Ur Viidát / Vidd
don joradat mu čuovggas liđiid luhtte suoivvanas njáhká leat dego goalkkes beaivi dovddan lagašvuođa
áigi mis gollá, ráhkisvuohta bissu čáhci hábme du liegga buhtis váimmu gáttis jievja litna geađgi
du rör dig runt mitt ljus bland blommorna skymtar din skugga som en tyst vindstilla dag är din varma närhet
vår tid flyr, vår kärlek förblir som vattnet ditt rena hjärta vilar på stranden en mjuk vit sten
……..
mu olmmái ain leat, vaikko ealát dobbelis don mearridit dan ieš, ahte johtit eret mis vulget váccašit, leai go váttis earránit ledjet go don ballán, eallima suoivvanis
ohcet suojáža, gos beasat vuoiŋŋastit dego miesaš šaddamin ain álddu čuovvumin mii leai dutnje váivi, duohtavuođa eallimis maŋŋit veahkehit, eallima suoivvanis
ii leat álo geahpas, iežas váivviid guorahit go veahki ánuha, jietna dušše dávista ii oktage gula, du čieru čuorvumiid manná go jorggihit, eallima suoivvanis
du är ännu min vän fast du lever långt borta du valde själv flytten från oss du gick din väg, var uppbrottet svårt var du rädd där i skuggorna
du söker en viloplats i lä en liten renkalv som följer sin mor insikten om livet är tung för sent att ge dig hjälp i skuggorna
inte lätt spåra och göra slut på det tunga i livet på ditt rop svarar bara ekot av din egen röst ingen hör din ropande gråt du återvänder inte från skuggorna
……..
bákteravddas mearragáttis mon čuoččun áddjá modjá mearračázi speadjelis jurdagiiguin savkkastalle váimmuiguin ságastetne
står på klippan vid havet morfar ett leende i saltvattenspegeln våra tankar viskar med varandra våra hjärtan samspråkar
………
vuohtán áiggi gos ii oktage diede čáhci leai čáhccái šaddu leai šaddi beaivi leai báiti eallin leai ealli
vouhtán áiggi gos ii oktage diede luondu leai mielas luohti leai sielus gákti leai čáppat sámiin leai giella
tänker mig en tid då vattnet porlade löven slog ut solen strålade livet levdes
tänker mig en tid då skapelsen och människan var ett jojken bodde i själen kolten lyste av skönhet då vi hade ett språk