Mansfield Park

Att läsa Mansfield Park är som att titta på ett isflak som rämnar på grund av den belastning som läggs på. Eller så är det kanske mer som att iaktta en plexiglasskiva som tyngs ned tills den fjädrar tillbaka i slowmotion.

Det är bara att konstatera, en del har mer tålamod än andra. Ta Fanny Price till exempel. Vid tio års ålder flyttar hon till sin moster och morbror på grund av föräldrarnas dåliga ekonomi. Och hon kan ta det. Hon tillåts aldrig bli en fullvärdig medlem av familjen utan behandlas som hon var en av tjänstefolket. Hon står ut.

Att Fanny förälskar sig i kusin Edmund stöter inte heller på några problem. Han är ju trots allt en seriös ung man som ska läsa till präst och allt. Och när Edmund förälskar sig i den levnadsglada Mary istället så gäller det att bita ihop. Speciellt med tanke på att Edmund tar Fanny till sin förtrogna. Men Fanny klarar det. Hon står ut ända till dess att fel man friar till henne. Då brister det. Och det med besked.

Viskande läsupplevelse

Med sin avsaknad av pampiga baler och hämningslöst, men diskret, flirtande i Bath framstår Mansfield Park som en av Jane Austens mer anspråkslösa romaner. Samtidigt som det är just anspråklösheten som gör Mansfiled Park läsvärd. För den som kan skruva ned sina förväntningar på en adrenalinstinn underhållning väntar en läsupplevelse som är lika intim som en viskning. Vissa läsupplevelsers tycks existera enbart för dig.

Mansfield Park finns som talbok, inläst av Anne Asplund.

På engelska finns den som e-bok, både att läsa och lyssna på >>>

 

Taggar:

Tipsat av: Magnus Svartvall den 27 september 2017