Bibblo.se

Åke Sundqvist skulpterade i trä, han arkiverade döda och levande Malmbergsbor med hjälp av en vass kniv och hårdtorkade trästycken. Han hann under sin levnadstid snida åtskilliga träfigurer av Malmfältens personligheter. Han ansåg att  banbrytarna och pionjärerna förtjänade ett bättre öde än att grävas ned på kyrkogården för att omedelbart glömmas. Det var enligt honom själv hans plikt att föra historien vidare.

Idag finns 76 av Åkes gubbar tillgängliga för beskådning i Malmbergets bibliotek.

Nedan kan du läsa om träsnidaren själv.

"Jag började faktiskt redan som sexåring, men hann
bli 35 år innan den första skulpturen
var färdig".

Åke ville bli konstnär, men pappan, som senare förolyckades, ville att sonen skulle börja jobba i gruvan för att skaffa sig en trygg framtid och för att bidraga till familjens uppehälle.

Så blev det. Han började som 16-åring som växlargrabb. Under de år han var anställd prövade han på det mesta inom gruvhanteringen. I början av 1960-talet blev Åke gruvfogde. Lusten att tälja träfigurer fanns hela tiden.

Träsnidandet utvecklades till att bli mer än en fritidssyssla och en hobby. Han tänkte på sina träskulpturer under arbetet i gruvan, efter arbetets slut så rusade han hem som skolgrabb för att få sätta igång. Täljandet blev en passion.

Åke Sundqvist hade ett högt utvecklat bildsinne. Han behövde inte skulptera efter modell, när minnesbilderna uppenbarade sig tydligast, kunde han göra en snabbskiss av dem. Inga vanliga skisser, utan ett slags "stenografiskt tecknande" som han själv kallar det. Färdigheter att hantera redskapen fick han genom att i början göra samer och djurgrupper. Men detta motivval övergav han när han i gruvgubbarna kände att han funnit stilen.

 Efter en tid behövde han inte ens söka sina motiv. Så snart han blivit färdig med en gubbe infann sig en ny. Han valde dem inte alltid medvetet: "De kommer självmant, tränger sig på så starkt att jag ser dem livslevande framför mig. Det är bara att hämta skissblocket". Dessa starka minnesbilder härrörde sig ofta från personer och situationer han sett och upplevt långt tillbaka i tiden.

Ett exempel: "För omkring femton år sedan försökte jag göra en trästatyett av min far som förolyckades när jag var 21 år, men det lyckades inte så jag gav upp. Men för drygt ett halvår sedan så frammanades hans bild så levande och stark att jag inte fick någon ro förrän statyetten var klar". Behovet att snida avtog plötsligt när han var klar med denna statyett av sin far. Han hade haft en känsla av att det varit hans far som stått bakom honom, som ville hjälpa honom med snideriet och varit hans "tyste vän", som han sade.

Efter en period då träsnidandet fick vila, fortsatte Åke med sitt skapande i trä. Åke gjorde också sakral konst, bl. a till andaktsrummet i Malmbergets församlingshem gjorde han en mycket uttrycksfull kristusgestalt, som skars ut i ett enda stycke trä.
(NSD 25/11 1964)

"Åke Sundqvists arbeten är framför allt en hyllning till de män som präglat denna bygd, det tunga arbetets män, gruvarbetarna. Han hade en skarp blick för väsentligheter och karaktärer. Med en många gånger drastisk formgivning kan han t.om ge karakteristiken en alldeles speciell skärpa. Han har ett utpräglat konstnärskynne, är självständig, frispråkig, generös och lagom självmedveten".
(Axel Fransson, Berget)

"Den första lyckade gubben föreställde en arbetskamrat. Han hette Olle Wallin och var skjutare i Tingsvallskulle".
(Norbottens Kuriren 4/5 1971)

"Sundqvist var LKABs siste gruvfogde, den siste inom företaget som bar denna världens äldsta yrkestitel. Nu är han ersatt av ett antal ingenjörer. Sundqvist själv gick den långa vägen, han började arbeta i gruvan som liten pojke"..
(KvällsPosten 5/3 1970)