Bli som folk

Spännande, detaljrika noveller där replikerna på dialekt ger närvaro och igenkänning.

Det bästa med novellerna är det personliga språket där vardagen speglas, oftast flickor i relation med sin pappa, syskon eller sina kompisar. Handlingen utspelar sig i gränstrakterna mellan Västerbotten och Ångermanland.

Barndomsminnen fick nytt liv när jag läste den här boken som när de fångade grodor i en hink i novellen Ojura. Att grodorna paketerades in som födelsedagspresent och trevade omkring på fikabordet, bland servetter och skedar, det ser jag framför mig. Och mammorna säger rör däm int till sina kalasbarn:
- Rör däm int.

Jag gillar också när några av novellerna berättar samma historia men från olika människors synvinkel. En som berättar den andra kvinnans perspektiv, om sorgen och utanförskapet. Han dog i hennes hem och familjen som skämdes. Flickan berättar om morfar och om kvinnan som hade fräckheten att komma på begravningen.

I novellen Gäddan finns flera härliga liknelser: Här, en gamäng med timmerlada och några små giktna grangubbar. Halvdöda stackare så. Frosttagna. Toviga ena. Novellen handlar om några flickor som fiskar med morfars kastspö, de får dessutom gamgäddan på kroken. Men med Leionterva, saft i en sirapsflaska, och mandelkubb som matsäck kan ingenting gå fel. Dessutom finns ugglan, trollsländan och en och annan kangero i närheten, iakttagande eller flygande på väg någonstans.

Jag tycker att alla nio noveller är riktigt bra. Läs dem och få en glimt av doftande granskog i gränslandet mellan nu och då. 

Stina Stoor är nominerad till Norrlands litteraturpris 2016 >>>

Boken finns även som e-bok och tal-bok.

Nordstedts, 2015

 

Taggar:

Tipsat av: Yvonne M Nilsson den 23 juni 2016