Nåden

Först håller jag den bara i mina händer. Det är någonting med själva inbindningen - ett tjockt ofärgat och neutralt kartongomslag – som tilltalar mig. Så öppnar jag diktsamlingen och läser de första raderna: "Och med de här orden inleder jag"

Ja, det står bara det och genast väcks min nyfikenhet. Jag bara måste vända blad och läsa vidare, och vidare, och vidare. Det händer i alla fall inte mig så ofta att jag läser en diktsamling med en känsla av spänning, att jag bara måste fortsätta för att ta reda på hur dikten ska utveckla sig och sluta. Men det händer här. Så först läser jag den i rätt snabb takt – rätt igenom - för att sedan läsa om den och upptäcka finurliga detaljer som jag först inte lade märke till.

Jag småler då jag läser: "Jag är inte mer än ett ord på tre bokstäver"

Men även: "Nio bokstäver bildar ingenting"

Så funderar jag på om det finns en mening bakom de ensamma raderna på varje sida som det är värt att fördjupa sig i. Handlar diktsamlingen måhända om vad en dikt är, eller vad det innebär att skriva en dikt. För att då ge ett exempel:

"Det här är dikten och det här är diktens ord"

"Enklare än så här blir det inte"

"Ord i ordning"

Men så fastnar jag i en fras som inte alls tycks passa in: "Ett på ytan samlat kollektiv i Memphis"

Så mot slutet stannar jag upp då jag läser: "Närheten är nåden"

Och jag undrar om det är Vikgrens intention att leda mig som läsare just hit. Oavsett, så avslutar jag detta boktips här, för nu bara måste jag läsa diktsamlingen en gång till.

David Vikgren är uppvuxen i Övertorneå. Han debuterade 2002 med diktsamlingen För en framtida antropologisk forskning. Därefter har han skrivit ytterligare en handfull diktsamlingar. Han har bland annat tilldelats Västerbottens-Kurirens kulturpris, med motiveringen: ”Existensen, de norrländska landskapen, motstånd, kollektiva rörelser och muntliga berättartraditioner är fåror som flödar samman i David Vikgrens poesi. Med en tydlig episk ådra och en lust att berätta, kombinerad med poesins kapacitet för djupborrning i tystnader och mellanrum, har han funnit sin egen plats i den samtida svenska poesin och förnyar sig ständigt i stil, form och uttryck.”

Wahlström & Widstrand, 2014.

Skrivet av Michaela Rings / gästskribent

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Redaktionen den 14 oktober 2014