Nordiska myter
Det här är ett praktverk till bok som du inte så gärna ligger i sängen och läser. Istället är det bara att lägga en kudde i knät och med spända biceps bläddra igenom boken.
För det är verkligen ett bildverk som ger muskelvärk. Även om det är texten som är intressant så är det färgfotografierna på fornlämningarna som gör boken till något extra.
Wolfgang Korn försöker sätta in de nordiska myterna i en kontext. Istället för att bestå av fria fantasier anser författaren att de nordiska myterna är präglade av yttre faktorer som klimat och natur. Att snö och kyla är närvarande i de nordiska myterna är svårt att förneka. Oron för den tre år långa fimbulvintern framstår nästan som tidlös.
Enligt Wolfgang Korn har världsträdet Yggdrasil sina rötter i de stora urskogarna som täckte den europeiska kontinenten under vikingatiden. Samma skogar som ska ha influerat druidernas träddyrkan. Och det är kanske här som svagheten i Wolfgang Korns teorier börjar märkas. Frågan är vad Eddan säger om druidernas föreställningsvärld egentligen. Antagligen inte mycket.
Samtidigt som det inte spelar någon större roll. Det finns alltid en anledning att bläddra i Wolfgang Korns bok ytterligare en gång. Det finns alltid något som man vill se igen eller någon ny fakta att upptäcka.
Visste du att Snorre Sturlasson hade en jacuzzi? Den finns på bild.
Patience kan beskrivas som en psykedelisk science fiction-historia med ett kärlekstema. När Mrs Bennets främsta mål i livet är att gifta bort sina döttrar rikt så tycks Mr Bennets främsta mål i livet vara att undvika Mrs Bennet och de fem döttrarna så mycket som det går (möjligen favoritdottern Elizabeth undantagen).
Ett brustet hjärta har ingen dött av. Men det kan svida rejält. Ungefär som när man drar bort ett plåster från en hårig arm. Den som tvivlar på att en bild säger mer än tusen ord borde bläddra i manga-versionen Jane Austens Sense and Sensibility. Visserligen är historien densamma men bildmässigt så presenteras systrarna Dashwood och de andra karaktärerna från Austens roman på ett nytt och oväntat sätt. Att läsa Hitom himlen är som att pulsa runt i blötsnö. Det kan vara tungt. Det är lätt att tappa färdriktningen. Men samtidigt finns det något där. En känsla, som gör det värt för läsaren att sträva vidare.Fler tips från Magnus
Show more...
Patience
Review by:
Magnus Svartvall
Stolthet och fördom
Review by:
Magnus Svartvall
Närmare kommer vi inte
Review by:
Magnus Svartvall
Manga Classics: Sense and Sensibility
Review by:
Magnus Svartvall
Hitom himlen
Review by:
Magnus Svartvall
