Ur Bara ett liv (2001)*
Frånsett
var man föds, vilka föräldrarna är, barndomsmiljön och annat som redan
från början begränsar eller öppnar möjligheterna senare i livet, så
kommer ögonblicket som avgör vem man kommer att dela sitt liv med. Det
kan bli med fler än en men den första kommer, om inte direkt att styra,
ändå ha stor påverkan på förhållandena därefter. En upplevelse går inte
att göra oupplevd. Erfarenheterna styr ens fortsatta handlande, har
Göran tänkt.
Få kan så exakt som Göran minnas det ögonblicket som
blev så avgörande i hans liv. Detta korta ögonblick när ljuset från
lampan i gatubelysningen träffade urtavlan, visarnas ställning. I samma
sekund som han såg vad klockan var kom han att tänka på tåget. Om tio
minuter kommer tåget in till stationen, tänkte han.
Ofta har han försökt föreställa hur hans liv skulle blivit om han den
gången inte tittat på klockan, om han inte just då kört genom
samhället, om han fått någon annan körning till något annat ställe än
den han gjort och var på hemväg ifrån. Hur skulle hans liv ha blivit då?
Barnen. Skulle han fått barn med någon annan kvinna? Hur många? Hur
skulle de sett ut? Flickor eller pojkar? Vad skulle det ha blivit av
dem? Och kvinnan som varit hans hustru? Hur hade det varit att leva med
henne?
Åter och åter har han frågat sig. Den eller den, som han träffat
tidigare, varit tillsammans med. Varför blev det inte någon av dem i
stället? Hur skulle de haft det tillsammans? Hade de grälat, älskat bra
med varandra, kunnat prata om allt, kunna vara öppna mot varandra,
varit attraherade av varandra, känt förälskelsens värme ännu när år
lagts till år och barnen blivit större?