Dödsmässa

Utmejslat in i minsta detalj, suggestivt och andlöst vackert är språket i Bertil Köhlers debutroman Dödsmässa från 1959. Den borde vara en norrbottnisk klassiker, men eftersom Bertil Köhler efter två romaner övergav skönlitteraturen så blev hans böcker oförtjänt glömda.

"Plötsligt exploderar natten. En skräll dundrar genom byn. Därefter håller stillheten andan. Inte ens vinden rörs, en kniv har skurit ett sår i tystnaden.  Såret väntar på att få börja blöda och tystnaden växer några sekunder."

Så börjar ett intensivt drama som utspelar sig under en enda dag, i en by någonstans långt i norr. En fågel har flugit genom en fönsterruta och enligt legenden förebådar det döden. Kring den döende Albertin samlas byns gestalter: Alfons, hennes man och grannarna Hjalmar, Fia, Tilda, pigan Ellen. Samt Ulrika, den hunsade pigan, som protesterar genom att bli berättelsens onda genius, skvallrig, elak, okänslig.

För byns invånare blir det en ångestfylld dag då vi får följa personerna genom en serie inre monologer. Vi går in i deras själar, ser dem genom deras drömmar, deras oro, deras rädsla för döden. Det är ett existentiellt sorgespel där sorgen och den konkreta rädslan för döden möter fattigdomen och den ständiga oron för uppehället.

När Hjalmar cyklar iväg för att se till myrhässjorna får vi se byn liksom i fågelperspektiv. Den får en plats i tid och rum, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. En by dömd att avfolkas när en ny tid randas. Den ser välmående ut på håll, men den är mager och lever på svältgränsen. Här och var ser man nyodlingar, men när Hjalmar kommer till sin egen mark "är kropp och tanke en belastning." För här har mycket förfallit, som en "trädgård där trädgårdsmästaren fallit ifrån mitt i planteringsbekymren." Inför slåttermyren våndas han: "Den suger honom till sig - till arbetets tvång - och den stöter honom ifrån sig med sin väldighet."

När den långa dagen går mot sitt slut har Hjalmar skadat sig och ligger i en ångestfylld väntan på myren. Och för Albertin närmar sig slutet. Berättelsen har blivit en dödsmässa inte bara över människor utan också över en livsform, en epok, en värld som försvinner.

Norrbottensförfattare kan du läsa en artikel av Erik Jonsson om Bertil Köhler och Dödsmässa.

Fler tips på litteratur från Norrbotten

  1. Den som göms i snö

    By: Schuitema, Jerk Review by: Hilkka Horsma

    Omedelbar action, militära mörkläggningsoperationer, en polis med ett gåtfullt förflutet. Allt detta i en välbekant miljö: Gällivare med omnejd. Visst kittlar det läslusten lite extra.

  2. Hitom himlen

    By: Aronson, Stina Review by: Magnus Svartvall

    Att läsa Hitom himlen är som att pulsa runt i blötsnö. Det kan vara tungt. Det är lätt att tappa färdriktningen. Men samtidigt finns det något där. En känsla, som gör det värt för läsaren att sträva vidare.

  3. Antti Keksis kväde

    By: Vikgren, David Review by: Jan Olofsson

    Det är inte mycket poesi som känns levande och fräsch efter mer än tre hundra år. Men Antti Keksis kväde läses ännu, ger upphov till nytolkningar och har format bilden av en hel landsända.

  4. Måne över hyreshus

    By: Vedin, Maria Review by: Webbredaktionen

    Maria Vedins tionde diktsamling väcker tankar kring vad som är på väg att hända med den norrländska landsbyggden och med småstadssamhället – och hur människorna som bor där påverkas av allt detta.

  5. Vänd dig inte om

    By: Alsterdal, Tove Review by: Kristina Ström

    Jag kommer aldrig härifrån tänker Eva när hon anländer till häktet Kronoberg på Kungsholmen misstänkt för mord på sin före detta man Svante.

  6. Sågverk, svartfötter & KOL

    By: Danhall, Linda Review by: Kristina Ström

    Får man KOL har man ofta sig själv att skylla. Det säger Arvo som är huvudperson i denna reportagebok av Linda Danhall. Boken är till största delen en berättelse om lungsjukdomen KOL skildrat på ett realistiskt och jordnära sätt.

Show more...

Audience:

Tags:

Review by: Jan Olofsson Wednesday, October 22, 2014