Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Luleå

Hans G Westerlund

1895 Luleå 1974

För jämnt sjuttio år sedan kom den ut, boken som skakade befolkningen i den lilla kuststaden Luleå.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Ur Spåret lockar vid källan. Norrbottens prosa i presentation och urval av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné (Kantele, 1997):

Ännu för något tiotal år sedan kunde man träffa på äldre Luleåbor som mindes skandalen kring Hans G Westerlunds roman Smiths i Gamleå. För jämnt sjuttio år sedan kom den ut, boken som skakade befolkningen i den lilla kuststaden Luleå.

Vad var det som upprörde sinnena så? Den nutida läsaren har lite svårt att förstå hur denna godmodiga humoresk, i stämningsläget en korsning mellan Söderkåkar och Hemsöborna, en gång kunnat väcka så mycket ont blod. Svaret ligger dolt i tidsperspektivet. Det vi läser idag, sjuttio år efteråt, är skönlitteratur, kort och gott. Vi gör inte längre några kopplingar mellan romanfigurerna i boken och eventuella personer som stått modell för dem. Så är också fallet med Strindbergs skärgårdsroman, som en gång fått människorna på Kymmendö att rasa mot författaren.

Nyckelroman

Att Hans G Westerlunds Smiths i Gamleå var en nyckelroman ansåg många att han redan med valet av titel hade angett. Och redan i inledningen, där han ger läsaren den nödvändiga orienteringen över spelplatsen för det kommande dramat, talas det, väl att märka, om skandaler: ”Gamleå torde vara en i litteraturen hittills okänd plats och Gud vet vad den har där att göra. Utan den ställning i det totalistiska systemet som exempelvis Öbacka intar, utan att kunna skryta med originella invånare som Wadköping, utan Grönköpings universella betydelse, utan att ens i likhet med Trosa, Ystad, Haparanda, Åmål, Arbåga, Kalmar, Södertälje och hundra andra av Sveriges städer ha sitt namn knutet vid ett ordstäv, framsläpar den lilla staden sin tillvaro i obemärkthet, en och annan gång bruten av en flykt på pressens vingar, när någon av de skandaler inträffar som visar att Gamleå, trots allt är vaket och följer med sin tid.”

Det dröjde inte länge förrän man runt om i staden var ivrigt sysselsatt med att försöka lista ut vem som var vem i romanen. En familj på Gültzaudden pekades ut, eller ansågs sig utpekad, och det har efteråt talats om familjetragedi, till och med om självmord som en följd av Westerlunds roman. Kanske var alltsammans bara ett missförstånd, eller följden av illvillig ryktesspridning. De tillgängliga dokumenten kring händelsen är få och det är omöjligt att veta någonting med säkerhet. Men faktum kvarstår: den unge banktjänstemannen Hans G Westerlund, son till en läroverksadjunkt i staden, hade en gång i tiden varit förlovad med en flicka som bodde med sin familj på Gültzaudden. Förlovningen bröts. Hans G Westerlund lämnade Luleå och slog sig ner i Stockholm där han hade för avsikt att starta en litterär karriär. Den inleddes med en roman betitlad Smiths i Gamleå, hans enda renodlat skönlitterära verk…

Reseberättelser

Hans G Westerlund skulle senare komma att göra sig ett namn inom en annan genre, nämligen reseberättelsen och reportaget. Men aldrig mer skrev han romaner. Kanske behöll han i minnet den djupt skakade modern Helena Lovisas yttrande i ett brev några månader efter den spektakulära debuten: - En sådan succé till och jag går under!

Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "westerlund, hans" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Mina hundår i Lappland (1945)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Bonnier

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Min första långfärd med hundspann

    (…)

    När vi tältade på kvällen, efter att ha avancerat en mil var det 23 grader kallt. E tog åkarbrasor och svor glödande eder medan vi reste tältet. Han var nämligen mycket ömtålig om händerna och kom ingen vart med de tilltrasslade stagen med handskarna på. Jag fick lov att klara upp dem ensam, men jag medger gärna att det var ungefär all den kyla jag tålde barhänt. Vi var nu i översta björkskogen nära vattendelaren mellan Tjeggelvas och Peuraure, dvs. mellan Pite- och Luleälv. För säkerhets skull hade vi tagit ett fång torr granved med oss, och med tillhjälp av den var det ingen svårighet att få råbjörken att brinna.

    Inte heller den natten frös jag, men då jag vid tretiden måste upp i bara mässingen för att släppa in King, Black och Royal som krånglat sig ut och inte hittade in igen medger jag att det kändes ruggigt. För att bli fort varm igen slängde jag hundskinnsfällen över sovsäcken. På morgonen var det - 21° inne i tältet. En kvart efter det jag gjort upp eld i spisen visade termometern lika många plusgrader, och medan frukosten kokade steg temperaturen till 40 grader en meter över golvet vid bakgaveln av tältet två meter från spisen. Råbjörk värmer minsann, bara man väl fått den att brinna.

    (…)

    Vi startade i blåst och tjocka, och fast det inte var mer än nio grader kallt tvingade den bitande vinden mig snart att dra på parkan. Sikten var i början högst hundra meter, och då det så småningom började snöa blev den ännu sämre. Trots detta och kartans felaktigheter orienterade E så bra att vi nästan stupade på kåtan i Bosjusjaure. I den kröp vi in och drack vårt termoskaffe och åt våra smörgåsar, och för att hundarna skulle få litet lä under rasten spände jag från dem och lät dem också komma in. Resultatet blev att de vägrade lämna kåtan då vi skulle fortsätta.

    E startade på skidor, och med lock och pock fick jag så småningom hundarna förspända och i gång. E hade då försvunnit i snötjockan, till och med hans spår var igendrivna och syntes bara här och där. Sikten var inte mer än några meter, det var nätt och jämnt jag såg Queenie skymta som en skugga från min plats bakom toboggan. Hundarna lade sig gång på gång, och jag förstod att vi inte skulle ta oss fram de två milen till Dalovardo på detta sätt. Tydligt var att vi måste vända om till kåtan. Men hur få kontakt med E? Jag gastade och ropade allt vad jag orkade, men mina rop kvävdes av snön och blåsten. Enda utvägen var att gå före spannet och försöka hinna upp honom. Det lyckades och så återvände vi till kåtan.

    (…)

    Först och främst litet statistik. Vi hade (från Jokkmokk räknat) kört 383 km på 22 färddagar under tillsammans 98½ timme. Detta blir en meddellängd om dagen av 17,4 km tillryggalagda på ungefär 4½ timme, vilket gör en fart av 3,9 km i timmen. Längsta dagsmarchen var 40 km på 8 timmar och den kortaste 5 km på 1½ timme. Alla raster är inräknade i marschtiden.

  2. Mitt nybyggarår i Lappland (1937)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Bonnier
  3. Smiths i Gamleå (1927)

    Undertitel roman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Bonnier
  4. Spåret lockar vid källan (1997)

    Undertitel Norrbottens prosa
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Linné, Bert
    2. Leif-Lundgren, Åke
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9163055171