Författare i karantän: Liv Larsson

2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Liv Larsson.

Berätta om dig själv!

Författare till 21 böcker, tre för barn, fyra med en annan författare, med i sex antologier. Flera är utgivna på förlag i andra länder. Fokus är mänskliga möten och empatisk kommunikation. Jag är även utbildare i Nonviolent Communication och medlare och jag arbetar över hela världen. Här hemma medlar jag mellan svenska samebyar och skogsbolag när de behöver en tredje part. Har studerat Kreativt skrivande och Litteraturvetenskap.

Jag bor i den vackra Mjösjöliden, Piteå. I ett rött gammalt hus, omgivet av skog, sjö och berg. En plats som vi verkligen trivs i – som tur är – nu när pandemin hållit oss hemma. Har alltid många olika skrivprojekt på gång. I vanliga fall är jag ofta på resande fot, men 2020 blev ju annorlunda. Saknar inspirationen det ger att hålla kurs och träffa människor som engagerar sig i frågor som fred, ömsesidig respekt och mångfald. Njuter samtidigt av att ha fått mer tid att skriva.

När en gammal människa dör är det som att ett helt bibliotek brinner ner 

– Men du fattar väl att du måste släppa in mig.
Mannen som stod bredbent i dörröppningen skakade på huvudet.
– Du kan inte hindra mig, jag måste få besöka min pappa. Han väntar på att jag ska komma.
– Jag kan inte släppa in dig, du får komma tillbaka senare. Ring din pappa och så ser vi om läget förändras om någon vecka.
– En vecka. Om du känner Sten så vet du att han inte pratar i telefon.
–Vi har ett beslut att hålla oss till. Vårt direktiv är att vi inte får ta emot besökare på grund av risken för de boende att bli smittade av Corona.

Andreas såg hur mannen började dra igen dörren. Tobias. Namnskylten hängde på den vänstra fickan av den ljusblå dräkten. Tobias Persson, det skulle han komma ihåg. Jävla idiot. Typisk paragrafryttare. Förstår sig inte på människor eller kan läsa av stunden, tänkte Andreas men släppte motvilligt taget om dörrhandtaget. Han stoppade sina iskalla händer i fickorna.
– Jag ringer polisen, väste han mot Tobias som redan dragit igen dörren bakom sig.

Stängda dörrar

Andreas vankade av och an utanför entrén en stund. Skulle han slå in en ruta? Eller vänta på att någon annan ur personalen kom till jobbet och försöka smita in bakom dem? Var det verkligen lagligt att stoppa honom att komma in på sin egen pappas rum? Kunde de göra så mot en anhörig? Ringa polisen? Nej det var uteslutet. Inte efter vad han hade upptäckt.

Golfen kändes mer som en frysbox än en bil när han hoppade in i den. Skulle inte Mars vara vårvinter? Han gnuggande händerna mot varandra för att få blodet att cirkulera i de blålila fingrarna och drog fram mobilen. Några minuter senare slängde han den ifrån sig på passagerarsätet. Överallt på nyhetssidorna rapporterades om hur Covid 19 spred sig på äldreboenden, men ingenstans att det stängdes dörrar för anhöriga. Kanske var de som styrde Luleå kommun galna trots allt?

Fråga föräldrarna

Han suckade och startade motorn. Vad var det hon hade sagt hans vän Beata? ”När en gammal människa dör är det som att ett helt bibliotek brinner ner.”

Beata och han hade diskuterat vilka frågor det var värt att ställa till sina föräldrar innan de försvann. Hon ville veta vad hennes pappa hade lärt sig om andra människor, men fick inte några konkreta svar. Av sin mamma skulle hon vilja få svar på om mamman verkligen älskade henne, men tvekade inför att fråga. Du har tur som fortfarande har chansen, tänkte Andreas men bet ihop. Det var inte Beatas fel att han aldrig hade fått chansen att ha en mamma.

Golfen blev långsamt varmare men fingrar och tår behövde mer än så för att tina upp. Lika bra att köra hem.

Inre kritiker

Beatas påminnelse om värdet att prata med sina föräldrar hade fått honom att fråga Sten om annat än pappans krämpor. Samtalen fungerade faktiskt som en kur mot skrivkrampen. Pappans vana att ständigt slinka in på sjukdomar och mat, fick honom dock att känna sig mer som en förhörsledare än en son som pratade med sin pappa. Andreas la igen och igen handen på Stens när han inte höll sig till ämnet och ställde frågan igen. Även om det tog tid kom den, informationen som inte bara öppnat dörren till hans egen kreativitet, men som faktiskt gjort honom nyfiken på sin pappas historia. Och så det här - besöksförbud. Hur skulle det nu gå för hans roman?

