Där vägarna möts

En fängslande och originellt berättad historia, med teman som inte så ofta har berättats. Inte förrän nu, i en förhoppningsvis tolerantare tid.

Ofta beskrivs livet som en väg. Men livet tar många vägar och just vägar får ge namn åt olika livsöden i en krönika som sträcker sig över hundra år. En av vägarna leder till olyckan. Och de vägar som har vandrats återverkar i framtiden i denna starka och originella debut.

Det här är en släktkrönika som inte följer någon kronologi, den rör sig fritt framåt och bakåt i tiden. Den kan utspela sig på 1890-talet eller 1990-talet eller allt däremellan.

I begynnelsen kommer Maria som den första utbildade barnmorskan till ett litet samhälle i norra Finland på 1890-talet. Tidigare har barnen fötts med bistånd av okunniga jordegummor. Maria tar sig an uppdraget med auktoritet och järnvilja, inte utan motstånd i en trakt med gamla sedvänjor.

Maria får en dotter. Hon skäms inte över att vara ensamstående mor, trots att ingen får veta vem fadern är. Dottern Lahja får i sin tur en dotter, barnafadern försvinner till Amerika. Men Lahja träffar en ny man, Outi, en bra karl. Händig, bygger och renoverar hus, dricker inte och blir som en god far även för det barn som inte är hans. De får två barn till.

Eftersom det är Finland och 1900-tal blir det förstås krig, vinterkrig och fortsättningskrig. Tyskarna bränner byn på sin reträtt mot Norra Ishavet. Outi bygger upp deras hus på nytt, bygger sommarstuga och bastu. Men han har en hemlighet, något man inte kunde tala om på den tiden. Ofta tar han den olycksaliga vägen till Uleåborg, till förbjudna möten, till olycka och sorg.

Och som i många släktkrönikor hittas till sist ett brev, ett brev som ger djup åt tragedin.

Norstedts, 2016

Originalets titel: Neljäntienristeys
Översättning: Ann-Christine Relander

Den finns också som talbok Daisy för dig med läsnedsättning. 

 

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jan Olofsson den 2 maj 2016