Min vän Dahmer
Han var en nolla. En av de där blyga killarna som förvandlas till sociala invalider när de första känningarna av puberteten slår till …
Derf Backderf skildrar i serieromanform sina skolår på 1970-talet och bekantskapen med Jeffrey Dahmer.
1991 dömdes Jeffrey Dahmer till 15 livstidsdomar för övergrepp på barn, förgargelseväckande beteende, blottning och 16 mord. Senare döms han för ytterligare 1 mord, det första han begick, till en 16:e livstidsdom.
Siktet är att försöka förstå varför en person går från att ha varit osynlig, till att bli udda och slutligen upprepat begå mord – bli en seriemördare. Vuxenvärlden får sig ett antal rediga kängor. Samtidigt skriver Backderf i förordet att alla resonemang om att morden var Dahmers sätt att slå tillbaka mot ett samhälle som uteslutit och mobbat honom är ett rent nonsens. Det går att beklaga honom, men aldrig förlåta. Men han är samtidigt övertygad om att Jeffrey Dahmer inte hade behövt bli ett monster, bara de vuxna i omgivningen hade tagit sitt ansvar.
Under fängelsetiden blev Jeffrey Dahmer ihjälslagen av en annan fånge, år 1994.
August Strindbergs skrivande har beundrats och avskytts. Även om Strindbergs liv mest verkar ha cirklat runt att försöka hålla sig ekonomiskt flytande. En äldre man, med stympade händer och bara ett öga vårdar kaniner på sitt tak i Syriens huvudstad Damaskus. Det är egentligen bara en person som kunnat framföra Bellmans ”Solen glimmar blank och trind…” alla 21 verser och hålla intresset uppe. Samlarvurmen höll på att göra mig olycklig. Det var Erland Ströms (1892-1971) ord angående den stora samling av samiska bruksföremål, hantverk och konst han köpt till sig under alla sina år i Jokkmokk. Kristian tipsar om fler människoöden
Show more...
Sanningen är alltid oförskämd
Review by:
Kristian Priemel
Mannen i Damaskus
Review by:
Kristian Priemel
Fred Åkerström, ingenstans fri som en fågel
Review by:
Kristian Priemel
Landsfiskalen Erland Ström i Jokkmokk
Review by:
Kristian Priemel
