Koka björn

”Prosten ögnade igenom mina anteckningar och lade dem sedan i sin rockficka. Tysta stod vi där och försökte återfå lugnet. Jag kände mig skamsen, och märkte att prosten kände detsamma. Vi hade trätt över en gräns. Försiktigt blåste han ut ljuslågan vid hennes huvud.”

Det här är en spännande roman som utspelar sig på 1800-talet, det handlar om att växa som människa och att upptäcka världen lika mycket som det är en deckargåta. Prosten Lars Levi Laestadius och samepojken Jussi träffas en dag när prosten är ute på en av sina botaniska vandringar. Han vill gärna hjälpa pojken som påminner om lille Levi, sonen som inte fick leva.

Tornedalens Sherlock och Watson

Jussi får lära sig både läsa och skriva och efter att prosten berättat om att det finns hus fulla med böcker som kallas bibliotek, frågar Jussi.  – Men om biblioteken finns. Behöver vi då kyrkorna?. Deckarparets filosofiska samtal är helt enkelt underbara och Jussi har sina egna svar på Prostens frågor och funderingar.

När vallpigan Hilda försvinner under mystiska omständigheter börjar prosten med hjälp av Jussi att undersöka saken. De är som Tornedalens Sherlock och Watson med metoder som skiljer sig från ortens polisväsende.

Bokstäver öppnar nya dörrar

Spänningen stiger allt eftersom och när de gör ett fynd som förändrar allt får de mäktiga fiender. Berättelsen har ett rikt bildspråk som ger karaktärerna en extra dimension, som när, ”Prosten kom in i bastun. Han kunde röra sig tyst som en katt.” Även de norrländska skogarna och olika arter beskrivs på ett målande sätt.

Jag tycker om den här boken, den är spännande och det är lätt att komma in i handlingen. Vi får inte bara en mordgåta utan så mycket mer. Det handlar om utanförskap och fördomar men också om att hitta sig själv och att med bokstävernas hjälp öppna dörrar till nya världar. 

 

Taggar:

Tipsat av: Yvonne M Nilsson den 27 september 2017