Dödsmässa

Utmejslat in i minsta detalj, suggestivt och andlöst vackert är språket i Bertil Köhlers debutroman Dödsmässa från 1959. Den borde vara en norrbottnisk klassiker, men eftersom Bertil Köhler efter två romaner övergav skönlitteraturen så blev hans böcker oförtjänt glömda.

"Plötsligt exploderar natten. En skräll dundrar genom byn. Därefter håller stillheten andan. Inte ens vinden rörs, en kniv har skurit ett sår i tystnaden.  Såret väntar på att få börja blöda och tystnaden växer några sekunder."

Så börjar ett intensivt drama som utspelar sig under en enda dag, i en by någonstans långt i norr. En fågel har flugit genom en fönsterruta och enligt legenden förebådar det döden. Kring den döende Albertin samlas byns gestalter: Alfons, hennes man och grannarna Hjalmar, Fia, Tilda, pigan Ellen. Samt Ulrika, den hunsade pigan, som protesterar genom att bli berättelsens onda genius, skvallrig, elak, okänslig.

För byns invånare blir det en ångestfylld dag då vi får följa personerna genom en serie inre monologer. Vi går in i deras själar, ser dem genom deras drömmar, deras oro, deras rädsla för döden. Det är ett existentiellt sorgespel där sorgen och den konkreta rädslan för döden möter fattigdomen och den ständiga oron för uppehället.

När Hjalmar cyklar iväg för att se till myrhässjorna får vi se byn liksom i fågelperspektiv. Den får en plats i tid och rum, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. En by dömd att avfolkas när en ny tid randas. Den ser välmående ut på håll, men den är mager och lever på svältgränsen. Här och var ser man nyodlingar, men när Hjalmar kommer till sin egen mark "är kropp och tanke en belastning." För här har mycket förfallit, som en "trädgård där trädgårdsmästaren fallit ifrån mitt i planteringsbekymren." Inför slåttermyren våndas han: "Den suger honom till sig - till arbetets tvång - och den stöter honom ifrån sig med sin väldighet."

När den långa dagen går mot sitt slut har Hjalmar skadat sig och ligger i en ångestfylld väntan på myren. Och för Albertin närmar sig slutet. Berättelsen har blivit en dödsmässa inte bara över människor utan också över en livsform, en epok, en värld som försvinner.

Norrbottensförfattare kan du läsa en artikel av Erik Jonsson om Bertil Köhler och Dödsmässa.

Fler tips på litteratur från Norrbotten

  1. Nertecknat innan minnet sviker

    By: Bergström, MatsÅke Review by: Kristian Priemel

    Kommer du ihåg hur slåttermaskinen lät, eller hur nybärgat, örtrikt ängshö luktade?

  2. Hopplöst men inte allvarligt

    By: Hansson, Cecilia Review by: Kristina Ström

    Hur är det att leva och verka som författare och konstnär i tider av krig, diktatur och nationalism? Om detta och mycket annat berättar 18 författare från Österrike, Ungern och Rumänien i djupintervjuer gjorda av författaren Cecilia Hansson.

  3. Stallo

    By: Spjut, Stefan Review by: Kristian Priemel

    När Emelie Demant Hatt i början av 1900-talet uppmuntrade och drev på Johan Turi för att skriva Muittalus samid birra (En bok om samernas liv), förekommer där figurer som har samlingsnamnet Stalo. Det är inga kärvänliga existenser, utan en blandning mellan knotiga jättar och människor, hämningslösa som få och ställer till det ordentligt i samernas liv. Det är bråk och kiv, och strid på liv och död.

  4. Svart stig

    By: Larsson, Åsa Review by: Gunilla Almqvist

    En riktigt härlig deckare med vinande snö och iskalla vindar som fond. Passar riktigt bra att läsa ute i sommarsolen eller inne framför en värmande brasa.

  5. Dit vägen leder

    By: Simu, Rita Review by: Kristina Ström

    När Laura såg slädskjutsen komma förstod hon att någon kom med bud om att hennes man Kalevi hade avlidit, Det ofattbara hade hänt. Med denna tragiska händelse inleder Rita Simu sin roman Dit vägen leder som utspelar sig i Tornedalen och tar sin början en kall januaridag 1939.

  6. Norrbottniska liv ensligt belägna

    By: Liinanki, Anne-Christine Review by: Hilkka Horsma

    - Har ni hört – landsbygden är död! Så började föreställningen ”Nära till och långt ifrån” jag såg i Malmberget.

  7. Song for Mirka

    By: Siwek, Mirka Review by: Jan Olofsson

    Mitt i vinddraget från Norrbotten Big Bands blåsare står jag med min fiol och ska försöka hänga med dom riktiga proffsen. På sin amerikaklingande svenska förklarar orkesterledaren Tim Hagans att det nog ska gå alldeles utmärkt. Snart blir det åka av! Men hur har jag hamnat här? Det måste bero på Mirka Siwek!

Show more...

Audience:

Tags:

Review by: Jan Olofsson Wednesday, October 22, 2014