Jordens medelpunkt

Vissa passionsdramer är inte särskilt passionerade. Och ändå tycks det finnas något lättantändligt som rör på sig djupt under ytan.

Men det kanske blir så när mamma Marie, hennes tonårige son Axel och plastpappa Toralf ger sig ut på äventyr tillsammans.

Även om resan till Island är en dröm för Toralf så är den mer av en mardröm för Axel. Fast ändå ganska avslagen. Frågan är om han bryr sig egentligen? Om något alls? Och det enda som Marie är intresserad av är att bara var nära. Och att hennes nya man och hennes son ska vara nära varandra och kanske lyckas prata om det där som en mamma och hennes son rimligtvis inte kan prata om. Vilket går si så där.

Men trots allt fungerar det på det stora hela. Turistandet blir en nollpunkt som alla deltar i, mer eller mindre halvhjärtat. Gejsrar får utbrott och Þingvellir imponerar. Ända tills Toralf, Marie och Alf befinner på en plats som ligger långt bortom turistbroschyrernas Island.

Existentiell tomhet

Jordens medelpunkt kan beskrivas som en trevande relationsberättelse. Tonen är melankolisk. Styrkan i berättelsen är att Anneli Furmark visar på att kompatibilitet inte alltid är en bra sak. När jag läser så får jag uppfattningen att familjen består av pusselbitar som passar exakt ihop. Och det är det faktum att de passar exakt med varandra som gör att de enskilda kan leva ut sin destruktivitet utan att gå över de andras gränser. Maries osäkerhet och Axels känslomässiga apati lämnar fullt utrymme för Toralfs frenetiska behov av att fylla sin existentiella tomhet. Frågan är vad som skulle ha hänt om Marie och Axel hade haft förmågan att ställa krav på Toralf?

Furmarks teckningar förtjänar också att framhållas. Med enkla medel har hon lyckats fånga Islands natur. Även om jag främst fastnar för hennes himlar så är Furmark inte dålig på att måla Islands fuktiga grässlänter. Det enda som fattas är ett svagt bräkande av får.

Fler tips från Magnus

  1. Manga Classics: Sense and Sensibility

    Av: Austen, Jane Tipsat av: Magnus Svartvall

    Den som tvivlar på att en bild säger mer än tusen ord borde bläddra i manga-versionen Jane Austens Sense and Sensibility. Visserligen är historien densamma men bildmässigt så presenteras systrarna Dashwood och de andra karaktärerna från Austens roman på ett nytt och oväntat sätt.

  2. Jordens medelpunkt

    Av: Furmark, Anneli Tipsat av: Magnus Svartvall

    Vissa passionsdramer är inte särskilt passionerade. Och ändå tycks det finnas något lättantändligt som rör på sig djupt under ytan.

  3. Patience

    Av: Clowes, Daniel Tipsat av: Magnus Svartvall

    Patience kan beskrivas som en psykedelisk science fiction-historia med ett kärlekstema.

  4. Passagen

    Av: Stålenhag, Simon Tipsat av: Magnus Svartvall

    Dystopiernas skönhetsvärde är ett ämne som det inte talas om så ofta. Men det är kanske dags att ändra på det.

  5. En enkel till Antibes

    Tipsat av: Magnus Svartvall

    Även om filmen behandlar svåra ämnen som otrohet, rädslan för att vara oälskad av sina barn och våld i nära relationer så är den ändå en riktig ”Feel Good”-film vars främsta mål är att underhålla.

Visa fler...

Taggar:

Tipsat av: Magnus Svartvall den 1 juni 2018