”Kom igen Andreas, är det vad du kan tänka på? En sketen roman. Faan vad du är cynisk.” Hans inre kritiker höll kvar strypgreppet. ”Det gäller liv Andreas, och dessutom din egen pappas liv och allt du kan tänka på är din bok”. Han tänkte inte lyssna på den där inre kritikern den här gången och trampade gasen i botten. Golfen tjöt i kylan men tog sig sakta framåt genom stan.

Fotografiet

Tre månader tidigare när Andreas sökt efter Stens julsaker i sitt överfulla förråd tömde han upp och ner på en pappkartong för att rymma adventsljusstaken. En bunt fotografier med ett svart sidenband runt sig föll ur en vinröd schal. Kanske något att prata med pappa om? Andreas såg att de var svart-vita och kastade dem i lådan. Det var då han såg den, anteckningen på baksidan av fotot som låg underst.
– Vem är det här? Andreas höll upp bilden framför sin pappa.

Mannen på fotot tittade med en stolt blick rakt in i kameran. Hans arm låg runt en leende kvinnas midja. Båda bar en klassisk ryssmössa på huvudet. Sten slog undan blicken och frågade efter en kopp kaffe. Självklart skulle han få sin kaffe.
– Pappa, vem är kvinnan? Hon finns på flera av bilderna jag hittade i ditt förråd. Andreas serverade kaffet och ansträngde sig för att få rösten att låta mjuk.
– Hur ska jag veta det?
– Om jag ser rätt så är det här du? Var du i Ryssland? Eller Sovjetunionen som det väl hette då? Det har du aldrig berättat för mig.

Ryssland

Det var något med Stens ansikte som förändrades. Genans? Skämdes pappa? Eller var det rädsla?
– Visst är det här ryska? Andreas vände på fotot och pekade på de kyrilliska bokstäverna.
Pappa erkände till slut att kvinnan var ryska, Elena Raskkrytije.
– Jag blev blixtkär, men hon ville inte ha mig. Tyckte jag var en fegis. Så jag blev tvungen att visa att det inte var sant.
På frågan om hur han bevisat det, svarade Sten med en grymtning att han behövde sova. Dagen efter berättade Sten att de träffades när hon besökte Norrbotten. Någon gång i början av sextiotalet om Andreas hade förstått rätt. Och sedan hade de samarbetat. Samarbetat med vad?

Att ringa pappa och fråga var inte värt besväret. Men kanske fanns det en lösning. När Andreas förra året fick ett författarstipendium och åkte till Aten i två veckor, kommunicerade han med Sten via föreståndaren som läste upp hans e-postmeddelanden för Sten.

Så snart han kommit in i den trånga lägenheten kastade han sig över datorn. Fann mailadressen och skrev ner tre frågor, fokuserade på det som var viktigast för att kunna skriva vidare på romanen, trots att hans inre kritiker hävdade att det var kallhjärtat att inte fråga mer om hur pappa hade det. Det fick bli senare. Svaret kom medan Andreas fortfarande satt kvar vid datorn.
– Stop asking. This is none of your business.
Andreas slängde igen locket på datorn, drog på sig jackan och sprang genom den mörka vinternatten mot golfen. Vem det än var som svarat på hans mail, så inte var det Sten.

Låna och läs

  1. I nöd och i lust

    Subtitle: första hjälpen vid otrohet
    By: Larsson, Liv
    Language:
    Swedish
    Published: 2017
    Classification: Vnd
    Available as: Book

Träffa de andra författarna

  1. Författare i karantän: Birgitta Filipsson

    Article Written by: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Birgitta Filipsson, en av författarna. Imorgon presenteras en ny.

  2. Författare i karantän: Linnea Huhta

    Article Written by: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Linnea Huhta, en av författarna. Imorgon presenteras en ny.

  3. Författare i karantän: Peo Rask

    Article Written by: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Peo Rask, en av författarna. På måndag presenteras en ny.

  4. Författare i karantän: Liv Larsson

    Article Written by: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Liv Larsson.

  5. Författare i karantän: Daniel Åberg

    Article Written by: Webbredaktionen

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Daniel Åberg. I morgon presenteras en ny.

  6. Författare i karantän: Therese Henriksson

    Article Written by: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Therese Henriksson. I morgon presenteras en ny.

Audience:

Tags:

Written by: Maria Öman Wednesday, November 18, 2020