Cecilia Hansson

– Det är alltid i texten som dikterna börjar. Ord som förknippas med en känsla är det som kommer allra först.


Cecilia Hansson

Fotograf: Hans Gedda

 

Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Priser | Kuriosa | Låna och läs | Källor
Provläs:  | Ur Revbensdagar, morgnar (2002) | Ur Tänj min hud. En förvandling (2005)

Norrbottensförfattare


Cecilia Hansson

– Det är alltid i texten som dikterna börjar. Ord som förknippas med en känsla är det som kommer allra först.

 

Egen presentation

Tänj min hud. En förvandling handlar om en pubertetsflicka och hennes möte med sin nya kropp.
Det är en bok om en kropp som tar över, och om försoningen med den nya (kvinno-) kroppen.
Franz Kafkas Förvandlingen handlar om en man som en morgon vaknar upp och har blivit förvandlad till en skalbagge.
Min förvandlingsberättelse handlar om att gå från flicka till kvinna.
Ytterligare en skillnad är att jaget i min bok överlever.
Genom att hon upptäcker sin kropp och dess möjligheter försonas hon med sin kropp.
I Tänj min hud. En förvandling vill jag visa vilken allmängiltig metafor en flickas pubertet kan vara.

I Revbensdagar, morgnar har jag för avsikt att skildra känslor som är så starka att de gränsar till patetiska.
Detta eftersom jag är fascinerad av sådant som är på riktigt.
I Revbensdagar, morgnar tar jag även fasta på allvaret i de klichéer som finns runtomkring oss – som vi lever i. Situationer som kan upplevas som kliché, som är kliché, talar om något ursprungligt, allmängiltigt.
Revbensdagar, morgnar var en berättelse om den första stora kärleken.

Båda böckerna ingår i den trilogi som jag för närvarande håller på att avsluta.

Cecilia Hansson, mars 2006

Författarskapet

Cecilia Hansson debuterade 2002 med Revbensdagar, morgnar. Hon kallar sin första bok för en lyrisk berättelse.
– Jag vill förtäta texterna, få fram det jag vill säga så exakt som möjligt. Jag vill att texterna ska gå rätt in i läsaren, säger Cecilia Hansson till Norrbottensförfattare.

Debutboken omfattar ett 80-tal sidor med en tre- eller fyrrading på varje sida och dess omslag leder tankarna till en flickbok, vilket det nu inte är. Det handlar om en kvinnas passionerade kärlek. ”Det vi har att göra med är en berättelse om symbios och avstötning: två kroppar möts, går samman (jaget genom duet, kön genom kön) och separeras till sist smärtsamt”, skriver Amelie Björck i Göteborgs-Posten (2002-10-28).

Texten styr arbetet

Tre år senare kom Tänj min hud. En förvandling, som blev mycket omskriven och även hyllad av kritikerna. Här gäller det en ung flicka som vaknar upp en morgon och upptäcker att huden är full av sprickor, det är början på en förvandling från flicka till ung kvinna. Om den skrev Aftonbladets recensent Pelle Andersson (2005-03-13): ”Boken växer för varje knivskarp och närgången rad. Den är inte präktig eller självcentrerat god, den talar aldrig om sin egen förträfflighet eller vad den vill. Den tar den självklara rätten att bara få vara vad den just är – en bok om en kropp i förvandling utan självömkan, och genom det blir den stor. Den tar liksom aldrig slut”.

När Cecilia Hansson skriver har hon inga poetiska bilder som leder henne.
– Det är alltid i texten som dikterna börjar. Ord som förknippas med en känsla är det som kommer allra först. Långt senare kan bilder dyka upp, säger hon, och fortsätter: När jag skrev Tänj min hud. En förvandling förstod jag efter hand under arbetets gång att det handlade om samma jag som i Revbensdagar, morgnar. Jag insåg även att det finns en tredje del som hör samman med de två andra, att jag alltså arbetade med en trilogi. Tidsmässigt går trilogin bakåt i tiden.

Nya uttryck i samarbete med andra

Cecilia Hansson söker nya konstnärliga uttryck i sitt författarskap och det gör hon tillsammans med olika konstnärer. Hon har haft en utställning med fotografen Cat Soubbotnik, som gjorde bilder till Tänj min hud. En förvandling.

