Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Fotograf okänd.
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.earlier-names Nils Nilsson
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Mattisudden
  2. Jokkmokk
  3. Vilhelmina
  4. Sallohaure

Nils Hövenmark

1922 Vilhelmina – 1995 Jokkmokk

Från det lilla apotekshuset mitt i Jokkmokk hade Nils Hövenmark utblick mot hela Nordkalotten och vidare ut i kosmos.

Fotograf okänd.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Nils Hövenmark föddes 1922 i Vilhelmina, Västerbotten. Han föddes med efternamnet Nilsson. Namnet Hövenmark togs först av en äldre bror eftersom fadern var född i en by som heter Höven, Ångermanland. Med tanke på detta är det inte konstigt att Nils Hövenmark ofta kallades för Nisse Höven.

Efter folkskolan flyttade han till Umeå, och detta var vanligt bland många unga från landsbygden som hade studieambitioner. I Umeå gick Nils Hövenmark först tvåårig privat realskola för att sedan fortsätta på gymnasiet. Flera av syskonen arbetade inom sjukvården (läkare, tandläkare, sjuksköterska) så han kunde konstatera att det verkade vara en bra näringsgren. ”Och kvar för mig finns bara apoteket”, lär han ha sagt.

Efter en tid tilldelades han ett eget i apotek Jokkmokk, och han kom att vara Sveriges yngsta apoteksinnehavare.

Många avtryck

Ovanför Apoteket bodde familjen Hövenmark och senare kom en radiostudio att installeras på vinden. Där kom Nils Hövenmark att producera nästan 700 radioinslag mellan åren 1957 – 1974. Och det var inte något litet område som täcktes: det handlade i princip om hela Nordkalotten. Mest känd blev han som reporter för Sameradion mellan åren 1957 – 1966.

Nils Hövenmark och hustrun Gun kom att aktivt delta i samhälls- och kulturlivet. Nils Hövenmark startade den första Rotaryklubben i Jokkmokk, han var ledamot i kommunfullmäktige och var en av ”tillskyndarna” för ett museum i Jokkmokk, det som sedermera kom att bli nuvarande Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum.

Ett annat intresseområde var modelljärnväg och den fanns på vinden i huset. Han var också intresserad av astronomi. Till detta hade han en sorts observatorium på husets tak.

Från det lilla apotekshuset mitt i Jokkmokk hade Nils Hövenmark utblick mot hela Nordkalotten och vidare ut i kosmos.

Så småningom lämnade familjen huset i samhället och flyttade till Mattisudden, någon kilometer utanför Jokkmokk, där man tidigare köpt och rustat ett gammalt skolhus.

Nils Hövenmark dog i sviterna av cancer 1995.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Författaren och tillika kulturpersonligheten från Jokkmokk, Nils Hövenmark, nämns sällan när man pratar om litteratur från Norrbotten. Detta trots att han kom att ses som en av Sveriges främsta skildrare av småstadsmiljöer inom deckargenren. Han kom även att liknas vid H.- K. Rönblom, en tidigare stor skribent inom detta område.

Nils Hövenmark skrev alltså deckare i småstads- och inlandsmiljöer och sammanlagt blev det tolv böcker från 1970 till 1985. När han debuterade med Döden i Svartselet fick han mycket goda recensioner. Svenska Dagbladet (1970-08-22) ansåg att det var ”Säsongens hittills intressantaste svenska deckare …”. Och så här skriver Jan Mårtensson i Sydsvenska Dagbladet (1970-10-26): ”En av höstens absolut bästa detektivromaner har t ex skrivits av en debutant. Han heter Nils Hövenmark och berättar i Döden i Svartselet om människor i en liten norrländsk ort. Hövenmarks personer är färgstarka utan att vara otroliga och de är skildrade med en humor vars främsta kännetecken är medkänsla och värme. Jag garanterar att ytterst få kommer att vantrivas tillsammans med Glada Emilia, Rökallen, Blecken och allt vad de heter”.

Humor och medmänsklighet

Och det är just så Nils Hövenmark fortsätter med sitt skrivande, att beskriva människor med såväl humor som medmänsklighet. Hans figurer rör sig på två fiktiva platser: den lilla inlandskommunen Vitå i Norrland och den norrländska kuststaden Sandå. Var finns dessa platser? En del menar att Sandå rör sig om Umeå eller Luleå och att Svartselet har drag av Jokkmokk och uppväxtbyn utanför Vilhelmina. Men spelar det någon roll, egentligen? Nils Hövenmark beskriver på ett igenkännande sätt dessa miljöer med många fina, och även udda, personporträtt.

Dessutom speglar böckerna hans egna erfarenheter. Nils Hövenmark var apotekare så det var inte konstigt att en bok fick titeln Döden på apoteket eller att det blev en Kommunaldådet eftersom han en tid var politiskt aktiv i Jokkmokk där han levde och verkade.

Sameradion

Innan Nils Hövenmark debuterade som författare var han ombud för radion och sände bland annat Sameradion i flera år. För detta uppskattades han så mycket att han fick bygga en kåta i ett samiskt viste, Sallohaure (i nuvarande Padjelanta innan det blev en nationalpark). Nils Hövenmark var även en av dem som banade väg för nuvarande Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, i Jokkmokk.

