Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: Gisela Granberg
Geografisk anknytning
  1. Vuollerim
  2. Jokkmokk

Yngve Ryd

1952 Vuollerim 2012 Jokkmokk

Yngve Ryd arbetar efter mottot: Det är oseriöst att ha en tidsplan!

Foto: Gisela Granberg

Egen presentation

Jag skriver böcker om folklig kunskap, mina källor är gamla människor som jag intervjuar i åratals tid. Jag utnyttjar nästan inte alls skriftliga källor, helt enkelt därför att sådana oftast saknas i de ämnen som intresserar mig.

Det är fullt möjligt att skriva tjocka böcker om snö, eld eller timmerkörning med häst, om man intervjuar kunniga människor. Om jag däremot hade utgått från skriftliga källor hade det endast blivit ynkliga häften. Samma gäller en mängd områden av gammal arbetslivskunskap, det mesta är ännu inte nedtecknat.

Yngve Ryd, augusti 2005

Om författaren

Yngve Ryd föddes i Vuollerim i Jokkmokks kommun. Hans far var timmerkusk och hans mor kocka i skogskojorna. Familjen flyttade till Västerås när Yngve skulle börja gymnasiet. Han återvände till Jokkmokknär han var 25 år och bodde där fram till sin död 2012. Han har varit metallarbetare och arbetat på sågverket i Jokkmokk.

Yngve Ryd har skrivit om hur man tillverkar björkskidor, om hur man bygger torvkåtor, om snö och eld, för att bara nämna några av de dokumenterade ämnena. Hans arbetsmetod var att intervjua människor, samma personer upprepade gånger. När han skrev boken Snö tillbringade han hundratals timmar i Johan Rassas kök. Genom sitt arbete bevarade han äldre människors kunskaper om naturen, om arbetsliv och arbetsmetoder.
– Det har tagit många generationer att lära, men glöms fort i dessa moderna tider, menade Yngve Ryd.

Ville berätta

I en minnesartikel efter Yngve Ryds död skriver Kerstin Eidlitz Kuoljok i Norrländska Socialdemokraten (2012-05-22): ”Han jagade kunskap som inte finns nedskriven i böcker, avhandlingar eller uppslagsverk och ville förmedla den kunskapen och bevara den till eftervärlden. Han låter sina sagesmän själva berätta och anpassar texten bara lätt till läsaren och bokformens krav. Han beskriver hur han bar sig åt: att hitta de som mindes gamla tider, som tyckte det var roligt att berätta, som inte blev less på att han vred och vände på det de sagt, till det stod helt klart att fått veta allt som de visste. Det fick ta den tid som behövdes, ibland upp till tio år.”

Om författarskapet

Yngve Ryd debuterade 1980 med Timmerskogen, som bygger på intervjuer med skogsarbetare från Jokkmokk. Boken sålde slut men Yngve var inte helt nöjd, han ville berätta mer om denna del ur arbetarhistorien. Han fortsatte att intervjua och söka kunskap i ämnet. 1991 kom Timmerhästens bok. Den möttes av ett mycket stort gensvar hos läsarna och har kommit ut i tre upplagor (och fyra omtryckningar), den senaste 2005.
– Konsten med timmerkörning var att lasta lagom efter föret och hästens styrka. Det krävdes en äkta yrkeskunskap. Naturlagarna styrde arbetet. Det gick aldrig att bli fullärd. Ändå hette det förr att den som inte kan något får arbeta i skogen, säger Yngve Ryd i en intervju (Dagens Nyheter 1994-02-04).

Snö och is - mer än 3 000 ord

Även boken Snö (2001) har krävt flera års intervjuer, den här gången med renskötaren Johan Rassa. Boken är en dokumentation över samisk snökunskap och innehåller mer än 300 ord för is och snö.

