Maria Gustafsson

Att det finns många kvinnliga författare i genren kriminalromaner är väl känt. Men inom just spionthriller-genren är det ovanligt med såväl kvinnliga författare som kvinnliga huvudpersoner.

Logotype för norrbottensförfattare


Maria Gustafsson

Fotograf:  Mischa Lluch

 

Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Låna och läs | Källor
Provläs:  | Ur Huset på Carrera 9 (2004) 

 

Egen presentation

Jag föddes på lasarettet i Boden då det ännu var väldigt speciellt att vara bodensare. Småstadsidyllen till trots blev jag tidigt medveten om att cementbumlingarna vid vägrenen var pansarhinder som skulle förhindra fientliga fordon att ta sig in i stan. Det kändes tryggt.

Innan jag själv kunde läsa visste jag att de enorma gula skyltarna vid alla infarter på flera olika språk upplyste främlingar om förbudet att vistas mer än fyra timmar i staden utan att varsko polis.

Redan innan jag börjat skolan cyklade mina kamrater och jag ut i skogen på somrarna för att utforska skyddsområdena. Vi ignorerade alla förbud, kröp genom varv på varv med taggtrådsstängsel och nådde osedda – åtminstone trodde vi det – fram till de tunga grå metalldörrarna som ledde till Sveriges största försvarshemlighet. Dock utan att någonsin få veta vad som dolde sig där.

Klart man präglas av att växa upp på en plats som så till den grad dominerades av hemligheter. Försvarets hemligheter. I tonåren fick det mig att längta ut i världen, att söka upp de där människorna som inte hade tillträde till min hemstad.

Som barn var Femböckerna favoriter medan Kalle Blomkvist och Peter Pan tävlade om platsen som hjälte. Min första Bond-film, på Röda Kvarn i Boden, gjorde starkt intryck, även om Ian Flemming så småningom byttes mot den mer vardagsnära John le Carré. Det har egentligen aldrig funnits något alternativ, genren var självklar, det var agenter och spioner jag skulle skriva om. Min huvudperson, tolken Klara Andersson, rör sig i internationella miljöer men har sina rötter i myllan hemma i Boden. Det lilla hon kan om skjutvapen har hon lärt sig där, på tävlingar i tonåren.

Maria Gustafsson, december 2006

Författarskapet

Maria Gustafsson debuterade 2003 med spionthrillern Den vidunderliga utsikten. Hon började skriva på den när hon gick en skrivarkurs. Här får vi möta Klara Andersson som bor i Spanien och arbetar på teve, och en period är hon anlitad av CIA. Efter drygt 20 år i Spanien krossas äktenskapet när maken träffar en yngre kvinna. Klara Andersson flyttar hem till Sverige igen för att läka sorgen. Hon börjar arbeta som produktionsledare på ett samhällsmagasin och under ett researcharbete upptäcker hon att hon har förväxlats: hon är efterlyst som farlig terrorist och nu tvingas hon på nytt att samarbeta med CIA. Det är upptakten och Klara Andersson kastas ut i en internationell miljö, från Sverige till Bryssel och New York. Maria Gustafsson har själv arbetat som tolk i internationella politiska miljöer och inspirationen har hon fått från sitt arbete.

Den andra boken, Huset på Carrera 9, kom ut ett år senare. Även detta är en spionthriller med Klara Andersson som huvudperson. Det är en fristående fortsättning på debuten, Klara Andersson är på flykt efter ett terroristattentat som hon är misstänkt för att vara delaktig i. I Dagens Nyheter (2004-05-16) skriver Marie Peterson: ”Geografisk rörlighet hör till thrillerns basrekvisita, gärna förstärkt av informationens blixtsnabba förflyttningar. Det brukar beepa och mejlas och mobiltelefoneras, men i den här historien är det knepigt att ordna ens ett vanligt telefonsamtal. De abrupta resorna över kontinenterna förstärks i stället av rörelser i psyket, Klaras växlingar mellan utmattning, panik och paranoia. […] Maria Gustafsson har egen erfarenhet av utlandsboende och det märks. Det här är intelligent underhållning, det vill säga både spännande och faktaspäckat”.

Le Carré-smak

I den tredje boken om Klara Andersson, Absintängeln (2013), återvänder hon till Sverige från Colombia med tanken att lämna säkerhetstjänsten, men hon får ett erbjudande som både lockar och skrämmer. Under betänketiden tar hon ett uppdrag som simultantolk vid en rättegång i Svea hovrätt. Rättegången gäller en tvist mellan Republiken Tjeckien och en utländsk investerare. Händelser från tiden före Berlinmurens fall förknippas på ett obegripligt sätt med här och nu. Nyckelpersonen i hennes uppdrag för CIA bakom järnridån, Drahoš Vacovský, träder in i hennes liv på nytt och det som sett ut som ett oskyldigt sammanträffande utvecklas till en livsfarlig fälla.

Kjell E Genberg i DAST (2013-11-03) läser en spännande och rappt skriven thriller som "övertygar läsaren om att händelser, dofter och miljöer som dyker upp i berättelsen är autentiska. Absintängeln är en historia med Le Carré-smak som knyter samman nutid med åren före Berlinmurens fall. Hon serverar oss ett flertal fall där bedrägeri, falsk och äkta kärlek, stora pengar och viktiga kontakter är av stor betydelse och där det visar sig att mycket som verkade avlägset faktiskt hörde ihop".

