När jag läste den här boken var det som att återigen få höra stämman till en kär gammal vän, nämligen Astrid Lindgren. Och det var helt fantastiskt. Aldrig trodde man väl att någon skulle kunna fylla hennes skor, men norska Maria Parr gör det med den äran.
Säkert har det hjälpt till att Karin Nyman som översatt den till svenska är Astrid Lindgrens dotter, men det är trots allt Maria Parr som står för historien och hela det språkliga underlaget.
Historien ja. Vi får träffa Tonje, en snart tioårig flicka som bor i Glimmerdalen i Norge. Hon är en fartfylld och oförskräckt tjej i klass med Ronja Rövardotter, och enda barnet i hela dalen. Som tur är verkar hon trivas rätt bra ändå, och så har hon ju sin bäste vän Gunnvald. Han är en gubbe på 74 år, men deras vänskap bryr sig inte om ålder.
Dock får den sig en rejäl knäck när Tonje får veta att Gunnvald (och för den delen alla andra i Glimmerdalen) har haft en hemlighet i alla år. En stor hemlighet, som uppdagas när Gunnvald hamnar på sjukhus och är säker på att han ska dö.
Likt Astrid Lindgren är Maria Parr inte rädd för att använda rejält med dramatik i sin bok, och läsaren får vänta ända till slutet för att få veta om allt kommer att ordna sig eller ej. Själv grät jag floder när boken var slut, lika mycket för det gripande slutet som för att jag nu var tvungen att skiljas från Tonje, Gunnvald och de andra i dalen.
Skrivet av Åsa Wilén - Piteå stadsbibliotek
