Magnus Utvik berättar sin historia hur han under 3 av sina mest formbara övre tonårsår blir övertygad revolutionär kommunist i ett av de minipartier som existerade ”till vänster” om dagens Vänsterparti. I sin jakt på sanning och den bästa av alla världar, ett socialistiskt samhälle slukas han upp bland personer som har Stalins samlade bokproduktion som bibel, och Stalin själv som husgud.
Berättelsen är rak och episodisk. Psykologiskt tycks det handla om att finna ett ideal och en förebild som det gäller att försvara och leva upp till. Att bli tagen på allvar och ha en eller flera mentorer spelar också en stor roll i anpassningen för att hamna i ett ideologiskt synsätt som mer baseras på tro än vad man faktiskt vet. På så sätt går det att ”blunda” för fakta som egentligen borde tala emot ens övertygelse. Något som Utviks berättelse om sig själv skjuter in i meningarna utan pekpinnar om att det är så, vilket skapar en märklig kluvenhet.
Skrivet av Kristian Priemel - Haparanda stadsbibliotek
