Yngve Ryd debuterade 1980 med Timmerskogen, som bygger på intervjuer med
skogsarbetare från Jokkmokk. Boken sålde slut men Yngve var inte helt nöjd, han
ville berätta mer om denna del ur arbetarhistorien. Han fortsatte att intervjua
och söka kunskap i ämnet. 1991 kom Timmerhästens bok. Den möttes av ett mycket stort gensvar hos läsarna och har kommit ut i tre upplagor (och fyra omtryckningar), den senaste 2005.
– Konsten med timmerkörning var att lasta lagom efter föret och hästens styrka. Det krävdes en äkta yrkeskunskap. Naturlagarna styrde arbetet. Det gick aldrig att bli fullärd. Ändå hette det förr att den som inte kan något får arbeta i skogen, säger Yngve Ryd i en intervju (Dagens Nyheter 1994-02-04).
Snö och is - mer än 3 000 ord
Även boken Snö (2001) har krävt flera års intervjuer, den här gången med renskötaren Johan Rassa. Boken är en dokumentation över samisk snökunskap
och innehåller mer än 300 ord för is och snö.
I en – lyrisk! – recension i tidskriften Arena (nr 1/2002) skriver Sverker Sörlin: ”Ett österländskt leende lyser varmt i denna frostigt nordliga bok. Och jag tror att det rätta ordet är ”Mästare”. Förra vintern mötte vi honom i Crouching Tiger, Hidden Dragon, filmen om en annan nivå för vårt liv på jorden. Vi möter honom denna vinter som vår lärare i snö. […] Att Snö blir läst och den kinesiske Mästaren vördad är goda tecken. Det visar att det finns en längtan efter ett djupare tillstånd, en större tyngd i vårt kunskapssökande. Människor har börjat inse hur det är. Om våra liv ska präglas av kunskap, så vill vi att kunskapen ska ge mening åt dessa liv. Kunskap påminner om kärlek: av att djupna blir den mogen, unik. Jag har lätt för att bli rörd. Jag tänker på det som en andlig erfarenhet, något som berör en del av ens inre som står i ordlös förbindelse med Livet och Naturlagarna. Jag vet inte varför det händer, men när det sker är det oftast i mötet med möda och omsorg. Någon gör något så bra som det bara går. Något strävar efter fulländning. Att bli ”färdig”. Och att göra så är nästan alltid detsamma som att arbeta för medmänniskorna. Inför Ryd och Rassa är jag i denna mening rörd.”
Eldkonst och fåglar
2005 kom han ut med Eld. ”Som etnologiskt dokument har Yngve Ryds bok om den samiska eldkonsten stort värde. Den är inget mindre än en kulturgärning som dessutom har fördelen att utkomma i en tid då elavbrott och vinterkyla tvingar oss att på allvar fundera över vår växande utsatthet och sårbarhet. Att reda sig var förr en självklarhet inte bara för fjällens samer. Och det påminner oss alla om vad vi glömt att vi en gång visste”, skriver Torgny Nordin i Svenska Dagbladet (2005-03-20).
Ren och varg – samer berättar publicerades två år senare. Jan-Olov Nyström skriver en mycket uppskattande anmälan i Norrbottens-Kuriren (2007-10-09): ”Yngve Ryd har en fantastisk förmåga att överföra muntlig tradition till skriftspråk utan att spänningen och livet går förlorat. […] Genom hela boken löper de samiska traditionsbärarnas djupa respekt för de vilda djuren, deras enorma kunskap om björnens och vargens beteenden. Söker man populistiskt rovdjurshat får man leta i andra källor. […] Samerna fiskade, jagade och skyddade sina renhjordar, jakten fanns i ett meningsfullt sammanhang. Den alstrade en egen kultur, som naturligtvis måste ha varit uråldrig, men som är dödsdömd när modern teknik och andra näringar tränger fram.”
När Yngve Ryd dog så efterlämnade han ett stort intervjumaterial och påbörjade bokmanus. Hans syster Lilian Ryd sammanställer materialet om Lapplands fågelvärld: Doahkke - Fågelflock (2017). Här finns gamla lulesamiska fågelnamn och myter.
Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "ryd, yngve" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.
