För vad sorg och smärta

En lynchmobb har gått bärsärkagång mot resanderomer i de värsta kravallerna i svensk 1900-talshistoria, de så kallade tattarkravallerna i Jönköping. Det är 1948 och familjen Klosterman lämnar stan för att söka sig ett bättre liv på Västkusten.

Man hamnar i det fiktiva samhället Siltebruk i Halland, i en förfallen stuga. Far Amandus, den sjukliga modern Severina och bröderna Olof och Valentin. Lilla Syster är omhändertagen av myndigheterna och placerad i en fosterfamilj, en stor sorg för familjen.

Men det nya livet blir inte lätt. Amandus försöker ta upp sin gamla affärsverksamhet men tillvaron hotas inte bara av förtryck och fördomar. Det är en omvälvande tid, industrin växer så det knakar, affärerna fylls av nya prylar. Romernas gamla hantverk behövs inte längre, inte heller deras handel på marknadsplatser och på landsbygden, inte deras hästar. Bilarna fyller vägarna, man åker och köper det man behöver. Amandus hör inte hemma här, han är ett barn av den gamla tiden som drömmer sig tillbaka, alltför ofta med en flaska joning framför sig.

Mitt mellan det gamla och det nya ska bröderna Olof och Valentin hitta sin väg i en hård värld. Även i den egna gruppen är livet hårt, fyllt av motsättningar, våld och brott. Här finns ingen idealisering av resanderomernas liv. Men mitt i det hårda, brutala, finns ändå skönhet, sånger, berättelser och musik.

Det här är den första romanen om resandefolkets liv i Sverige, berättad av en som själv har varit med, som själv har levt med berättelserna och sångerna. Språket, romani, lever i boken. Orden förklaras inte men man förstår dem av sammanhanget. "Sjunn pre miro" - lyssna på mig!

Man lyssnar gärna.

Bonniers, 2016

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jan Olofsson den 9 mars 2016