Lars Bäckström

Han debuterade 1952 och när han 52 år senare gav ut sin sista samling hade han publicerat 15 diktsamlingar, dramatik, noveller, kritik, bild-, konst- och blandböcker samt antologier och översättningar.

Logotype för norrbottensförfattare


Lars Bäckström

Fotograf:  Michael Normann

 

Författarskapet | Om författaren | Låna och läs | Källor

 

1925 - 2006 

Författarskapet

Lars Bäckström debuterade 1952 med diktsamlingen Sammanfattning. När han 52 år senare gav ut sin sista samling, För dagligt bruk, hade han publicerat 15 diktsamlingar, dramatik, noveller, kritik, bild-, konst- och blandböcker samt antologier och översättningar.

Som poet blev han mest uppmärksammad för samlingarna Öppen stad (1967), Hjärnskakning (1976) och Gröna dikter (1982).

Lars Bäckströms stora genombrott i den svenska kulturvärlden skedde med redaktörskapet för Ord & Bild, 1962 - 70. Om detta skriver kritikern Ruth Halldén (i privatbrev till Annika Bäckström vid Lars död): ”Det var rena revolutionen han åstadkom då han förvandlade denna hedersamma men något förstenade publikation till en tidskrift som gnistrade av klarhet och kraft, full av friskhet och eld.”

Nyenkelhet

Vid Ord & Bilds 100-årsjubileum 1992 uttalade sig Lars Bäckström så här: ”I det jag ’ville’ som redaktör ingick nyenkelhet, blandkonst, konkretism, så småningom politisk poesi och ett försvar för litterär/konstnärlig verksamhet mot den nyvänster som såg konsten enbart som budskapsbärare och oduglig utan rätt budskap. Och så ingick barnlitteratur, det fria barnet som utopi, kvinnorörelse och könsroller…” (Ord & Bild 1992, nr 3).

Begreppet ”nyenkelhet” har kommit att häfta vid Lars Bäckström. Han såg själv företeelsen som tidsbegränsad, knuten särskilt till Ord & Bild åren 1962-63. Den innebar en protest mot tendenser till ett tillkrånglat språk i samtidens poesi, och företräddes också av bland andra Göran Palm. Syftet var enligt Lars ”Att ställa sig som ’nyfödd’ inför en näraliggande verklighet, undvika gammelmodernismens högtidlighet och bildtvång (i mitt fall representerade av Lindegren), i princip peka ut vägen till en icke-exklusiv diktning” (Ord & Bild 1992, nr 3). Det klassiska exemplet hos Lars Bäckström har blivit dikten om Disktrasan.

Upptäck värdet

Lars Bäckström fortsatte livet ut att redovisa sina iakttagelser och erfarenheter genom poesi, litteraturkritik och reflektioner - även efter den trafikolycka i maj 1999 som ledde till att han tillbragte de sista nästan sju åren på ett vårdhem, i rullstol och med starkt reducerad hörsel.

Några av hans känslomässigt mest öppna och frisläppta dikter finns att läsa i hans sista, ovan nämnda, samling, För dagligt bruk. I en recension i Uppsala Nya Tidning (2004-12-22) skriver Bo Gustavsson: ”Tankediktaren Lars Bäckström har väl aldrig skrivit bättre än i den nya boken och det är märkligt med tanke på att merparten av texterna skrivits efter den allvarliga olyckan i maj 1999 [...] Nog är det dags att upptäcka värdet i hans poesi. Alltför länge har han varit ignorerad och osynliggjord i svenskt kulturliv.”

Om författaren

Lars Bäckström föddes 1925 i Luleå. Fadern, David Bäckström, var folkskoleinspektör och modern Märta (född Granberg) var sjuksköterska innan hon gifte sig. Lars Bäckström tog intryck av hemmets antinazism och starka Englandsintresse; under krigsåren läste man där New Statesman och den svenska motståndspressen (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Trots allt!).

Lars Bäckström skrev in sig vid Uppsala universitet 1943. Studierna ägnades åt nordiska språk, engelska och litteraturhistoria och ledde så småningom till en licentiatavhandling om Emily Brontës författarskap. Parallellt med studierna plöjde han igenom stora delar av den moderna litteraturen. Han drabbades av överansträngning och sömnproblem; efter en viloperiod i Luleå åkte han till England där han bodde i några år innan han bosatte sig i Uppsala.

1951 gifte sig Lars med Annika Bäckström, Rysslandskännare och översättare. De förblev bosatta i Uppsala - med undantag för ett halvår i USA 1968, då Lars vikarierade i undervisning om Strindberg vid universitetet i Madison, Wisconsin. Somrarna tillbringades på Öland. Många av diktsamlingarna kom till under tillfälliga sejourer i olika trakter av Medelhavet.

Norrbottniska - en förutsättning för det gränsöverskridande

Vilken betydelse hade Norrbotten för Lars Bäckström? ”Egentligen är det, säger han, känslan att ha kommit från en annan värld. Det är både en isoleringskänsla och en utanförkänsla” (Tiden snöar från trädet, s. 119).

Lars Bäckströms livsgärning kan ses som en strävan att övervinna denna känsla av utanförskap. Den ger en förklaring till hans generösa beredskap att ta sig an de mindre beaktade i litteratursamhället, med hans egen exemplifiering i Författaren själv (Bra böcker, 1993): ”poeter, samer, barnlitteratur, Ingemar Willgert.”

Utanförskapet kom också honom att urskilja och lansera riktningen ”nyprovinsialism” (i Under välfärdens yta) i 50-talets unga svenska litteratur, med Sara Lidman som främsta företrädare. Det norrbottniska utgångsläget blev en förutsättning för det gränsöverskridande i Lars Bäckströms verksamhet.

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Låna och läs