Först och främst misshagade namnet

Arbetsstugorna hör inte forntiden till utan de som intervjuas i denna bok är födda i början av 1940-talet. De första arbetsstugorna öppnades redan under nödårsvintern 1903. De var avsedda för avsides fattiga barn i skolåldern. Barnen fick mat, kläder och bostad och plats i kyrkbyns skola och genom att delta i dagliga göromål i arbetsstugan skulle de lära sig att sköta ett hem.

Bokens undertitel är Arbetsstugor för barn i Tornedalen och Lappland 1930-1954. Tjugosex intervjuer.

Gerda Helena Lindskog har genomfört intervjuer med män och kvinnor som har bott på Norrbottens och Västerbottens arbetsstugor under de sista verksamhetsåren 1930-1954. Intervjuerna genomfördes under 2012 och 2013. De intervjuade framträder under eget namn och varje intervju får stort utrymme i boken. De intervjuade har enligt författaren själva valt vad de vill berätta. Det blir uttömmande berättelser och livet på arbetsstugan blir skildrat ur många aspekter och gör det hela till intressant läsning.
 
De intervjuades upplevelser av tiden i arbetsstugan varierar. En av de intervjuade uttrycker att han minns det som ett fängelse medan en annan av de intervjuade uttrycker att det inte var något att anmärka på arbetsstugan förutom saknaden att få vara hemma. Hemlängtan återkommer hos de intervjuade som något svårt, och det talas i boken om att inte få åka hem en enda gång under terminerna och kanske inte ens under loven. Men även här förekommer skillnader i berättelserna och en av de intervjuade uttrycker ”- Kan du förstå att jag aldrig hade hemlängtan! Vart har jag förträngt det?”

Straffmetoder berättas om i boken och straff utdelades till exempel för att man talat finska. Vanliga straffmetoder var att ligga till sängs en hel dag ensam i sovsalen eller att sitta timma ut och timma in på en stol på en dragig vind eller i en mörk korridor. Det återkommer också hos de intervjuade att  det var strängt och att avståndet var långt mellan barn och personal, men många berättar också om bra gemenskap med jämnåriga kamrater. Flera upplevde att det var lite fritid och tungt arbete men det talas också om att det var roligt att lära sig och att kunna. En del upplevde att de betraktades som andra klassens medborgare medan andra inte hade den känslan
 
Gerda Helena Lindskog är bibliotekarie och författare. Hon är bosatt i Luleå och hennes böcker handlar om barn i norr under 1900-talet.  Hon har tidigare bland annat skrivit boken Norrbarn: Norrland i 1900-talets svenskspråkiga barn- och ungdomslitteratur 2013.
 
h:ström, Text & kultur AB, 2014 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristina Ström den 30 mars 2015