Ensamheten värst

När Sven Teglunds mamma Siri dör är det nära att hennes gedigna mängd virkade dukar hamnar hos Myrorna, men något får konstnären Sven Teglund att spara dem. Det visar sig också att mamman Siri Johansson skrivit dagbok under många år.

I den här trevliga boken har sonen Sven Teglund målat av några av sin mammas alla virkade dukar - och han har gjort det väldigt bra. Vid ett snabbt ögonkast tror man att det är fotografier.  

Förutom de fina akvarellerna får vi ta del av mamman Siri Johanssons dagboksanteckningar. 

Redan det rörande förordet där Sven Teglund bland annat skriver att hans mammas svar på frågan om varför hon inte läste romaner blev: ”om jag börjar läsa en bok, då blir jag helt uppslukad och kan inte sluta förrän jag läst ut hela boken” gav mig en vetskap om vilken flitig kvinna Siri var. I dagböckerna får jag läsa korta notiser om hur Siri efter makens död längtar efter besök och sällskap. Vi får veta dagens väder och vi märker också hur Jesus förekommer mer och mer frekvent allteftersom Siri blir äldre och känner sig sämre. Hon ber till käre Jesus att sonens mage ska bli bra och hon skriver om små vardagsbestyr. Sina dukar virkar hon och ger bort till personer hon tycker om, men många blir kvar.

Det här är en kärleksfullt ihopfogad bok om en älskad mor och om livet och svårigheterna som gammal. En hjärtevarm bok som gjorde mig lite nedstämd men ändå glad på något sätt.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Agneta Krohn Strömshed den 14 december 2016