Dödsmässa

Utmejslat in i minsta detalj, suggestivt och andlöst vackert är språket i Bertil Köhlers debutroman Dödsmässa från 1959. Den borde vara en norrbottnisk klassiker, men eftersom Bertil Köhler efter två romaner övergav skönlitteraturen så blev hans böcker oförtjänt glömda.

 "Plötsligt exploderar natten. En skräll dundrar genom byn. Därefter håller stillheten andan. Inte ens vinden rörs, en kniv har skurit ett sår i tystnaden.  Såret väntar på att få börja blöda och tystnaden växer några sekunder."

Så börjar ett intensivt drama som utspelar sig under en enda dag, i en by någonstans långt i norr. En fågel har flugit genom en fönsterruta och enligt legenden förebådar det döden. Kring den döende Albertin samlas byns gestalter: Alfons, hennes man och grannarna Hjalmar, Fia, Tilda, pigan Ellen. Samt Ulrika, den hunsade pigan, som protesterar genom att bli berättelsens onda genius, skvallrig, elak, okänslig.

För byns invånare blir det en ångestfylld dag då vi får följa personerna genom en serie inre monologer. Vi går in i deras själar, ser dem genom deras drömmar, deras oro, deras rädsla för döden. Det är ett existentiellt sorgespel där sorgen och den konkreta rädslan för döden möter fattigdomen och den ständiga oron för uppehället.

När Hjalmar cyklar iväg för att se till myrhässjorna får vi se byn liksom i fågelperspektiv. Den får en plats i tid och rum, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. En by dömd att avfolkas när en ny tid randas. Den ser välmående ut på håll, men den är mager och lever på svältgränsen. Här och var ser man nyodlingar, men när Hjalmar kommer till sin egen mark "är kropp och tanke en belastning." För här har mycket förfallit, som en "trädgård där trädgårdsmästaren fallit ifrån mitt i planteringsbekymren." Inför slåttermyren våndas han: "Den suger honom till sig - till arbetets tvång - och den stöter honom ifrån sig med sin väldighet."

När den långa dagen går mot sitt slut har Hjalmar skadat sig och ligger i en ångestfylld väntan på myren. Och för Albertin närmar sig slutet. Berättelsen har blivit en dödsmässa inte bara över människor utan också över en livsform, en epok, en värld som försvinner.

Norrbottensförfattare.se kan man läsa en artikel av Erik Jonsson om Bertil Köhler och Dödsmässa.

Bonniers, 1959

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jan Olofsson den 22 oktober 2014