I en – lyrisk! – recension i tidskriften Arena (nr 1/2002) skriver Sverker Sörlin: ”Ett österländskt leende lyser varmt i denna frostigt nordliga bok. Och jag tror att det rätta ordet är ”Mästare”. Förra vintern mötte vi honom i Crouching Tiger, Hidden Dragon, filmen om en annan nivå för vårt liv på jorden. Vi möter honom denna vinter som vår lärare i snö. […] Att Snö blir läst och den kinesiske Mästaren vördad är goda tecken. Det visar att det finns en längtan efter ett djupare tillstånd, en större tyngd i vårt kunskapssökande. Människor har börjat inse hur det är. Om våra liv ska präglas av kunskap, så vill vi att kunskapen ska ge mening åt dessa liv. Kunskap påminner om kärlek: av att djupna blir den mogen, unik. Jag har lätt för att bli rörd. Jag tänker på det som en andlig erfarenhet, något som berör en del av ens inre som står i ordlös förbindelse med Livet och Naturlagarna. Jag vet inte varför det händer, men när det sker är det oftast i mötet med möda och omsorg. Någon gör något så bra som det bara går. Något strävar efter fulländning. Att bli ”färdig”. Och att göra så är nästan alltid detsamma som att arbeta för medmänniskorna. Inför Ryd och Rassa är jag i denna mening rörd.”

Eldkonst och fåglar

2005 kom han ut med Eld. ”Som etnologiskt dokument har Yngve Ryds bok om den samiska eldkonsten stort värde. Den är inget mindre än en kulturgärning som dessutom har fördelen att utkomma i en tid då elavbrott och vinterkyla tvingar oss att på allvar fundera över vår växande utsatthet och sårbarhet. Att reda sig var förr en självklarhet inte bara för fjällens samer. Och det påminner oss alla om vad vi glömt att vi en gång visste”, skriver Torgny Nordin i Svenska Dagbladet (2005-03-20).

Ren och varg – samer berättar publicerades två år senare. Jan-Olov Nyström skriver en mycket uppskattande anmälan i Norrbottens-Kuriren (2007-10-09): ”Yngve Ryd har en fantastisk förmåga att överföra muntlig tradition till skriftspråk utan att spänningen och livet går förlorat. […] Genom hela boken löper de samiska traditionsbärarnas djupa respekt för de vilda djuren, deras enorma kunskap om björnens och vargens beteenden. Söker man populistiskt rovdjurshat får man leta i andra källor. […] Samerna fiskade, jagade och skyddade sina renhjordar, jakten fanns i ett meningsfullt sammanhang. Den alstrade en egen kultur, som naturligtvis måste ha varit uråldrig, men som är dödsdömd när modern teknik och andra näringar tränger fram.”

När Yngve Ryd dog så efterlämnade han ett stort intervjumaterial och påbörjade bokmanus. Hans syster Lilian Ryd sammanställer materialet om Lapplands fågelvärld: Doahkke - Fågelflock (2017). Här finns gamla lulesamiska fågelnamn och myter.

Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "ryd, yngve" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Priser/stipendier

1990 fick Yngve Ryd ABF Norrbotten kulturstipendium.

För boken Snö fick Yngve Ryd och Johan Rassa pris av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Han har även fått Norrländska Socialdemokratens kulturpris, 1994; motiveringen löd: ”för att han konsekvent, utan att styras av tillfälliga trender, med ett språk som bär den sakliga poesins särprägel, belyst viktiga skeden i norrbottnisk nutidshistoria”.

År 2000 belönades han med Hedenvindplaketten, som delas ut av Strömsunds kommun och Hedenvindsällskapet.

Ytterligare en utmärkelse han fått är Norrbottens läns landstings kulturstipendium Rubus Arcticus för år 2005. Han fick stipendiet för att ”Den vetgirige vet att ta tid på sig, precis som författaren Yngve Ryd i sina grundliga dokumentationer av ting och företeelser i den nordsvenska och samiska kulturvärlden. Det skulle stanna vid torr sakprosa om det inte var för den litterära spänsten.”
Den som läst hans böcker förstår innebörden av den motiveringen.

I oktober 2008 utnämndes Yngve Ryd till hedersdoktor vid Umeå universitet.

Kuriosa

Yngve Ryd arbetar efter mottot: Det är oseriöst att ha en tidsplan!

Han har även gjort ett rön: Den som reser kommer ingen vart!
—När jag träffar forskare från universitet brukar de frågar vart jag reser för att hitta intervjupersoner. Jag har kommit på att man hittar de bästa kontakterna i närheten, hos grannar till exempel. Då kan man träffas ofta och det ger många djuplodande samtal. Att kuska härs och tvärs ger mest bara yta, säger Yngve Ryd.

