Magnus Borg

När han var tio år skrev han sin första dikt, på engelska, och adresserade den till Gud.

Logotype för norrbottensförfattare


 

Magnus Borg

Fotograf:  Maria Fäldt

 

Egen presentation | Författarskapet | Om författaren Kuriosa | Låna och läs |
Provläs:  | Ur Framme vid den uppdämda floden (2004)|

 

Egen presentation

Jag delar in mitt skrivande i två skikt.

Först det poetiska som är grunden för mitt uttryck. Poesin är mitt hem, men inte alltid språket. Jag finner poesi i mitt hjärta och mina tankar men precis som för de flesta poeter räcker inte språket alltid till. Jag insåg väldigt tidigt att jag skulle skriva och jag valde fort genre. Poesin har nått mig genom författare som Christine Falkenland, Arne Johnsson, Maria Vedin och Tomas Tranströmer. För mig är poesi det samma som en stark andlig känsla. När jag skriver talar jag till Gud och även om det låter pretentiöst är det för mina "kristna" dikter jag nått flest läsare. Under en texthandledning vid skrivarutbildningen i Skurup sade min lärare till mig: "Jag vet ingen som skriver poesi som du när du verkligen når fram." Trots det har det bara blivit två små diktsamlingar på ett pyttelitet förlag. Men min lärares ord lever kvar och får mig att fortsätta. Det är poesi.

Det andra skiktet i mitt skrivande är det journalistiska som har tagit mig flera år att behärska. Jag rycker in som kulturredaktör för Piteå-Tidningen vid jämna tillfällen och trivs med att ha hittat en grund för mitt journalistiska uttryck.

Jag trivs i båda genrerna och kommer aldrig någonsin att välja sida. Jag tror på allvar att jag med tiden kommer att behärska båda uttrycken.

Magnus Borg, december 2006

Författarskapet

Magnus Borg debuterade med diktsamlingen Blåstenens sång (2003) när han var 21 år. Det är en till formatet liten bok med ett angeläget och smärtsamt innehåll: kärleken som dör.

Ett år senare kom han med sin andra diktsamling, Framme vid den uppdämda floden. Diktsamlingen är indelad i olika teman, ett är rapporter från underjorden. Torbjörn Carlsson recenserade för Piteå-Tidningen (2004-11-29): ”Med sin andra diktbok, Framme vid den uppdämda floden, visar Magnus Borg från Piteå att hans poesi är värd att ta på allvar. Han närmar sig orden med stort allvar och redan i inledningen heter det ’Fast i de tömda ådrorna, på jakt efter mitt språk’. Det är smärtsamt, nästan suicidalt. Med detta vill jag inte påstå att Borgs dikter andas hopplöshet, snarare ett slags sökande efter andlighet och kärlek”.

Ifrågasätter debuten

Magnus Borg har dock kommit att ångra sin poesidebut. Han ifrågasätter inte texterna, utan hur de presenteras, det vill säga förlagets omdöme gällande typografi och layout. ”Min tredje diktsamling kommer jag att betrakta som den första”, skriver Magnus Borg i ett inlägg i tidskriften Komma (nr 2/2006).
– Det är känslomässigt jobbigt att se tillbaka på det man gjort som ett misslyckande rent produktmässigt, säger han.

Magnus Borg har beskrivit att han drar sig undan omgivningen när han skriver och får ofta problem med sömnen.
– Att skriva är en blandning av mycket, mycket tung underjord och en väldigt, väldigt vacker himmel. Oftast himmel. Men målet med att skriva dikter är att komma närmare Gud. När jag inte skriver känner jag mig väldigt frånkopplad Gud. Jag vill inte ha det så. Jag vet att det låter pretentiöst, men så är det, säger han.

Om författaren

Magnus Borg är född 1981 i Roknäs, utanför Piteå, där han växte upp med sin äldre bror och föräldrar. Magnus Borg blev tidigt medveten om att han ville skriva. När han var tio år skrev han sin första dikt, på engelska, och adresserade den till Gud. När han var 16 år anmälde han sig till Piteå-Tidningen och blev ungdomsreporter.

Magnus Borg har fortsatt sitt målmedvetna arbete med att publicera sig litterärt och har lyckats med det. I sin strävan att nå målet har han gått på olika skrivarutbildningar: på Skurups skrivarlinje, på Skapande svenska vid Luleå tekniska universitet och textkurser hos författaren Bengt Pohjanen i Överkalix.

Journalistiskt skrivande

Magnus Borg har också tagit examen vid journalistutbildningen i Piteå (Luleå tekniska universitets institution för musik och medier).Han har genom åren skrivit krönikor, recensioner och kulturartiklar i Piteå-Tidningen. Han har även ingått i redaktionsgruppen för den litterära tidskriften Komma.

Kuriosa

– Min högsta dröm är att ha en sångröst på minst tre och en halv oktav som Carola har, säger Magnus Borg.
– Det är så vackert samtidigt som man har ett brett omfång. Då skulle jag sjunga pampiga schlagers hela dagarna, eller molldisco eftersom jag är en sån sorgsen människa.

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Framme vid den uppdämda floden (2004)

rapport I: Framme vid den uppdämda floden
har jag glömt vägen tillbaka.

Jag har kommit för att kräva det slut vår kärlek
var värdig. Hur många gånger skall vi gräva upp
samma lik? Ur vattnet lyfter jag inte mina
händer. Blodet skall lösas ur huden.

rapport II: Smärtan är cirkulär och trygg
i mitt bröst.

Ljuset granskar mig. Skygg sjunker cirkeln ner
i magen och antar Språkets fasta form: Sten.
Bortom fördämningen finns en öppning där tid ges
till att polera sin sår. Till somliga ropar du
ur djupen, på mig ropar du aldrig.

rapport III: Oljan har flutit här.

En rot har letat sig ner till min håla.
Det finns liv ovanför. Jag har hört rykten om en
himmel, men kan inte föreställa mig hur den ser
ut. Kan inte föreställa mig ljus. Jag måste
varna: Vildrosen är vackrast på avstånd.

rapport XI: Lättheten kommer att finna mig och
Sången skall inte räcka till.

Björnhjärtat ryker, dess kropp driver bakom
träden. Det sjunker genom snön, lämnar blå
förgreningar efter sig. Sjunker tills marken tar
emot. Tömt på sitt blod kan det åter älska.

rapport XII: Rosens gren fann en spricka i
muren.

Jag kommer med törnen i hand och lägger den vid
hennes fötter. I hennes knä är vilan inte bunden
av tid. Jag vaknar med en lila syrenkvist i
handen. Ny luft råder, den av jungfrun tunna,
den av kyssen blöta.

Låna och läs

 

Taggar:

Skrivet av: Maria Öman den 26 april 2016