Arvo Tolkki

Låna och läs

1. 

   Det arktiska Eden (2005)

   Förlag Ord & visor

   ISBN

   1. 9197516090

   Provläs

   Ur Det arktiska Eden* *

   Erkki påminde sig hur rätt han hade gjort när han valt hunden Bongo. Det var han som lyckats rädda hundens liv från yxans egg. Han mindes fortfarande hur han råkat överraska sin far inne i ladugården. August Ranta hade placerat sju valpar i en spann och var på väg ut mot huggkubben. Erkki påminde sig hur rätt han hade gjort när han valt hunden Bongo. Det var han som lyckats rädda hundens liv från yxans egg. Han mindes fortfarande hur han råkat överraska sin far inne i ladugården. August Ranta hade placerat sju valpar i en spann och var på väg ut mot huggkubben.
   Förfärad hade Erkki gått bakom fadern. Maktlös hade han tvingats bevittna två grymma avrättningar. När det tredje hundhuvudet lämnat den nyfödda kroppen, hade han skrikit hjärtskärande.
   – Far, far, vad gör du?
   – Jag gör av med en börda vi inte har någon nytta av.
   – Men du kan väl inte döda de oskyldiga stackarna? hade Erkki bönfallit.
   – Jag är besviken på din känslosamhet, hade fadern svarat sammanbitet, medan han tagit upp nästa valp. Därefter höjdes och sänktes yxan ytterligare en gång. Nu var det fyra små som knappt hunnit möta livet innan huvud och kropp skiljdes och hamnade på den upptrampade snön. Den färgades mörkröd av varmt hundblod.
   – Far, jag förbjuder dig! skrek Erkki.
   – Aldrig den tonen mot din egen far, pojke! Så länge jag är husbonde på Rantagården blir det som jag säger! svarade fadern och böjde sig ner och lyfte upp den femte valpen.
   – Snälla far, jag har aldrig bett dig om något tidigare men jag gör det nu!
   – Vad är du för en karl som bönar och ber för några usla hundliv? Dina böner skulle behövas bättre vid välsignandet av den utarmade jorden som skulle ge oss något att äta.
   – Jag förlåter dig aldrig om du avlivar alla stackarna! Snälla far, du kan väl visa mildhet för dem som är kvar, åtminstone för tikens skull?
   Det tycktes som om August Ranta inte ens hört sonen, när yxan föll för femte gången.
   När den näst sista av valparna låg i faderns blodbesudlade händer tog Erkki hinken med den sista valpen och sprang mot ladugården. Bakom sig hörde han hur yxan föll hårt och bestämt för sjätte gången. Erkki var nästan myndig men kände ändå hur han fruktade sin far. Han var inte god att tas med om någon satte sig upp mot honom, det visste Erkki när han reglade ladugårdsdörren från insidan.
   Efter andlösa minuter av spänning och rädsla hörde han knarret från faderns skor mot den kalla snön. Stegen närmade sig raskt och han hörde hur fadern var något andfådd av den korta språngmarschen.
   Med ett par rejäla ryck försökte fadern öppna dörren samtidigt som han sökte efter kraftord över sin klenhjärtade son. Han hade lust att svära men hans kristna tro förbjöd honom.
   – Erkki! Öppnar du inte dörren så kommer du att bli olycklig så sant som jag heter August Ranta.
   Vad hade Erkki haft för val? Att öppna frivilligt, eller att vänta i spänning medan fadern skulle slita upp den bräckliga dörren i vredesmod?
   Med en sista blick på tiken, som moderligt slickade den blinda och gnyende valpen, låste han upp. Utanför stod fadern med bister uppsyn. Med sig hade han yxan, vars egg ännu var besudlad av blod från sex oskyldiga varelsers liv. Aldrig förr hade Erkki upplevt sin far så skrämmande som då. Den fasta blicken i de isblå ögonen hade förvandlats till ett blint stirrande. Från den röda munnen kom förmanande ord som upplöstes mot den himmel som han talade under.
   – Du som är min äldste son och efterträdare till gården måste börja bete dig som en karl. Vissa saker måste utföras vare sig man vill eller inte. Men jag har överseende med dig om du gör det som måste göras!
   – Vad vill far?
   – Om du är en riktig karl är du tvungen att ge prov på det nu, sade fadern och räckte över yxan.
   – Och om jag säger nej, vad händer då?
   Erkkis far stod något villrådig för en kort stund, men sen kom svaret med sträv röst.
   – Som jag ser det, finns det bara två alternativ. Det ena är att du gör dig av med valpen och allt blir som förr. Det andra är att både du och valpen lämnar gården så snart älven river till våren. Du kan ta dig en ordentlig funderare, sade han och lämnade kvar yxan vid sidan av dörren, innan han vände sig om och gick.
   Erkki stängde omsorgsfullt efter sig. Han kände stanken av det fuktiga jordgolvet indränkt av urin och hönsgödsel. Han tog ett knippe kreatursfoder och lade det strax nedanför fönstret och gick fram till tiken.

2. 

   Vindmannen. Biegga Olmmái (2000)

   Förlag Ärlan

   ISBN

   1. 9189218027