Låna och läs

  1. Doahkke - fågelflock (2017)

    Undertitel samiska fågelnamn och myter : tjuona - fjällgåsens hemligheter
    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Ryd, Lilian
    2. Falk, Gunilla
    ISBN
    1. 9789187949616
  2. Ren och varg (2007)

    Undertitel samer berättar
    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Thelin, Lukas
    ISBN
    1. 9789127026858
  3. Eld (2005)

    Undertitel flammor och glöd - samisk eldkonst
    Språk Svenska
    ISBN
    1. 9127107507
    2. 9789127107502
  4. Snö (2001)

    Undertitel en renskötare berättar
    Språk Svenska
    Förlag Ordfront
    Medarbetare
    1. Rassa, Johan
    ISBN
    1. 9173247855

    Provläs

    Ur Snö

    FRUSEN HINNA, NJALLE
    Det finns en serie ord som i små steg beskriver hur siebla, helt genomtinad vårsnö, fryser på kvällen och till sist blir tjarvva, stark skare som bär en människa till fots. På morgonen tinar det igen och blir svagare undan för undan.
    Den första hinnan som bildas när siebla fryser på eftermiddagen kallas njalle, den är så tunn och obetydlig att man inte kan tala om tjocklek. Det är endast själva snöytan som frusit, den är inte längre blöt utan har fått en torr hinna. Njalle är första tecknet på eftermiddagen att snön börjar frysa.
    Det heter njalle både när orörd snö och spår av olika slag fryser på ytan. Men mest språkar man om njalle i gamla spår och på vägar. Njalle betyder hal, att snön är hal. Men det är bara gamla spår och hårdtrampade vägar som kan bli hala av njalle. Njalleláhtto är ett skidspår som frusit en aning på ytan. Spåret är hårdtrampat och bär fastän det är ofruset. Den frusna hinnan är precis tillräcklig för att skidorna också ska glida lätt. På sjöar kanske snön är tunn, så skidorna bara sjunker litegrann utan spår. Där är njalle också tillräcklig för att de ska bli lätt före. Skidorna tar inte i blötsnön utan glider på den frusna hinnan. Njalle är vårens motsvarighet till smoalát på vintern, utmärkt skidföre efter litet regn.
    På tjock orörd snö har man ingen glädje av
    njalle
    , skidorna sjunker i botten. Där måste det frysa mycket mer innan det går att skidra, man inväntar sabekguottát.

    TUNN FRUSEN KAKA, SKÁVVE
    Om kvällen är kall så är det njalle bara en kort stund, snön fryser fort djupare. Första steget efter njalle är skávve. Det är kanske två, tre millimeter som har frusit och det bär faktiskt en ripa, åtminstone bitvis.
    När det är klart och stilla väder i slutet av april blir det skávve redan vid tre-, fyratiden på eftermiddagen, först på skuggiga ställen. Då kan det ännu vara flera plusgrader i luften. Däremot om det är mulet blir det skávve först när det är nollgradigt.
    Det finns ett talesätt att om det fryser för tidigt på kvällen så fryser det dåligt på natten. Förr hade de som märke att om skávve kom tidigt på eftermiddagen blev det inte riktig tjarvva på natten. Kanske stämmer det någon gång, men i regel blir det tjarvva också om skávve kommer tidigt.

    BEVAKA HUR DET FRYSER PÅ KVÄLLEN
    På kvällssidan undersöker och bevakar man hur det blir med frysandet. Det går inte att se om snön börjar frysa eller inte. Istället använder man fingrarna och känner efter om ytan börjar bli torr och aningen frusen. Njalle är så obetydlig att den bara går nätt och jämnt kan kännas försiktigt med fingertopparna. Skávve går att känna riktigt, men är så svag att den går sönder med detsamma om man trycker.
    Ett annat märke är ljudet. Skávve är tillräckligt fruset för att höras. Om man går på en hårdtrampad kåtaplats eller gårdsplan så knastrar det under skorna när det har blivit skávve. Njalle är så obetydlig att inget hörs.
    Efter en timme kan det ha frusit en kaka tjock som ett finger. Kanske bryter man lös en bit och tittar för att se hur tjock den är. När kakan är som ett finger drygt börjar den bära skidorna, sabekguottát.

  5. Timmerhästens bok (2005)

    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Inga, Gunnar Östman
    ISBN
    1. 9175041731
  6. Timmerskogen (1980)

    Undertitel skogsarbetare från Jokkmokk berättar
    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Ryd, Yngve
    ISBN
    1. 9175380188