Peo Rask debuterade som lyriker 1995 med Är detta verkligen en bra dag? Recensenten Jonas Gruvaeus, Norrländska Socialdemokraten, skriver
(1995-05-15): ”Den lågmält dröjande och eftertänksamma stämman i hans dikter
lyssnar man gärna till.”
Innan poesidebuten var Peo Rask huvudförfattare till fackboken Staden bortom staden (1992). Det har blivit fler böcker i den genren, den andra kom 1998: Systrarna Tegströms Luleå med den förklarande undertiteln Luleå sett genom kameraögat åren 1890 - 1928.
Från industrihistoria till flirt
Peo Rask är framför allt diktare och i ett par böcker har han samarbetat med konstnär och fotograf; en sådan bok är Svartön där Hans Granqvist fotograferade. Genom foton och dikter följer vi en nedlagd epok: LKAB:s industri- och kajområde i Luleå. ”Med sina ord förmedlar han förvisso ett stycke industrihistoria, men mest berättar han om sig själv. Malmhamnen blir till fond för en annan verklighet. Så blir den tydlig också för läsaren”, skriver Ulrika Englund, Norrländska Socialdemokraten (2000-09-11).
År 2004 debuterade han som barn- och ungdomsboksförfattare med Flirtboken, Jeanette Milde illustrerade. Läsaren får tips ända från Kleopatras tidsepok fram till dagens superstjärna Julia Roberts. Den avslutande delen innehåller Peo Rasks egen flirtskola.
– Jag letade böcker om det här men de fanns inte. Då bestämde jag mig för att skriva den här boken, säger Peo Rask.
Tidsdokument
Poeten Peo Rask har fortsatt att skriva annat än poesi. 2006 kom fotobiografin Nya färger: en resa 1968. För många är detta år laddat med storpolitik och världshändelser. Men hur var det att vara barn då? Det skildrar Peo Rask som vid tillfället var 10 år. I Norrbottens-Kuriren (2006-10-21) skrev Marianne Söderberg: ”Nästan som ett privat album, men ändå inte. Nostalgi för medelålders, men ändå inte. Peo Rasks bok sträcker sig med sina korta kommenterande texter till de fyrkantiga bleka bilderna längre. Självklart till det privata minnet, litteratur fungerar ofta så, men också till tiden som sådan. Hur såg livet ut där i slutet av 1960-talet, betraktat med ett barns ögon? […] En mycket fin bok – ömsint, rolig och poetisk i all sin självklara enkelhet”.
I januari 2010 publicerade Peo Rask tillsammans med Peter Sundström Kran, en dikt- och bildbok om den gamla hamnkranen i Södra hamn i Luleå. Lars Hedström, Norrbottens-Kuriren (2010-01-19), är "mest imponerad av bildmaterialet, både Peter Sundströms nakna sparsmakade teckningar, men även de dokumentära bilderna av kranen och dess storhetstid på 1950- och 60-talet". Han menar att boken är ett tidsdokument av bestående värde.
En annan av de fyra böcker Peo Rask gav ut 2010 är CV, en bok om mötet mellan den arbetslöse ”kunden” och jobbcoachen. ”Hans beskrivning av sin färd in i den moderna arbetsförmedlingen med dess livfulla coacher och märkliga nyspråk, är tumultartad och ibland hysteriskt rolig.”, skriver Lars Hedström i Norrbottens-Kuriren (2011-03-16). ”Men”, skriver han vidare, ”det fina med boken är att skrattet också fastnar i halsen, ty vi vet att den verklighet han beskriver innehåller stora doser förnedring, tomhet, hopplöshet”.
Felicia Fahlander
Med sina bilderböcker om Felicia Fahlander har Peo Rask och illustratören Fanny Felicia Svanberg skapat högklassiga konstverk och lyft fram människor och miljöer som är mycket ovanliga i den samtida bilderboksproduktionen, nämligen arbetarklass och industrimiljöer. De två första heter Fabriksområdesforskare Felicia Fahlander (2010) och Felicia Fahlander och farfars nycklar (2011), ”välkommen avstickare från bilderbokens medelklassfåra”, tycker Sverker Lenas i Dagens Nyheter (2011-09-26).
I den förra boken letar Felicia ord på ett övergivet industriområde: visir, slägga, taggtråd, koksverk, termos, kulsinter. ”Hennes språkliga fabriksområdesforskning handlar inte bara om ett barns erövrande av sitt modersmål, utan också om en litterär genres återerövring av ett undanträngt tungomål”, skriver Sverker Lenas. Om den senare boken skriver han: ”I sin vardagliga bilderboksform är det en upplyftande, politisk utvecklingsroman, som handlar om en flickas medborgerliga uppvaknande, men också om alla människors förmåga till samhälleligt inflytande. Farfars nyckelknippa kan ses som symbol för direktdemokratins möjligheter”.
Diktens känslomässiga energi
Om Peo Rasks sjätte diktsamling Hotel Citalopram. Bipacksedel (2012) skriver Tommy Olofsson i Svenska Dagbladet (2012-03-13): ”Utgångspunkten för dikterna är ett snilledrag. Poeten låter en enda metafor vara riktningsgivande. Titelns Citalopram är namnet på ett anti-depressivum, ett SSRI-preparat, som Rask tar för att slippa tunga depressioner. Eftersom han inte står ut med att bo hemma, det vill säga står ut med sin egen oroliga själ, måste han ta sin tillflykt till hotell, och det är här som Hotel Citalopram kommer in i bilden. Utifrån denna metaforiska matris, Hotel Citalopram, bygger poeten hela sin diktsamling och låter den följaktligen bestå av intryck från olika hotell runtom i världen, gamla slitna kyffen i fattiga länder eller flotta hotell i västerländska storstäder, men vad de än tillfälligtvis heter, om det så är Park Avenue Hotel, är det på det symboliska planet ändå hela tiden ett hotell i den världsomspännande kedjan Citalopram. Var han än befinner sig här i världen, bor poeten på Hotel Citalopram.”
Olofsson blir berörd av Peo Rasks ”dunkande ångestenergi”, han skriver att dikterna ”mestadels är välgjorda och rymmer massor av känslomässig energi”.
Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "rask, peo" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.
