55+

”Under en kort period i tjugoårsåldern kände jag en frihet i att alla vägar var öppna. Är det så för oss alla, oavsett när vi växer upp? Kände pappa likadant åren efter kriget? Hur är det för Lisa?”

Mats Berggren debuterade 1987 med boken Orent ackord inom genren arbetarlitteratur, och det är en smått självupplevd berättelse om en ung man som tar sina steg ut i vuxenlivet på allvar. Sedan dess har han profilerat sig som barn- och ungdomsförfattare och kritiker, men gör ett och annat nedslag i vuxenlitteraturen.

Den senaste boken 55+ är definitivt en sådan. Författaren kallar det för en dokumentärroman av två anledningar: Det handlar om honom själv och hans far. Övriga personer i boken, dottern Lisa och hennes pojkvän Alexander, en ny bekantskap Eva som är början till ett svärmeri tillhör diktens värld.

Skildringens tyngdpunkt är att huvudpersonen som en gång var ung (till exempel som i Orent ackord) nu blivit gammal. Hans demente far närmar sig döden, och han själv inser att han kanske inte har så långt kvar. Skillnader, likheter nu och då speglas genom dottern och hennes pojkvän. Faderns brev till sin blivande hustru beskriver ett 1950-tals bostadsbrist men också studiehunger och längtan att sätta bo. Insprängt finns korta reflekterande kapitel om samtiden och upplevelser från förr.

Sammantaget blir det en historisk exposé över tre generationer i det lilla formatet, vilket faktiskt är imponerande i sin stilla enkelhet.

Taggar:

Tipsat av: Kristian Priemel den 12 december 2016