Brytstycken

En härligt otidsenlig diktsamling - tänker jag vid första läsningen av Torbjärn Säfves prosadikter. Ty Torbjörn Säfve står fast i tiden i sin sin individualkollektiva radikalism. Och visst brinner den fortfarande!

Torbjörn Säfve har en 50-årig författarbana bakom sig. Ofta handlar hans böcker om de egensinniga, de bångstyriga individualisterna, de som väljer sin egen väg. I den andan har han skrivit biografiska romaner om poeten Majakovskij, målaren Aguéli, boxaren Siki, diktaren Lasse Lucidor och andra icke-konformister.

Ett citat av filosofen Jacques Derrida anger tonen:

"Det finns två sorters skrift:
Den som är suverän
och den som är servil"

Nej, någon servilitet mot maktstrukturer eller konformism uppvisas icke. Inte heller servilitet mot dagens litterära trender. Medan en del av den samtida poesin riskerar att tappa blod och märg i formexperiment, abstraktioner och teoretiserande har Torbjörn Säfves dikter karaktären av eruptioner, ordkaskader, knappast sovrade efter någon sorts moderiktig god smak. En direktförbindelse mellan tanken och texten - utan ängsligt tillbakablickande.

Med detta skrivsätt riskerar texten ibland att hamna i plattityder, men det vägs upp av formuleringar som lyser:

"fegheten förbryllar mig
eftersom ingen av oss kan undgå döden är det märkligt
att den finns"

eller:

"vi som illfänas med att skriva hela tiden lider av grafomani
och förklaringen är kanske så enkel att vi inte är underbara
människor men vill bli det"

Pugilisten, rabulisten och före detta Luleprofilen Torbjörn Säfve är tillbaka. Igen!

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jan Olofsson den 24 juni 2017