Över huvud taget var både Nils Hövenmark och hustrun Gun ett par som var aktivt i det kulturella livet i Jokkmokk.

Några böcker har översatts till finska, lettiska och slovakiska.

Under rubriken Låna och läs hittar du ett urval av författarens böcker. Prova att skriva "hövenmark, nils" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

Nils Hövenmark var en engagerad radioreporter och gjorde många reportage för Sameradion. Ett av dessa inlägg väckte bestörtning hos lyssnarna, till och med Lennart Hyland lär ha protesterat.

Det gällde ett radioinslag julen 1959. Nils Hövenmark och frun Gun med barnen sände från samevistet Sallohaure, där familjen Hövenmark hade sin kåta. Ljud av vind och blåst varvades med barnens klagan. Vad lyssnarna vände sig emot var att föräldrarna släpade upp barnen på fjället i en sådan storm! Men programmet spelades in och sändes från radiostationen som fanns på övervåningen i familjens hus.

Det måste ha varit en trovärdig sändning!

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.sources

Rättsinnehavare godkänt publicering.

Inläst titel: Döden i Svartselet.

Recensioner
Svenska Dagbladet 30 oktober 1995 och 22 september 1970. Norrländska Socialdemokraten 22 augusti 1970. Expressen 24 augusti 1970. Aftonbladet 24 oktober 1970. Arbetarbladet 13 oktober 1970. Dagens Nyheter 6 oktober 1970.

Artiklar
DAST-magazine nummer 4/1995/4 (s28-30) + nummer 1/1985 (s51-53). Thule nummer 3/1985 (s35-37). LAND 1981, (s37), Helsingborgs Dagblad 2 november 1995. Provins nummer 3/1993 (s8-10). Jury nummer 1/1994. Svenska Dagbladet 24 oktober 1983. Norrländska Socialdemokraten 29 juli 1987. Unicornis nummer 1/2005.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Andersson & Pettersson & Lundström & jag (1985)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Norstedt
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 91-1-852242-4

  2. Vargavinter (1981)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Norstedt
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 91-1-812182-9

  3. Systrarna Svenssons sybehörsaffär (1978)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Norstedt
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9117822629

  4. Kommunaldådet (1975)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Norstedt
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9117522811

  5. Döden på apoteket (1972)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 911725261X

  6. Döden i Svartselet (1970)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Döden i Svartselet

    Han var en alldeles ovanligt mager människa. Man hade med gott resultat kunnat placera honom som fågelskrämma i skogsförvaltare Svaléns trädgård.

    Han hade kal hjässa, delvis täckt av en smutsig linnehatt. Tovigt grått hår spretade ut vid tinningarna. Under en hög panna hängde ett par enkla, gammaldags glasögon. Ögonen bakom dem var trötta och lite vattniga, resignerat urblekta på något sätt. Näsan var kraftig men munnen vek. Och hakan nästan obefintlig.

    Kavajen fladdrade kring hans magerfrusna överkropp. Den kunde varit det bruna skynket kring skelettet i samrealskolans biologisal.
    En rutig, brunröd näsduk virvlade kring högra kavajfickan. Den var hans bruksficka, den han använde. Utom näsduken fanns andra nödvändighetsartiklar som skruvmejslar, skiftnycklar, spik och skruv och annat. Verktygsfickan putade tungt över hans vassa höftbenskam, den andra fickan var tom och slankig. Hela figuren fick ett skevt utseende.

    Det hade regnat natten innan och kommunen höll inte tätorten med asfalterade trottoarer. Hans gymnastikskor gled som pråmar i lervällingen längs Storgatan i Svartsele. Gången var framåtlutad och samspelet mellan huvud, kropp och fötter utgjorde ett vidunderligt trots mot tyngdlagen. Man kunde få intryck av stork eller trana på landningsvarv. Eller kanske en gam på lågflykt.

    Men någon asgam var den här mannen förvisso inte.
    Skulle man ge honom något fågelaktigt öknamn vore det Nattsmygen, Flyktmesen eller Räddhågan.
    Eller kanske Knäpptysten?

    Det var Erik Bleck, tusenkonstnär.
    Han levde sitt stillsamma liv i Svartsele (uttalas: Svartsälle!), ett samhälle, stad eller vad ni vill i norra Sverige.
    Vid Svartselsluspen, där Svartselet rinner ut i Svartselåsen, byggdes på sjuttonhundratalet en kyrka, dit nybyggarna och bönderna for på storhelgerna. Det blev en kyrkstad som sedermera utvecklades till det progressiva samhället Storsele.

    Men socknen heter fortfarande Holmsjö kommun, för de flesta och mest konservativa bönderna bor kring Holmsjön, någon mil längre ner efter ån. Och från Holmsjön rinner sedan Holmsjöån, som i sin tur rinner ut i -- jag vet inte riktigt om det är Ångermanälven eller Skellefteälven.
    Kanske är det någon av Luleälvarna?