Dödsmässa

Utmejslat in i minsta detalj, suggestivt och andlöst vackert är språket i Bertil Köhlers debutroman Dödsmässa från 1959. Den borde vara en norrbottnisk klassiker, men eftersom Bertil Köhler efter två romaner övergav skönlitteraturen så blev hans böcker oförtjänt glömda.

"Plötsligt exploderar natten. En skräll dundrar genom byn. Därefter håller stillheten andan. Inte ens vinden rörs, en kniv har skurit ett sår i tystnaden.  Såret väntar på att få börja blöda och tystnaden växer några sekunder."

Så börjar ett intensivt drama som utspelar sig under en enda dag, i en by någonstans långt i norr. En fågel har flugit genom en fönsterruta och enligt legenden förebådar det döden. Kring den döende Albertin samlas byns gestalter: Alfons, hennes man och grannarna Hjalmar, Fia, Tilda, pigan Ellen. Samt Ulrika, den hunsade pigan, som protesterar genom att bli berättelsens onda genius, skvallrig, elak, okänslig.

För byns invånare blir det en ångestfylld dag då vi får följa personerna genom en serie inre monologer. Vi går in i deras själar, ser dem genom deras drömmar, deras oro, deras rädsla för döden. Det är ett existentiellt sorgespel där sorgen och den konkreta rädslan för döden möter fattigdomen och den ständiga oron för uppehället.

När Hjalmar cyklar iväg för att se till myrhässjorna får vi se byn liksom i fågelperspektiv. Den får en plats i tid och rum, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. En by dömd att avfolkas när en ny tid randas. Den ser välmående ut på håll, men den är mager och lever på svältgränsen. Här och var ser man nyodlingar, men när Hjalmar kommer till sin egen mark "är kropp och tanke en belastning." För här har mycket förfallit, som en "trädgård där trädgårdsmästaren fallit ifrån mitt i planteringsbekymren." Inför slåttermyren våndas han: "Den suger honom till sig - till arbetets tvång - och den stöter honom ifrån sig med sin väldighet."

När den långa dagen går mot sitt slut har Hjalmar skadat sig och ligger i en ångestfylld väntan på myren. Och för Albertin närmar sig slutet. Berättelsen har blivit en dödsmässa inte bara över människor utan också över en livsform, en epok, en värld som försvinner.

Norrbottensförfattare kan du läsa en artikel av Erik Jonsson om Bertil Köhler och Dödsmässa.

Fler tips på litteratur från Norrbotten

  1. Det ena eller det andra

    By: Lodén, Mats Review by: Jan Olofsson

    Konsten att skriva en novell kan vara att inte berätta allt. En bra novell lämnar något kvar åt läsaren, något att fylla i, ett eget rum för tankar. Den här samlingen bjuder på det rummet. En tänkebok om vad det är att vara människa.

  2. Mommas dräng

    By: Sarri, Margareta Review by: Hilkka Horsma

    Varför heter så många Stålnacke i Kiruna? Söker man på hitta.se får man fram att det finns 1 131 personer i hela Sverige som heter så. Trettio procent av dessa, 344 stycken, finns i Kiruna. Svaret får man i den här härliga historiska romanen om Erik Ståhlnacka som 1658 lämnade Uppland för att bege sig till gruvfälten i Svappavaara.

  3. Ljusa nätter

    By: Stoltz, Lina Review by: Agneta Krohn Strömshed

    Den här mycket läsvärda lättlästa boken beskriver sommaren i Norrbotten perfekt - och det är vi inte bortskämda med precis!

  4. Ira lyssnar; Ira gulldal; Ira guldala

    By: Sandling, Eva Stina Review by: Annelill Mickelsson Vallin

    Farmor har lärt Ira att lyssna till naturen och djuren. Nu hör hon något om en gruvbrytning. En bilderbok med texter på svenska, nord- och lulesamiska.

  5. August och jag

    By: Furmark, Anneli Review by: Magnus Svartvall

    Om din mamma har sagt till dig att du ska hålla dig inne på kvällarna så har hon antagligen rätt. För det kan hända att du stöter på någon som du rimligen inte borde träffa.

  6. Norrbottniska liv ensligt belägna

    By: Liinanki, Anne-Christine Review by: Hilkka Horsma

    - Har ni hört – landsbygden är död! Så började föreställningen ”Nära till och långt ifrån” jag såg i Malmberget.

Show more...

Audience:

Tags:

Review by: Jan Olofsson Wednesday, October 22, 2014