Glupahungern

Vilken fascinerande släktsaga det här är, som griper tag och håller fast ända till slutet! Allt utspelar sig i en fiktiv by i Luleälvens närhet i det norrbottniska inlandet.

På en gård i utkanten av byn bor Elina och Erik med sina fyra barn. En vinterkväll besöker enslingen Sup-Linus familjen och när han flera timmar senare beger sig hemåt på skidorna, berusad, kan inte Erik låta bli att följa efter honom för att se till att han tar sig välbehållen hem till sin stuga, djupt inne i skogen. Men det slutar illa, Erik är den som inte klarar sig hem igen.

För det finns något i skogen, något hotfullt och mystiskt. Dolt djupt i dess inre ligger en tjärn, omgiven av höga tallar. Vid tjärnens strand står det enorma björnträdet, med sav rött som blod. Trädet och tjärnen lever i symbios med varandra och ger näring åt glupahungern.

Vissa människor känner av de här starka krafterna, andra märker ingenting. Elina och Eriks dotter Ingrid är en av dem vars själ är djupt präglad av naturen runt omkring. Efter faderns död blir hon än mer tystlåten och introvert. Hon smiter hela tiden iväg till skogen där hon vandrar i timtal.

Den besjälade naturen ger en extra dimension till berättelsen och jag riktigt slukade sidorna, men ibland bromsades läsning upp av dialogen, som till viss del är på överluleå-bondska. Det störde mig lite.

När jag läste boken gick tankarna flera gånger till de latinamerikanska författarna och deras magiska realism. Jag tycker att Andrea Lundgren har skrivit en fantastisk bok i den andan, en slags stramare, kraftfull norrbottnisk magisk realism!

Det här är den andra boken av författaren som är uppvuxen i Boden. Den första boken heter I tunga vintrars mage.

Natur & Kultur, 2014

Norrbottensförfattare.se kan du läsa om Andrea Lundgren och läsa textutdrag ur två av hennes böcker: I tunga vintrars mage och den nu aktuella Glupahunger.

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma den 17 oktober 2014