Jordens medelpunkt

Vissa passionsdramer är inte särskilt passionerade. Och ändå tycks det finnas något lättantändligt som rör på sig djupt under ytan.

Men det kanske blir så när mamma Marie, hennes tonårige son Axel och plastpappa Toralf ger sig ut på äventyr tillsammans.

Även om resan till Island är en dröm för Toralf så är den mer av en mardröm för Axel. Fast ändå ganska avslagen. Frågan är om han bryr sig egentligen? Om något alls? Och det enda som Marie är intresserad av är att bara var nära. Och att hennes nya man och hennes son ska vara nära varandra och kanske lyckas prata om det där som en mamma och hennes son rimligtvis inte kan prata om. Vilket går si så där.

Men trots allt fungerar det på det stora hela. Turistandet blir en nollpunkt som alla deltar i, mer eller mindre halvhjärtat. Gejsrar får utbrott och Þingvellir imponerar. Ända tills Toralf, Marie och Alf befinner på en plats som ligger långt bortom turistbroschyrernas Island.

Existentiell tomhet

Jordens medelpunkt kan beskrivas som en trevande relationsberättelse. Tonen är melankolisk. Styrkan i berättelsen är att Anneli Furmark visar på att kompatibilitet inte alltid är en bra sak. När jag läser så får jag uppfattningen att familjen består av pusselbitar som passar exakt ihop. Och det är det faktum att de passar exakt med varandra som gör att de enskilda kan leva ut sin destruktivitet utan att gå över de andras gränser. Maries osäkerhet och Axels känslomässiga apati lämnar fullt utrymme för Toralfs frenetiska behov av att fylla sin existentiella tomhet. Frågan är vad som skulle ha hänt om Marie och Axel hade haft förmågan att ställa krav på Toralf?

Furmarks teckningar förtjänar också att framhållas. Med enkla medel har hon lyckats fånga Islands natur. Även om jag främst fastnar för hennes himlar så är Furmark inte dålig på att måla Islands fuktiga grässlänter. Det enda som fattas är ett svagt bräkande av får.

Fler tips från Magnus

  1. Hitom himlen

    By: Aronson, Stina Review by: Magnus Svartvall

    Att läsa Hitom himlen är som att pulsa runt i blötsnö. Det kan vara tungt. Det är lätt att tappa färdriktningen. Men samtidigt finns det något där. En känsla, som gör det värt för läsaren att sträva vidare.

  2. Polarfararnas kläder

    By: Norén, Karl-Gunnar Review by: Magnus Svartvall

    Att det inte finns dåligt väder bara dåliga kläder gäller inte för polarfarare. Vid nord och sydpolen finns det bara dåligt väder och det är de bra kläderna som håller dig vid liv.

  3. Mansfield Park

    By: Austen, Jane Review by: Magnus Svartvall

    Att läsa Mansfield Park är som att titta på ett isflak som rämnar på grund av den belastning som läggs på. Eller så är det kanske mer som att iaktta en plexiglasskiva som tyngs ned tills den fjädrar tillbaka i slowmotion.

  4. En enkel till Antibes

    Review by: Magnus Svartvall

    Även om filmen behandlar svåra ämnen som otrohet, rädslan för att vara oälskad av sina barn och våld i nära relationer så är den ändå en riktig ”Feel Good”-film vars främsta mål är att underhålla.

  5. August och jag

    By: Furmark, Anneli Review by: Magnus Svartvall

    Om din mamma har sagt till dig att du ska hålla dig inne på kvällarna så har hon antagligen rätt. För det kan hända att du stöter på någon som du rimligen inte borde träffa.

Show more...

Tags:

Review by: Magnus Svartvall Friday, June 1, 2018