Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: Gisela Granberg
Geografisk anknytning
  1. Rautas
  2. Kiruna
  3. Arjeplog
  4. Sápmi

Lars Wilhelm Svonni

1946 Rautas

Om "Överskrida gränser": Attentatet skildras kunnigt och kärleksfullt och därtill så detaljerat att såväl Vattenfall som SÄPO nu höjt bevakning och beredskap runt de storsvenska kraftverken i Sápmi.

Foto: Gisela Granberg

Egen presentation

Jag skriver med höger pekfinger, men det begränsar mig inte. Det största problemet är ändå att kombinera bokstäverna till begripliga meningar. Om man skriver en A4-sida om dagen får man faktiskt ihop en roman på 365 sidor på ett år. Jag har ambitionen att få ut en roman vartannat år omfattande cirka 250 sidor. Jag har alltså ambitionen att skriva en tredjedels A4/dygn.

Det kan tilläggas att jag har vänstra handens pekfinger till hjälp när jag vill ha stor bokstav.

Lars Wilhelm Svonni, augusti 2006

Om författaren

Lars Wilhelm Svonni föddes 1946 och han är uppvuxen i Rautas, utanför Kiruna. I sin ungdom flyttade Lars Wilhelm till Västerås där han läste på tekniskt gymnasium. När han var 27 år gammal fick han ett bra jobb i Svappavaara och flyttade då till Kiruna. Sedan dess har han bott i Norrbotten, för närvarande bor han utanför Arjeplog.

Lars Wilhelm Svonni har arbetat många år för Sametinget, både som ledamot och som ordförande. Han har även varit ordförande för sitt parti Samerna. Han har skrivit många och långa debattinlägg och artiklar, gjort sig känd som en stridbar debattör för samernas sak. Han blev också uppmärksammad när han dömdes till fängelse för jaktbrott, för att ha skjutit två järvar och ett lodjur. Det är ett brott enligt svensk lag, men för många renägande samer är rovdjuren ett påtagligt hot.

Goahto eadnan - Mitt hemland

Lars Wilhelm Svonni har även arbetat med utredningar, främst som ombud i juridiska frågor gällande rennäringen. Därför blev det ett friare forum att skriva en skönlitterär bok om övergrepp som ursprungsbefolkningen samerna har utsatts för i århundraden.

Som så många andra har Lars Wilhelm Svonni renskötsel som en binäring. Och det har även musikskrivandet varit. Under 1970-talet skrev han musiken till den mest spelade samiska melodin någonsin. Den heter Goahto eadnan, som i översättning till svenska blir Mitt hemland. Låten spelades även i en TV-serie om samerna av Clary Jansson på 1980-talet.

Om författarskapet

Lars Wilhelm Svonni är en stridbar och omstridd man. Han har suttit i Sametinget, han är en pådrivande debattör och han har varit juridiskt ombud i olika mål rörande rennäringslagens tillämpning.

2005 ändrade han inriktning, från muntlig debattör till skriftlig, när han gav ut romanen Överskrida gränser. Det är en spänningsroman som gavs ut i samband med att Jokkmokks marknad firade 400-års jubileum.
Boken handlar om några samer som bestämmer sig för att spränga Suorvadammen. Samiska terrorister med andra ord. Syftet är att rädda det som återstår av den samiska kulturen och ett sätt att säga ifrån.
– Jag har skrivit så många debattartiklar och ofta blivit refuserad, jag har stångat mig blodig från talarstolar för att föra fram samiska frågor utan att någon lyssnat, säger Lars Wilhelm Svonni.

Att skriva en bok blev ett friare sätt för honom att berätta om de övergrepp som ursprungsbefolkningen samerna har utsatts för i århundraden.
– Nu har fler människor läst boken än vad jag någonsin skulle uppnå med mina gamla metoder. Syftet med romanen är naturligtvis att visa hur storsamhället förtrycker samer. Att använda sprängningen av Suorva är en form av ”slaggprodukt”, jag var tvungen att använda något för att föra handlingen framåt.

Bonuspoäng

I Hufvudstadsbladet (2005-06-12) skrev recensenten Maria Antas: ”Frihetspatoset skrivs rakt ut, föraktet mot den svenska statsmakten är självklart och terrorismen en nödvändighet. Jag skäms att erkänna, men jag blir generad av en sådan rak indignationslitteratur som Svonni har skrivit, även om jag i sak gärna vill veta mera om hur samer upplever att de bemöts av oss som bor här söderut. Boken utmanar mina värderingar – både de litterära och de ideologiska – och jag ger därför gärna bonuspoäng för att det lilla förlaget DAT har haft mod att ge ut en provocerande roman om etniska konflikter, kollektiv skuld och terrorism”.

Romanen är ämne för Jan Myrdals FiBskriftställning i Folket i Bild/Kulturfront nummer ett/2011, s. 44-45 (även publicerad på Jan Myrdalsällskapet hemsida). Myrdal skriver bland annat: ”Svonni har skrivit en av de bästa spänningsromanerna på svenska språket. För att vara tydlig: en spänningsroman mer än ett par snäpp mer professionellt skriven än sådant jag just läst som t.ex. den skicklige Leif G.W. Perssons hyllade och storsäljande Den döende detektiven.

