Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: Ulla Montan
Geografisk anknytning
  1. Kopparnäs
  2. Piteå
  3. Luleå
  4. Södertälje

May Larsson

1940

I Luleå började hon samla handskrifter från författare och samlingen har med tiden vuxit till ansenlig storlek. Nu finns Mays Manusmuseum, som hon kallar sin samling, inrymt i Kungliga biblioteket.

Foto: Ulla Montan

Egen presentation

Jag vill gärna tro att intresset för och fascinationen över allt som kan hända i fantasin, hade plats i mig redan när jag var barn. I staden Piteå restes på hösten ett stort cirkustält där vilda djur, sagoprinsessor och clowner uppträdde. Gnistrande vinterkvällar tändes stjärnorna på den djupblå himlen och när ett sprakande norrsken fick oss att förstummas, svävade jag ut i rymden. Under den ljusa våren lekte alla barn i byn bland ljung och knoppande blåbärsris, medan spoven flög klagande över nyplöjda åkrar. När sedan sommaren kom, låg vi syskon under takåsarna och berättade gruvliga, ”alldeles sanna” historier för varandra. Just där – i historierna och sagorna – föddes min längtan att skriva. Min första text publicerades i Piteå-Tidningen. Då var jag bara tretton år. Sedan dess har alla berättelser stigit in till mig för att jag skulle få föra dem vidare.

May Larsson, augusti 2005

Om författaren

May Larsson är uppvuxen i Kopparnäs utanför Piteå. Efter flera år i Luleå flyttade hon till Södertälje 2001.
– Vi ville helt enkelt komma närmare barnbarnen, säger May.
May har alltid varit aktiv i olika kulturprojekt. Hon var med om att starta Bok- och Bildmässan i Luleå tillsammans med Aina Rönnbäck. Mässan lever fortfarande. I Luleå började hon samla handskrifter från författare och samlingen har med tiden vuxit till ansenlig storlek. Nu finns Mays Manusmuseum, som hon kallar sin samling, inrymt i Kungliga biblioteket, där hon för övrigt visade utställningen i oktober 2004.
Hon och maken drev också det numera nedlagda bokförlaget Ärlan.
– Jag arbetar mycket, mycket mer med kultur nu än i Norrbotten, säger May.
Hon är bland annat kursledare för en skrivarkurs och hon fortsätter arbetet med Mays Manusmusem.
Mitt i allt detta får naturligtvis skrivandet plats, hon är igång med en ny bok.
May har för sitt författarskap tilldelats flera stipendier, ett av dessa är från A:xson Johnson.

Om författarskapet

Innan May Larsson började skriva uttryckte hon sig i bild. När synen försämrades övergick hon till att använda kreativiteten till det skrivna ordet. Det resulterade i diktsamlingen När allt ligger öppet 1981. En av hennes dikter, Hittegods, blev balett på Operan. Året var 1985 och det var koreografen Noberto dos Sandos som fastnade för dikten. Två dansare och en skådespelare som läste dikten: Kom! / Se! / Här ligger / din skugga! / Ta min hand / så väntar vi / på den.

Som romanförfattare debuterade May Larsson 1987. Rolf Nilsén, Norrbottens-Kuriren (1987-03-26), skrev: ”Som debutroman måste Stjärnor och tunnbröd betraktas som en anmärkningsvärd bedrift.”
Såväl debutromanen, som de efterföljande böckerna, har det gemensamt att de utspelas i ett litet norrbottniskt samhälle, det kan vara var som helst under 1940- och 1950-talen. När Skrankan och Floden kom ut 1998 skrev recensenten Maria Vedin, Norrländska Socialdemokraten (1998-09-05): ”May Larssons arbetsmetod i Skrankan och Floden är nyskapande i norrbottnisk litteratur och en klar och tydlig markering gentemot den ådra av tillbakablickande, halvdokumentär glesbygdslitteratur som tyvärr fått prägla den norrbottniska litteraturen.”

Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "larsson, may" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Priser/stipendier

1987 - Rörlingstipendiet

1988 - Landsbygdens författarstipendium

May har för sitt författarskap tilldelats flera stipendier, ett av dessa är från A:xson Johnson.

Låna och läs

  1. Cirkus med Sockerbagerskan (2011)

    Förlag Eget förlag/Podium Distr.
    ISBN
    1. 9789174373080
  2. Sockerbagerskan (2007)

    Förlag Eget förlag/Podium Distr.
    ISBN
    1. 9789163309724

    Provläs

    Ur Sockerbagerskan

    Symaskinsförsäljare Teodor Kvist satt i sin nya bil på väg mot de nordliga trakterna av landet. Det hade varit en tid med buller och sömnlösa nätter för många människor i huvudstaden. Om ett år skulle tunnelbanan mellan Fridhemsplan och Kungsgatan Sveavägen öppnas för trafik. Men bygget av banorna hade pågått i många år. Teodor, liksom de flesta av huvudstadens innevånare, kände sig trötta på alla söndertrasade trafikplatser, byggkranar och cementbilar. Svårast var det med sprängningarna nattetid. Teodor tyckte att det verkade som om en osynlig jätte tuggade i sig marken runt omkring dem och snart fanns inte en enda gräsplätt att sätta fötterna på.

