Mattias Alkberg

Mattias Alkberg är såväl författare som musiker. Redan 1992 gav han ut sin första diktsamling, Separerade ägg.


 
Mattias Alkberg

Fotograf: Magnus Liam Karlsson

 


Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Låna och läs | Källor
Provläs:  | Ur Separerade ägg (1992) | Ur Göta kanal (2004) | Ur Göta kanal (2004)

Norrbottensförfattare


Mattias Alkberg

Såväl författare som musiker. Redan 1992 gav han ut sin första diktsamling, Separerade ägg.

Författarskapet

Mattias Alkberg är såväl författare som musiker. Redan 1992 gav han ut sin första diktsamling, Separerade ägg. När hans andra samling publicerades skrev Magnus William-Olsson i Aftonbladet (1997-04-17): "För fem år sedan debuterade Mattias Alkberg med den tunga och välskrivna Separerade ägg. Boken kunde bland annat läsas som ett tecken på sjuttiotalets återkomst i svensk litteratur. Det var uppenbart att dess författare läst och tagit intryck av Lars Norén och Bruno K Öijer. Också i sin nya samling Röda stjärna skriver Mattias Alkberg en poesi som är starkt influerad av det poetiska sjuttiotal som till sina förebilder räknade Rimbaud, den tidiga Ekelöf och de amerikanska Beatpoeterna."

River väggarna

Om diktsamlingen från 2004, Göta kanal, skrev Lena Grönlund i Norrländska Socialdemokraten (2004-01-15): "Alkberg förklarar och debatterar med läsaren. Biografisk kritik som har som mål att skönja huruvida hans texter har inslag av självbiografi ifrågasätts dock. Han river i stället ned väggarna mellan verkligheten och fiktionen och understryker att det inte har betydelse.

Om författaren

Mattias Alkberg föddes i Boden, men alltsedan åttaårsåldern bor han i Luleå. Mattias Alkberg började skriva tidigt, både dikter och sångtexter. Sitt poetiska språk, eller snarare metoden för skrivandet, fann han på skrivarlinjen i Skinnskatteberg. Det som han skrev där omarbetades och blev debutsamlingen Separerade ägg. När diktsamlingen gavs ut släpptes även första skivan med The Bear Quartet, Penny Century. Sedan dess har han fortsatt med musiken i olika konstellationer. Bland annat med gruppen Mattias Alkberg BD.

Priser

År 1999 fick Mattias Alkberg Rubus Arcticus, Norrbottens läns landstings kulturstipendium. Han har även fått Arnold Rörlings stipendium 2003 och året därefter Gerhard Bonniers stipendium.

Kuriosa

Gruppen Mattias Alkberg BD nominerades till en grammis i kategorin Årets bästa manliga artist 2004. Mattias Alkberg BD tog inte emot nomineringen. I en skriftlig kommentar säger de att de inte vill ha att göra med den imperialistiska industrin som Grammisgalan representerar. Gruppen avslutar med orden: Ni kan behålla er skit för er själva!

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Separerade ägg (1992)

det står en ängel på perrongen
insvept i rysk vodka och halsbloss

jag har haft mina fingrar i den flickan
jag har haft mina fingrar

det står en ängel på perrongen
omtöcknad av tåg bort
omtöcknad och berusad av tåg bort

insvept i rysk vodka och mäns handflator
hon har aldrig nära hem

hon har aldrig varit ensam
hon har alltid

det står en ängel på perrongen
insvept i rysk vodka och halsbloss

jag kunde visat henne världen
innan jag somnade
innan

ingen lång natt denna natt i mars bara
jag ensam på balkongen i ett främmande
hus bara jag som inte sover som inte
sover som inte sover
blött ljus (som jag minns det) blött
som i blodat jag minns verkligen detta

det står en ängel på perrongen
insvept i rysk vodka och halsbloss
jag kan inte nå henne

jag kan inte nå henne

 

Ur Göta kanal (2004): Du med din öppna mun

Efter en kontroversiell dag, på många sätt, jag orkar inte gå in på dem alla,
är det till slut bara mörker kvar.
Så mörkt som det någonsin blir under de här omständigheterna.
I fönstret döda getingar, rutan kladdig av insektsgift. På kudden mörka spår av blod.

Och du med din öppna mun och varma andedräkt som luktar lite surt,
det har du efter mig, den ringlar in i mig och, faktiskt, räddar.
Alltså, det handlar inte om ansvar eller skuld, det får du aldrig tro.
Inte ens när det gått, jag vet inte, säg tjugo, tjugofem år och du kan begripa det här.
Inte ens då.
 
Bara det att du här och nu har så länge och mycket kvar
och ovetandes tar hand om mig.
Jag finner det anmärkningsvärt, större än Gud, om det inte rent av
är det som är Gud.

 

Ur Göta kanal (2004): Göta kanal

Slussar är som sorger. Som ventiler
Längs med, i faktiskt, ligger de prydligt uppradade.
Släpper ut en del men inte allt. Släpper in. De hjälper dig dit du ska.
Vattnet är tårar. Båtarna är också tårar. Eller, jag vet inte.
Slussar är inte som sorger. Båtar är som sorger.

Vore du lagd åt liknelser, bildspråk, aforismer så kanske.
Eller snarare, om jag vore.
Du skulle rätta mig: tårar är sorger, vatten med.
Slussar är ögon som dämmer upp tårkanalerna.
Släpper ut när något behöver ta sig ut. Komma vidare.
 
När jag föddes var du upptagen med en slussöppning på Göta kanal.
Jag kan inte föreställa mig det.
Jag vet att det var så, jag tror på vad du säger, det är inte det.
Jag har bara aldrig sett Göta kanal.
Jag vet inte vad man gör när en sluss öppnas. Eller stängs, för den delen.
 
Jag ramlade och slog upp ett jack i pannan. Det var i en hiss sägs det.
Allt blod, allt blod. Som jag grät. Var var du då? Var du kanske hemma?
Hur ska jag veta om du inte berättar? Minns du överhuvudtaget det?
 
Du kom hem full. Grät och spydde. Jag strök dig över håret.
Du kan inte säga annat än att jag alltid varit snäll, att jag ställt upp.
Till och med mot bättre vetande. Du kan inte det. Visst inte?
 
Mitt hår var blont och tjockt. Jag var den sötaste unge du någonsin sett.
Det var en ramsa, den gick så här ungefär: Lilla lilla mygg du ska int va stygg.
Jag vill höra den igen, det vill jag. Men jag vet inte om jag vill det nu.
Och jag vet inte om det är du som ska, du vet, säga den eller sjunga.
Eller vad man nu gör. Med ramsor.
Stryk mig över håret. Det vill jag. Jag vill bara inte att du frågar om det.
 
Men det finns mörker med. Ett djupt och tungt mörker.
Ett kallt vått och dyigt mörker, men vi öppnar inte där.
Den slussen får stå onyttjad ännu en tid, gärna för alltid.
Jag kan inte se poängen med all denna uppriktighet.
Sanningen framför allt och det där.
 
Här kan du hämta hemligheter, spannvis med lik i vattnet.
Men jag vill inte. Jag vill inte öppna mig mer.
Man borde respektera mig för det. Tycker du inte det? Att jag har fått nog?
Jo, det tycker du.
 
Ändå. Vad ska vi göra av all kärlek?
Jag kan tycka den går in genom ena örat och ut genom det andra.
Hur mycket det än är får vi aldrig nog. Är det en ynnest?
Är det en förbannelse?

Låna och läs

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Maria Öman den 18 april 2016