Hör när bibliotekarie Agneta Krohn Strömshed tipsar om Absintängel i P4 Norrbotten, inslaget från den 9 juni 2014.

 

Om författaren

Maria Gustafsson är född och uppvuxen i Boden där hon också tog sin realexamen. Direkt därefter reste Maria Gustafsson och modern till Kanarieöarna och blev kvar där ungefär ett år. Det var på grund av moderns reumatiska värk som de bodde där.

Efter sabbatsåret i Spanien började Maria Gustafsson på gymnasiet i Boden och för henne var det självklart att läsa spanska. Det gick bra de första två åren men på tredje året var det endast hon som ville fortsätta studera spanska. Då flyttade hon till Stockholm där hon avslutade sitt tredje gymnasieår.

Modellbild gav Spanienresa

I slutet av sista terminen såg hon, av en slump, en bild av sig själv som ett reseföretag använde i reklamsyfte. Hon gick dit och frågade om hon inte skulle få betalt för den bilden. Betalningen blev en tur och retur till Spanien. En vecka efter att gymnasiestudierna var slutförda åkte hon till Spanien på sin gratisbiljett. Där skaffade hon sig familj och där blev hon kvar i drygt 20 år. Hon har haft en hel del yrken men hade tidigt en dröm om att bli skådespelare.
– Jag kom till Spanien precis innan turistboomen så jag blev lite speciell där. Så jag tänkte: här kanske jag kan bli skådis, säger Maria Gustafsson till Norrbottensförfattare.

Under tiden arbetade hon som modell för brödfödan och kom sedan in vid teve där hon bland annat har producerat barnprogram. När hon var 24 år träffade hon sin man och de fick två barn.

Utbildad tolk

När arbetstempot blev för hårt omskolade Maria Gustafsson sig till tolk och i det yrket är hon fortfarande verksam. I mitten av 1990-talet flyttade hon till Sverige och nu bor hon periodvis i båda länderna.
– Jag blev tvungen att återerövra mitt modersmål för att kunna skriva och därför ville jag hemåt. Att skriva har alltid varit en dröm för mig. Redan i skolan var jag duktig på uppsatser, säger hon.

Att det finns många kvinnliga författare i genren kriminalromaner är väl känt. Men inom just spionthriller-genren är det ovanligt med såväl kvinnliga författare som kvinnliga huvudpersoner.

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Huset på Carrera 9 (2004)

Autobahn, norra Tyskland, på väg söderut

Hon hade dödat en man. Hans blod glänste ännu fuktigt på hennes kläder. Hon körde den dödes bil okoncentrerat och i hög hastighet i södergående riktning. Försökte desperat hitta en avfart för att vända om och komma tillbaka till Amsterdam. Hon måste ringa, tala om vad hon hade gjort, och hon famlade efter mobiltelefonen. Tårarna strömmade nerför hennes ansikte och gjorde det svårt att se när hon knappade in koden. Andra försöket, det gick inte heller. En gång kvar innan den blockeras, tänkte hon halvt medvetet. En liten melodi talade om att telefonen gick igång. Omedelbart annonserade ett ilsket pip att hon hade meddelanden. Nio stycken.

Om Klara Andersson hade kunnat tänka logiskt skulle det följande året i hennes liv kommit att se helt annorlunda ut. Men det kunde hon inte. Det var inte många timmar sedan hon av en slump hade överlevt ett av de blodigaste attentat som Europa någonsin skådat. Hon hade gått genom ett helvete av söndertrasade människokroppar och blod på vägen ut ur den bombade lokalen. På andra sidan hade hon upptäckt honom – gärningsmannen. Han visste att hon kände igen honom och hade tvingat henne att följa med ut ur staden. Nu var han död. Mekaniskt, utan att tänka, slog hon numret till telefonsvararen i stället för att ringa själv, som hon borde ha gjort. Det första meddelandet var från Anders, mannen i hennes liv sedan drygt ett år tillbaka. Han talade till henne som om det var självklart att hon klarat sig oskadd, trots att han inte kunde veta det när han ringde. Det andra var från Lennart, hennes uppdragsgivare inom den svenska militära underrättelsetjänsten. Han uppmanade henne sakligt att höra av sig så fort hon kunde. Det tredje var det avgörande. Det som tvingade henne på flykt. Det var från Luis Hornett, mannen som i tjugo år varit hennes handledare på CIA. Han som varit hennes fasta punkt i tillvaron, klippan i alla stormar, den trygga famnen. En fadersfigur, men även far till barnet som hon aldrig fött … medicinmannen med makt över liv och död … – If you hear this you are a traitor … and just as dead. Rösten lät sprucken och trött, men budskapet var kristallklart. Det knastrade till när förbindelsen bröts. Mobiltelefonen gled ur Klaras hand och ner på golvet i bilen. Tårarna skymde skylten som annonserade motorvägens första avfart. Den mekaniska inspelningen informerade nästan ohörbart om efterföljande meddelanden.

Låna och läs

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Maria Öman den 17 juni 2016