    Det var därför som han nu bestämt sig för att åka ifrån alltsammans. Få några rofyllda dagar eller möjligen någon vecka i den norra delen av Sverige. Orderboken och firmans senaste symaskinsmodell hade han tagit med mest för syns skull, om någon skulle undra i vilket ärende han reste.
    Teodor hade kostat på sig en övernattning efter vägen på ett billigt landsortshotell. Han ville inte komma fram sent på dagen. Det skulle verka oartigt och försätta den han ämnade besöka i en brydsam situation. Han kunde tydligt höra frågorna. Var skulle han övernatta? Hade han ordnat med Resande rum?
    När Teodor tänkte på den som skulle ställa just de frågorna, såg han ett runt och mjukt ansikte framför sig. Två oroliga ögon och en liten härligt rund figur. Plötsligt blev det väldigt varmt i bilen. Kavajen stramade över bröstet när han försökte få mera luft. Han saktade in farten och kikade i backspegeln. Svängde sedan av från vägen, lät ena framhjulet gå ner i dikets späda grönska. Han var tvungen att få öppna dörren en stund, sätta sig på fotsteget, tända en cigarett. Storstadslivets ljud och hets hade ännu inte lämnat kroppen. Han behövde tid att bli av med allt. För han visste mycket väl, att den som han skulle möta, fordrade svar på många frågor och för att klara detta måste han bevara sitt lugn.
    Teodor var på väg till Elvira. En sockerbagerska som ännu var ungmö i en landsortsidyll. Han hade från första stund då han steg in i hennes brödbutik drabbats av en ohejdad munterhet, en nästan barnslig lycka över att världen ännu kunnat bevara sådana mamseller. Så kom det sig att han fick nattlogi eftersom det var sent på dagen och långt till något hotell. I den lilla byn såg han en marknad för sina symaskiner och beslöt att stanna några dagar. Men denna ljuvliga gräddbakelse till kvinna var generös och skulle det senare visa sig, även kärlekstörstande, så han hade blivit kvar mycket längre än vad han själv kunnat drömma om.
    De hade också tillsammans med några bybor, ordnat med ett teaterspel i byskolan. Bara för att muntra upp sig en smula. Och det var en händelse som Teodor fått berätta om många gånger, för affärsbekanta och presumtiva kunder i huvudstaden. Slutscenen, där greve Stolle och vackra Klara fångades i en säng som i en rävsax, hade lockat många skratt. Men den som inte skrattat, det var Elvira. Teodor rös vid blotta tanken.
    En annan olycksalig historia som Teodor försökt att glömma var det utlovade giftermålet. Elviras bestämda uppfattning om att två som bodde ihop också måste vara gifta, gick inte att ändra på. Så efter en tid fick han gå med på att de skulle ringförlova sig. Det löftet skaffade honom andrum några veckor och sockerbagerskan sjöng och gnolade. Han fick en rejäl slant att handla ringar för men i staden stötte han på en affärsbekant. De hamnade på Stadshotellet och där försvann den största delen av pengarna. Hal under skosulorna hittade han ett marknadsstånd och där inhandlades en glänsande ring med röd glaspärla. Mitt i natten kom han sedan hem och hade nog väntat sig Elviras brödkavel, men döm om hans förvåning när hon brast i gråt över det lilla etuiet och leksaksringen.

  3. Sol sover (2002)

    Förlag Ärlan
    ISBN
    1. 9189218124

    Provläs

    Ur* Sol sover*

    Floden möter Sol när han är på väg in till staden. Hon kommer cyklande mot honom på grusvägen, framåtlutad, stående på pedalerna. Hela den smala kroppen bänder och spjärnar sig för varje krafttag mot vinden. Floden släpper gaspedalen och styr mjukt in paketbilen vid vägrenen. Då han vevar ner rutan rullar ännu bilen. Gruset knastrar under hjulen, det kommer en stark doft av saftigt gräs och kvalmig värme mot honom. Han sticker ut armen genom det öppna fönstret och vinkar ivrigt, då han märker att hon tänker åka förbi.
    – Vänta! ropar han. Kom hit ett tag!
    Sol bromsar den tunga svarta cykeln lika energiskt som hon trampat den. Det blir ett djupt spår i vägen innan hon kan stanna. Hon ställer sig med fötterna på båda sidor om ramen och tittar bort mot Floden. Avvaktande men ändå med en iver i rösten ropar hon tillbaka.
    – Jag såg inte att det var du!
    Floden stiger ur bilen. Han har ingen brådska med sina ärenden nu för tiden. Han kan kosta på sig att göra det som passar honom för stunden. Nu råkade han träffa jäntan och inte en människa fanns i närheten. Nu kanske han fick en chans att förklara ett och annat.
    – Har du bråttom? Vill du ha skjuts?
    Då inte jäntan svarar utan bara fortsätter att titta på honom, måste han förklara.
    – Jag glömde en sak på lagret! Hoppa in får du åka med!
    Nu först verkar det som om jäntan förstår varför han stannat. Hon nickar ivrigt men tittar sedan på cykeln.
    – Men mammas cykel? säger hon. Mamma har sagt att jag inte får…
    Längre hinner hon inte för nu har Floden kommit fram. Han föser henne åt sidan, griper tag om styret och börjar gå mot bilen.
    – Vi slänger in den där bak, säger han. Du ska väl inte behöva trampa livet ur dig heller. Är det Betty som piskar dig?
    Det sista han säger är ett sätt att visa jäntan att hon fortfarande har en trogen beskyddare. Till Floden skall hon komma när det blir svårt, när någon är orättvis mot henne eller när hon blir rädd.
    Sol svarar inte. Hon kryper in i bilen medan Floden lyfter in hennes cykel där bak.
    När han startar motorn och skall greppa växelspaken ser han hur hon sitter med spända raka ben och händerna kramar om stolen.
    – Det här är inget farligt, säger han. Är du åkrädd?

  4. Skrankan och Floden (1998)

    Förlag Ärlan
    ISBN
    1. 9197269883
  5. Stjärnor och tunnbröd (1987)

    Förlag LT
    ISBN
    1. 9136025844
  6. När allt ligger öppet (1981)

    Förlag Skrivarförlaget/Norrbottens bildningsförbund
    ISBN
    1. 9175380323