Boken Spegelsken gav hon ut i samverkan med Dennis Eriksson, illustratör från Luleå. I Spegelsken, med handlingen förlagd till Luleå på 1980-talet, ska huvudpersonen gå ut högstadiet; hon befinner sig vid sidan om gänget. ”Utanförskapet får ett ansikte i Hanssons impressionistiska bilder”, skriver Lena Kåreland i Svenska Dagbladet (2009-02-16) och fortsätter: ”De korta, sammanpressade raderna, ett slags lyrisk prosa, vibrerar av återhållen förtvivlan. Tonårens vånda, drömmar och längtan träder fram i skildringen av det starka känslotryck som huvudpersonen lever under.”

För Lotta Olsson, Dagens Nyheter (2008-06-22) är Spegelsken ”en mardröm, en otäckt klar minnesbild. Och med ett raseri kokande som bara den vuxna författaren kan tillåta sig: det här är det jag har lämnat. Det här var det jag inte stod ut med. Så här illa gjorde det.”

Från skulptur i Bryssel till Loveprosjekt

Hösten 2008 samarbetade Cecila Hansson med den belgiske skulptören Virginie Bailly under temat Poëzie in de stad. Skulpturen, som kallas poetisk, är uppställd på Saint-Joostplatsen i Bryssel och baserar sig på Cecilia Hanssons dikt Saint-Josse och änglarna som läses upp på flera språk. Konstverket och dikten illustrerar kommunens mångfald.

Tillsammans med den norska författaren Inger Bråten har Cecilia Hansson skrivit diktsamlingen Loveprosjekt (Forlaget Oktober/Atlas, 2009); en bok på två språk där författarna flätar samman sina röster i en växelsång till kärlekens lov. I en entusiastisk recension i Helsingborgs Dagblad (2009-11-29) beskriver Ann Lingebrandt den som en ”storslagen, smäktande, hymnisk” kärleksduett. ”I Loveprosjekt är kärleken så svindlande, så stormande och vidunderlig som den någonsin kan vara. Ett vulkanutbrott – en måttfullare metafor räcker inte till.”

Nominerad i Norge

I Dag og Tid, en norsk ”Fri vekeavis for kultur og politikk” utsågs Loveprosjekt till en av kandidaterna till utmärkelsen som 2009 års bästa bok på nynorska med motiveringen (2010-01-07): ”Dette er ei original og frisk diktsamling, ein poetisk dialog som vekslar mellom nynorsk og svensk, om kjærleiken og seksualiteten. Samtalen vågar seg nær klisjeane om dette emnet, men lyfter seg over dei med intenst og insisterande nærvere. Boka vinn ikkje minst på originaliteten i sjølve prosjektet, der vekselverknaden mellom nærskylde språk tilfører tekstane noko som knapt lét seg gripa, eitkvart ved skiftet av perspektiv syner lesaren kva kraft poesien enno har som erkjenningsform, også når det gjeld eit tema folk har dikta om i fleire tusen år.”

Om författaren

Cecilia Hansson är född och uppvuxen i Luleå där hennes föräldrar fortfarande bor. Hon har en tre år yngre bror.
– 2005 blev han utsedd till Sveriges bästa aktieanalytiker. Jag är så stolt över honom, säger hon.
Med tanke på syskonens olika livsinriktningar säger Cecilia:
– Våra föräldrar har alltid stöttat oss och uppmuntrat oss att göra det vi allra helst vill.

Vägar till skrivandet

Nog har Cecilia Hansson provat sig fram här i livet. Hon har studerat i Stockholm, Wien och Luleå. Det var ämnena tyska, filosofi och estetik. Hon har jobbat som radiojournalist men slutade med det när hon började skriva på allvar eftersom radioarbetet krävde liknande kreativ kraft som att skriva. Det beslutet kom sig naturligt efter att hon gått på skrivarlinjen i Biskops Arnö. Hon har även provat på fysisk teater och genom den landade hon i skrivandet.
– Hela tiden har jag sökt olika former för hur jag bäst kan uttrycka mig. Det är oerhört viktigt för mig att nå ut till andra människor, det var även detta som drev mig att bli radioreporter, säger Cecilia Hansson.

Resan till Wien kom att bli viktig för Cecilia Hansson. När hon slutade gymnasiet reste hon dit för att studera tyska språket i ungefär ett år. Hon har alltid återvänt till Wien.
– Där finns en sorts lugn trots att det är en inte helt okomplicerad stad, till exempel politiskt. Där finns också ett motstånd och jag finner miljön inspirerande, säger hon.

