Näktergalens död

Danmarks deckarduo-drottningar har gjort det igen! Näktergalens död, som är den tredje fristående boken om sjuksköterskan Nina Borg, är lika rafflande spännande som de två tidigare böckerna Pojken i resväskan och De oönskade.

Nina Borg är en annorlunda och ovanlig huvudperson i en deckare. Hon är en riktig eldsjäl med ett gigantiskt socialt patos. Flyktingar, hemlösa, misshandlade kvinnor, ja alla som är i nöd på ett eller annat sätt tar hon under sina vingars beskydd. Hon kan inte säga nej när någon ber om hjälp och det har gjort att familjelivet har kraschat. Hennes man har lämnat henne och tagit barnen med sig.

Jag har läst på en del bloggar att Nina som person är rätt provocerande för en del läsare. De kan inte acceptera att en kvinna går så helt upp i sitt jobb, engagerar sig så totalt att hon faktiskt försummar sin familj, sina barn. Det är uppenbart att vi har en bit kvar innan vi är helt jämställda, bedöms lika, också när det kommer till den skönlitterära världen.

I Näktergalens död blir Nina indragen i ett komplicerat mordfall. Natasha Dorosjenko misstänks ha mördat sin danske exman och på väg till ett polisförhör lyckas hon fly. Natashas åttaåriga dotter Rina befinner sig på en flyktingförläggning i Köpenhamn, traumatiserad och nästan okontaktbar. Nina är en av få personer som Rina känner sig trygg med och Nina har lovat Natasha att ta väl hand om henne. Något som inte blir lätt för det är inte bara polisen som letar efter Natasha. När Rina nästan blir kidnappad hamnar Nina på nytt mitt i stormens öga.

Parallellt med händelserna i Köpenhamn får vi följa en svältdrabbad by i Stalintidens Ukraina på 1930-talet. Det är en fruktansvärd tid. Missväxt, fattigdom. Vänner och släktingar anger varandra till myndigheterna för varje liten förmån de kan få.

Nu är någon beredd att gå hur långt som helst för att dölja missgärningar i det förflutna.

Bonnier, 2015

Den finns att läsa som e-bok. För dig med läsnedsättning finns boken som talbok, inläsare Marianne Ekenbjörn. 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma den 8 juli 2015