Att de i tid må väckas

Den nordiska folktron har fått sig ett uppsving i svensk skräcklitteratur. Rosesund ger oss här en suggestiv saga om otro, längtan och näcken i Bergslagens skogar, tidigt 1900-tal. Det är mörkt, eländigt men ändå fyllt av värme och gemenskap, jag gillar den skarpt!

Hilda stiger upp mitt i natten för att i smyg lämna hemmet. Hon vill inte att hennes far ska stoppa henne och då upptäcka att hon är gravid. Hilda har hört hur det går till för att få barn, men själv vet Hilda att hon inte legat tillsammans med någon och kan inte alls minnas hur barnet kom till. Allt hon vet är att magen växer och varelsen där inne river och sliter i henne. Ibland hör hon en mardrömslik röst tala till henne, men det måste väl ändå vara inbillning?

Efter att ha lämnat hemmet kommer Hilda till en stuga, fallfärdig men tillsynes bebodd, där tvillingarna Lia och Märta bor. Eller snarare bodde, för de tog livet av sig ute i sjön. Samtidigt som Hilda lever med tvillingarnas andar möter vi Johanna. Hon lever tillsammans med sin man Herman och dottern Vera, utåt sett har de det bra men Johanna kastar i smyg blickar på Georg. När så Herman olyckas och dör i gruvan stannar Johannas liv upp – dog Herman för att hon syndat och trånat efter en annan man?

Hilda rymmer till slut från systrarna men inte innan hon fött ett monster till barn. Hon och barnet tas om hand av prästen i grannbyn, barnet spärras in i en bur. Men snart har barnet rymt, och på vägen dödat prästfrun. Hilda som är oförmögen att prata skickas till Johanna för att kurera sig. De två kvinnorna kommer så sakta överens med varandra, ja om det inte vore för Mindor och Manda som just kommit till byn. De predikar om Jesus, men allt oftare pratar de om djävulen och snart har de Johanna fast i sitt garn. Johanna flyttar in hos dem. Men vem är det som om kvällarna smyger omkring och tittar på Johannas dotter Vera, finns odjuret så nära?

Rosesund skiftar mellan Hilda och Johannas perspektiv på ett skickligt sätt, bladen vänds snabbt för att se vad som ska ske härnäst. En krypande ondska genomsyrar berättelsen och just när man tror att det lyckliga slutet har infunnit sig dras vi än en gång ner i djupet. Rosesund har skrivit en bok till, Förvriden, den ska jag bestämt ta mig an för det här vill jag ha mer av!

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Emma Sundström den 24 februari 2015