Mellan dig och dig

2012 kom den här, i mitt tycke, underbara ungdomsromanen av Katarina Kieri. Boken utspelar sig i Norrbotten – namnet Luleå uttalas inte men jag som bor i Luleå känner igen mig på många ställen i det Katarina beskriver. Jag inbillar mig att huvudpersonen Tora bor på Tunastigen (i boken benämnd Vallstigen).

Tora går på gymnasiet och bor tillsammans med sin välmenande och kärleksfulle pappa. Mamman har stuckit med en gris, grisen och hon har bosatt sig strax utanför staden, men det skulle lika gärna kunna vara i ett annat land, så lite kontakt som Tora har med sin mamma. Tora har svårt att komma över mammans svek och försöker hålla kontakten till det minimala, samtidigt tänker hon mycket på sin mamma och tycker synd om sin pappa som verkar så ensam och kontaktsökande. En både dråplig och djupt berörande scen i boken är när Tora står i gallerian Gjuteriet och spionerar på sin mamma och grisen som varit på Claes Ohlson och handlat.

Kompisen Ivar börjar förändras och de får allt mindre att prata om – de vanliga tillhållen, second hand-butiken och caféet med de många sockerströarna, är inte längre de ställen de så självklart gått till tidigare. De chattar ibland, men även detta känns ansträngt. Tora vet inte riktigt om det hon känner för Ivar är mer än kompisskap och vågar absolut inte skriva ut det hon innerst inne tänker och känner.

Ivar drar sig undan mer och mer och Tora vågar ingenting fråga eftersom hon är så rädd för svaret. ”Har du inga tjejkompisar” slänger Toras mamma ur sig en av de få gånger de faktiskt pratar med varandra. Kommentaren förföljer henne och Tora tänker att hon ju visst hade en tjejkompis när hon var liten; Jonna som blev bästis med Larisa.

Bibliotekarien Sven spelar en ganska stor roll i Toras liv och han bestämmer sig för att de ska ha en happening i bibblan – en happening som han kallar kejlii efter det irländska céilidh. Sven bestämmer också att Tora ska läsa en dikt och genom hela boken hittar hon på de mest poetiska textrader som alla börjar med ”Det finns en musik som” och det märks både här och där i språket att Katarina Kieri är poet.

Jag skulle kunna berätta mer för, trots att boken bara består av ca 230 sidor så ryms det mycket i texten och mellan raderna. Jag kan bara uppmana dig att läsa den.

Förlag Rabén & Sjögren 2012.

För dig med läsnedsättning finns den som talbok. Läs mer om vem som får låna talböcker.

Läs mer om Katarina Kieri på Norrbottensförfattare.se