Det här är en dråplig och stundtals väldigt rolig – och tankeväckande - bok som både en och annan gång gjorde härliga och oväntade kovändningar. Alla trådar knyts dock ihop till slut.
Huvudpersonerna heter Sten och Agnes och de känner inte varandra. Sten är en pressad tv-producent vars senaste satsning floppat och han är i desperat behov av en ny succé. Agnes har precis gått i pension och planerar som bäst sin flytt till storstan som är något hon verkligen ser fram emot. Efter en shoppingrunda tar hon en kopp kaffe på ett café. En ung kvinna med barnvagn frågar Agnes om hon kan passa hennes lille son Benjamin medan hon går på toa. Visst, Agnes ställer upp.
Problemet är bara att kvinnan inte kommer tillbaka. Utan att egentligen tänka på vad hon gör så tar Agnes hem den lille pojken. En nyfiken granne undrar om Agnes fått barnbarn och Agnes mumlar något osammanhängande som varken betyder ja eller nej. Lille Benjamin är som en dröm, han äter och sover och är en fröjd att vara med, och Agnes kommer sig inte för att ringa polisen. Benjamin får till och med följa med till nya lägenheten – men så ringer det på dörren…
