Korpmåne

Det här är en ungdomsbok som jag tror kan tilltala många, i synnerhet ungdom i glesbygd kan säkert känna igen sig i den här boken. Miljöbeskrivningarna var oerhört bra gjorda. Lägg sedan till spänningsmomentet med övernaturliga inslag - en pärla även för fantasyentusiasterna.

I Ytterstbyn i Norrbottens inland bor Saga med sin mor. Fadern gick bort mitt under älgjakten i fjol, vilket hon fortfarande har svårt att tänka på. De har en gård med djur, vilka Saga hjälper till med.

Till denna by kommer Seth, en lite udda typ som är piercad och svartklädd och gillar musik. Han och hans mor flyttar in i Skogstorp, en förfallen granngård.

I en annan gård bor Jonas, en kille som gillar att meka med bilar, kan skjuta gevär och är Sagas ex.

Bäddat för kontroverser? Absolut! Seth har från början svårt att passa in med sin storstadsstil. Att han dessutom dras till Saga sticker i ögonen på Jonas som försöker få Saga tillbaka.

Saga lägger snabbt märke till att såväl Seth som hans mor Isla är försvunna varje månad vid fullmånetid. Hon tänker osökt på varulvar men skrattar åt sina befängda tankar. Det är ändå något mystiskt med de nya grannarna. När hon så lär känna Seth bättre så berättar han sin hemlighet för henne. Hans släkt är drabbad av en förbannelse som gör att han och Isla förvandlas till korpar några dagar vid fullmåne. Han är dessutom jagad av en kvinna, en släkting, som gör allt för att få tag i hans blod vilket visar sig ha speciella krafter.

Det här var en intressant ny läsupplevelse. Författaren är en debutant som bor mellan Luleå och Boden. Läs mer om henne och Korpmåne på författarens blogg >>> 

Therese har här skrivit en ungdomsbok som jag tror kan tilltala många. I synnerhet ungdom i glesbygd kan säkert känna igen sig i den här boken. Miljöbeskrivningarna var oerhört bra gjorda. Lägg sedan till spänningsmomentet med övernaturliga inslag så har även fantasyentusiasterna en riktig pärla. Jag hoppas den här boken hittar vägen till många framtida läsare.

Opal förlag, 2014.

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Annelill Mickelsson Vallin den 17 mars 2015