Det här är den första psykologiska thrillern om psykoterapeuten Siri Bergman av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Boken kom redan 2009 men jag har missat den totalt – och vilken tur!  

Siri är fruktansvärt mörkrädd men bor trots det i en ombyggd sommarstuga ute på Värmdö. Hon dövar saknaden efter sin döde man och sin mörkrädsla med vin, mycket vin.

En kväll (innan det hunnit bli mörkt) när hon som vanligt tar sin simtur tycker hon sig se en säl i vattnet – men det visar sig vara en ung kvinnas döda kropp. Kvinnan är Sara, patient hos Siri. Hon efterlämnar ett självmordsbrev där det står att det är terapin hos Siri som fått henne att inse hur meningslöst livet är.

Vem vet?

Sedan försvinner Saras älskade katt Ziggy och en kväll ringer någon från Södersjukhuset och säger att Sara måste komma genast – hennes bästa vän och kollega Aina har varit med om en olycka. Siri vet att hon inte borde köra, hon har ju druckit, men Aina behöver henne. I backspegeln tycker hon sig se en mörk bil köra efter henne, men den försvinner. I stället blir hon stoppad av polisen som ber henne blåsa. De har fått ett tips säger de. Men vem kan ha tipsat dem, ingen vet ju att hon suttit i sitt hus och druckit – eller?

Någon sorts frid finns också som talbok Daisy, inläsare  Marianne Ekenbjörn.