Men detta vet vi nog inte ty samepolitikern och författaren Lars Wilhelm Svonnis Överskrida gränser tillhör det som de officiella mediernas kulturella grindvakter försiktigtvis undanhåller publiken. Skälet är enkelt. Denna spänningsroman är ideologiskt ut- och invänd. Attentatet skildras kunnigt och kärleksfullt och därtill så detaljerat att såväl Vattenfall som SÄPO nu höjt bevakning och beredskap runt de storsvenska kraftverken i Sápmi. Skildringen av hur hjälten håller sig undan polis och förföljare genom sin överlägsna kunskap om fjällvärlden är därtill av hög internationell klass. Nå, det finns mycket att berömma; men det räcker med att uppmana läsarna att beställa boken på bibliotek eller bokhandel eller nätet.”

Kuriosa

– När jag var ung drömde jag om att få sjunga country på en rökig saloon i USA, säger Lars Wilhelm Svonni.
Och drömmen blev sann. Det här hände i mitten av 1980-talet:
– Jag var i Minnesota och vi var in på en rökig bar. Då frågade sångaren i bandet ”Anyone wants to sing?” så jag ropade ”Yes”! När bandledaren frågade vilken tonart jag ville ha, sa jag att jag ville spela själv och fick gitarren. Jag sjöng Donovans Colours. Det var häftigt!

Låna och läs

  1. Vedergällningen (2008)

    Språk Svenska
    Förlag Lars Wilhelm Svonni
    ISBN
    1. 9789163328886
  2. Rihkkut Rájiid (2006)

    Språk Nordsamiska
    Förlag DAT
    Medarbetare
    1. Boine, Per Ludvig
    2. Utsi, Kristina
    ISBN
    1. 8290625529
  3. Överskrida gränser (2005)

    Språk Svenska
    Förlag DAT
    ISBN
    1. 8290625510

    Provläs

    Ur Överskrida gränser

    Joer hade det svårt med koncentrationen. Hans tankar upptogs av allt som hade skett de senaste åren. Han tänkte på när Nilas Latte, Martin Jonsson och han hade skapat embryot till det som skulle förändra livet för de flesta i Sverige. Ena stunden kände han stolthet för att i nästa stund känna en avgrundsdjup förtvivlan eller en fruktansvärd rädsla och ångest. Han tänkte på Jedine, på barnen, på den besvärliga helikopterfärden till sin älskade hustru, på samernas situation i Sverige, på människor efter Luleälvens dalgång, på alla som skulle sköljas med av den enorma flodvåg som skulle dra fram under morgontimmarna och på alla som skulle förlora någon anhörig. Han förstod att hans medhjälpares tankar också vandrade från den stunden då hans unga hustru, hans två små barn och svärmor drunknade i det kalla vattnet utanför Ritsem, till de fruktansvärda år av ångest som följde därefter och till den tid som de befann sig i.
    Ola Viekas och Nilas Latte hade sina skäl att vara med i aktionen, männen i Siiddasjávri och Sattisjávri sina. Joer undrade mest över Martin Jonssons verkliga skäl. Det fanns något i Martin Jonssons bakgrund som han inte kände till, tänkte han. Joer försökte koncentrera sig på sin uppgift. Han tittade på sin klocka. Den hade passerat tre med en minut och tio sekunder. Det gick ytterligare tio sekunder. Han tittade på sin kamrat. Ola såg sammanbiten ut. Det fanns ingen återvändo. Hans sade sakta, mycket sakta: ”Vatten från Luleälvens källor, jag ger dig friheten efter alla dessa år i fångenskap. Må du aldrig mer bli mänsklighetens fånge. Jag hoppas att din frihet innebär att staten äntligen förstår att de måste ge oss livsutrymme.” Han tittade åter på Ola Viekas och tryckte därefter på sändarens knapp. Mottagaren vid Suorvas utskovsluckor reagerade inom en tiondels sekund och männen kastade sig in i sitt skydd, just när det öronbedövande ljudet nådde dem. Båda andades häftigt och darrade av rädsla och spänning. De kände den fruktansvärda tryckvågen passera dem. Grus smattrade ner i närheten av dem. De hörde hur stenar och större stenblock slog ner i närheten, där de låg bakom en sluttande klippavsats.
    Helt orörliga låg de och väntade tills de upplevde att de kunde resa sig upp från sitt skydd. De spanade därefter mot dammbyggnaden, men kunde inte se något för snön och sanddimman, som nådde ända upp till dem. Joer hade ett tjutande ljud i sina öron och kunde därför inte uppfatta några andra ljud.
    – Hör du något ljud som tyder på att vattnet strömmar?, frågade han efter ett tag.
    – Hör inte du det?, svarade Ola Viekas frågande.
    – Nej, jag hann inte sätta händerna för öronen när det small?
    – Vattnet rusar fritt och vi skall väl iväg, Joer?, sade Ola Viekas nervöst. De samlade ihop sina apparater, sändarbatteriet och annat, som fanns på platsen.
    Joer tog fram en liten hopfällbar spade ur sin ryggsäck och spred snö över de spår som de hade gjort. Han var ganska säker på att snöstormen skulle förbättra allt det han gjorde med spaden. Han lyste runt med sin ficklampa för att kontrollera att ingenting hade lämnats kvar. De gick sedan mot den plats där Nilas Lattes sexhjuling skulle vara parkerad. De fann den och Joer hoppade upp på flaket. Ola Viekas körde den i riktning mot vägens vändplan, fyra kilometer söderut. På vissa ställen hade vinden skapat stora snödrivor men Ola körde runt drivorna utanför bilvägen. Vid vändplanen hittade de släpkärran fullastad med björk. De kopplade den bakom sexhjulingen. Ola lossade därefter försiktigt en kabel från tändspolen, så att maskinen inte gick att starta. Det skulle vara skälet till att Nilas hade varit tvungen att gå tillbaka till sin koja.