Medan jag var ung

Från att ha skildrat sin mamma i den superba Augustprisvinnaren Den röda grevinnan har turen kommit till att skildra sig själv och sitt verksamma liv.

Det är en framgångshistoria, inte tu tal om det. Berättad med ironi och längtan. Det är också en historia om skiften i samhälleligt och vetenskapligt tänkande, och att Yvonne Hirdman fick möjligheterna att slutligen på 1970-1980-talen hävda sig i en akademisk värld som i stort sett var manlig in på 1960-talet. Men det gick inte utan bråk.

Och som grädde på moset finns den något bekymrade skepsisen gentemot postmodernismen. Ett antal deltagare på en konferens 1993 i Tammerfors tycktes tro att själva kroppen skulle kunna lösas upp ur språkets sociala konstruktioner. Man började tala om ”bilden av” istället för verkligheten, där sanningsbegreppet inte längre behövde vara något hinder.

Hirdmans sammanfattning på konferensen om vad som kan betraktas som sociala konstruktioner och vad som inte kan göra det föll platt till marken: ”Blickarna var liksom tomma, det var som att argumentera med tonåringar.”

Just denna skarpa blick av skeenden och berättelsen om den samhällsförändring som innebär att idag är feminismen ett faktum, gör boken mer än väl värd att läsa.

Boken finns att låna och läsa som e-bok. För dig med läsnedsättning finns den som talbok Daisy. Dessutom kan du låna den i storstil.

Ordfront, 2015

Taggar:

Tipsat av: Kristian Priemel den 12 februari 2016