Onsdagen den 14 april - Tiburtiusdagen. Den dag då björnen ska komma ur sitt ide och då jag åkte bokbuss med Krille, Övertorneå och Haparandas bokbusschaufför.
– Tänk om vi får se en björn, sa jag lite skämtsamt när jag klev på bussen den morgonen.
Inte visste jag att jag skulle hamna vid vägs ände …
Det sista vi gör innan vi ger oss av är att plocka med några finska barnböcker till det dagis som också finns med på den här turen. Första stoppet är oundvikligt - ICA - för inköp av fikabröd såklart.
Sedan fortsätter vi mot Bondens förskola som ligger i Kuivakangas, ca 6 km norr om Övertorneå. Där står barnen vid grinden och väntar på bussen.
Medan en av fröknarna väljer ut böcker för nya lån sitter några av barnen och läser. Den allra minsta hittar Bengt Pohjanens Silverarken. Jag ger henne en bilderbok istället och stoppar tillbaka Pohjanen i hyllan.
När jag vänder ryggen till plockar hon strax fram samma bok igen.
Kanske beror det på ett begynnande litteraturintresse eller är det bokens klarröda färg som lockar?
Polcirkeln x 4
Så småningom vänder vi och fortsätter mot grannbyn. Krille manövrerar vant bussen längs den smala vägen som slingrar sig mellan husen. I en glänta står flera rådjur och myser i vårsolen.
Krille tutar vid ett av husen, stannar bussen och efter någon minut kommer låntagaren.
Det blev med ens tydligt att för att vara bokbusschaufför i Övertorneå behövs det inte bara ett busskort och en serviceanda utan även finska språkkunskaper.
Efter det här stoppet bär det av in i skogen och under denna resa passerar vi polcirkeln totalt fyra gånger på tre olika platser. Många turister skulle nog vilja följa med på den här turen. Vi ser dessutom både tjäder och järpe.
I en av byarna bor det en dam med liv i. Ni vet en sådan person som det liksom sprudlar ur.
- Vet ni vad det bästa med Mukkajärvi är? frågade hon.
Krille och jag vet inte.
- Det bästa med Mukkajärvi är bokbussen! sa hon.
En förträfflig dam! Hon bor vid vägs ände. "Här slutar allmän väg" står det tryckt på en skylt utanför hennes hus. Här tvingas Krille att vända bussen för vägen tar slut.
Medtagna låntagare!
När vi kommer till Roukojärvi träffar vi Tage. Han är en speciell låntagare för ibland vikarierar han för Krille. Det är så trevligt att träffa Tage att vi tar honom med i bussen. Lite längre fram stannar vi hos en annan låntagare. Där får vi fika och en trevlig pratstund.
Nu har vi vanan inne och när vi åker därifrån tar vi även med oss denne låntagare. The more the merrier! Enemmän sitä parempi!
Tage och hans kompis släpper vi av i Kannusjärvi. Efter vägen passerar vi ett björnide. Där står en man och fotograferar. Krille erbjuder sig att filma om jag går fram och knackar på. Det skulle i och för sig bli en spännande friskvårdstimme, men jag avböjer och vi fortsätter till Soukolojärvi. Där kliver jag av för nu är jag hemma.
Klockan är sex på kvällen och Krille fortsätter sin färd och innan han kan köra in bussen i garaget ska han träffa ytterligare några låntagare.
Text: Anna-Karin Luttu, Övertorneå bibliotek.