Strukturerat och regelbundet

När Cecilia Hansson bodde i Wien kom hon att fastna för den tyska litteraturen, Kafka är en av hennes ”stora” författare. Och det tyska språket är hon mycket fascinerad av.
– Det är så strukturerat, regelbundet och logiskt. Uppbyggnaden är både intressant och vacker. Och man kan dessutom uttrycka sig mer mångfacetterat än på svenska!

Så är det även för Cecilia Hansson och skrivandet, att hon behöver strukturen och lugnet, den där känslan av att må bra när hon skriver.
– Det är väl dags att slå hål på myten om den lidande författaren, säger hon.

Priser

År 2006 fick Cecilia Rubus Arcticus, ett kulturstipendium som delas ut av Norrbottens läns landsting. Läs om Rubus Arcticus här >>>

Kuriosa

I december 2004 blåstes Cecilia Hansson omkull av en storm i Paris. Hon skrapade då upp både favoritjeans och knä. När en sårskorpa utöver det vanliga bildades på knät adderades en bild på denna skorpa till det konstprojekt som hon arbetade med just då (tillsammans med fotografen Cat Soubbotnik skapade hon en bildserie från Tänj min hud. En förvandling bestående av close-ups på kroppsdelar, äpplen och andra objekt från boken). Det här är ett exempel på Cecilia Hanssons inställning att allting kan göras till litteratur eller konst. Att aldrig lämna det konstnärliga varat är ett av hennes motton i livet.
 

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Revbensdagar, morgnar (2002)

Inifrån halvsömnen, jag öppnar dig med mina
fingrar, vrider dig på mage. Mellan skulderbla-
den, ett långsmalt vitt lyser genom mörkret. En
kraterspricka, överväxt med hud.

Dina axlar, spända. Magen fylld av gammal luft.
Jag vidrör dig med båda mina händer, håller dig
så nära som jag vågar.

Svarta trådar runt din bröstvårta, jag suger in dem
i min mun. Biter lätt i fästena. Vått som sipprar ut,
det smakar salt.

Jag sjunker in under din hud.

Du vaknar, pulsen vacklar, du pressar dina hän-
der mot mitt bröstben. Jag faller, långsamt utan
händer, stänker ned din hud. Det gnistrar utan-
för, november.

Det snöar, jag är inuti min vakendimma, glider
ensam mellan gnisterskikt och mörker. Bräuner-
hof. Du dricker kaffe, röker en cigarett, säger kom
nu går vi hem, nu är det dags att gå hem

Det drar från hörnen. Laudongasse, jag försöker
täta sprickorna med tyg, bäddar in mig själv i
filtar. Men ändå, jag blir aldrig riktigt varm

I sömnen; dina armar stelnar, ljudet av din and-
ning mattas av.

Det är på morgonen och alla ting är mina. Du
sover, jag virvlar mellan ljus och väggar, söker
mig in under skulderbladen, genom ditt kött.
Landar mitt i en mörk ton. Den ljuder så nystämd
att du inte hör Att du tar handen från min hud,
att du tillsist tar handen från min hud

Morgonen efter är allting vitt.

 

Ur Tänj min hud. En förvandling (2005)

Det är morgon och jag vaknar, min hud är
full av spricksår. Jag kan inte röra mig i sängen.

I mitt flickrum: ett handfat, en säng med rosa
bomullslakan, en spegel med metallram.

Underkroppens hud har svullnat, tylltyg täcker
fönstret. På insidan av låren växer känslospröt.

Intill sängen: söta äppelrester, en klänning i
brodyr.

Det bultar, vätskar, rör sig under huden. På
framsidan, två ömma knölar.

En växtlighet sprider sig på kroppen. Från hand-
fatet, ett droppljud.

Alla kullar, håligheter täcks av strån.

Armarna är utan styrkraft, lakanen är våta runt
madrassen.

Silkeskinderna har spruckit upp i kratrar.

Huden som var fylld av mjuka fjun, benen som
var svala, tätt mot bomullen.

Alla mina spetsar som var torra.

Min kropp har brustit inifrån, vätska sipprar ut
ur alla öppningar.

En doft av ruttet sprider sig i rummet.

Innanför svullnaden: ett hålrum, fyllt av slem.
En glipa ut mot morgonen i tyllen.

Drypfukt täcker lakanen och huden. Äppelres-
terna på golvet, skämda.

Låna och läs

 

Taggar:

Skrivet av: Maria Öman den 28 juni 2016