Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Luleå
  2. Stockholm

Birgit Munkhammar

1946 Luleå

Birgit har utöver litteraturintresset en passion för konståkning. Om konståkning har hon skrivit sedan 1980-talet, och senare även för sporten i Dagens Nyheter.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.author-presentation

När jag tagit studenten 1966 lämnade jag som de allra flesta Luleå. Men hemma i Luleå fanns mina föräldrar kvar, och jag missade aldrig en chans att åka upp dit igen.

Min yrkeskarriär: Uppsala (fil.kand och fil.mag), därefter Stockholm (Tyresö) och arbete på Dagens Nyheter från 1980-talets början som frilansare och från 1987 som anställd i egenskap av redaktionssekreterare och litteraturkritiker.

Jag är gift för andra gången med Magnus Bergh, förläggare vid Bonniers och jag har tre vuxna barn. Min pappa dog 1997 och min mamma år 2000 samtidigt som jag drabbades av en stroke som gjorde att jag var borta från allt arbete några år. Men jag har hela tiden skrivit; till en början som arbetsträning, så småningom på 25 % av min gamla tjänst.

Jag håller på fritiden på med att redigera den korrespondens som Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund upprätthöll med varandra under hela 1920-talet, då Eyvind Johnson mestadels var bosatt i Tyskland (Berlin) och Frankrike (Saint-Leu La Forêt). Brevväxlingen pågår av och till ända till Rudolf Värnlunds död 1945.

Birgit Munkhammar, juli 2006

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Året var 1946 när Birgit Munkhammar föddes i Luleå. Hon växte upp i det då nya bostadsområdet Lövskatan tillsammans med sina föräldrar och en tre år yngre syster. Hon har beskrivit sin barndom som typiskt femtiotals-trygg, med en noggrann och omtänksam hemmamamma. För Birgit Munkhammar och systern var det självklart med utbildning och en bättre levnadsstandard än föräldrarnas.

Birgit Munkhammar tog studenten på latinlinjens helklassiska gren och därefter bar det iväg till Uppsala för fortsatta studier. Hon tog en något extravagant fil kand, 1969 vid Uppsala universitet, i klassisk fornkunskap, konsthistoria, nordiska språk och litteraturvetenskap. Senare läste hon även franska.

Birgit Munkhammar påbörjade en doktorsavhandling i litteraturvetenskap om Eyvind Johnson men avbröt sina doktorandstudier och började arbeta som skribent, så småningom i Dagens Nyheter.

Utöver litteraturintresset har hon en passion för konståkning. Om konståkning har hon skrivit sedan 1980-talet, och senare även för sporten i Dagens Nyheter.

Birgit Munkhammar fick Gerhard Bonniers essäpris 1999.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Birgit Munkhammar är skribent och kanske mest känd som litteraturkritiker på Dagens Nyheter. Men hon har även gett ut ett par böcker och medverkat i några antologier.

I hennes första bok, En piga läser, är ett trettiotal av hennes recensioner samlade liksom ett antal essäer och litterära reflektioner som på ett spännande vis ger en inblick i hur Birgit Munkhammar tänker kring litteratur och kritik. Om ordet piga i titeln har hon sagt så här: ”Föreställningen om att skriva von oben för enklare människor är mig hur som helst lika främmande som den är otidsenlig. Är det någon som på ett kvalificerat sätt intresserar sig för skönlitteratur och bokläsning idag, så inte är det VD:n. Det är pigan!”

Hängande på gärdsgårn

År 2000 kom boken om Eyvind Johnson, Hemligskrivaren. Den har sin bakgrund i en påbörjad doktorsavhandling i litteraturvetenskap om Eyvind Johnson på 1970-talet. Den blev aldrig färdig, hon har bland annat nämnt sin vantrivsel vid den akademiska institutionen i Uppsala som ett skäl. Av Eyvind Johnsons böcker fäste hon sig vid trilogin om Krilon och romanen Hans nådes tid.

Romanen om Olof insåg hon nog fulla värdet av först som vuxen. Birgit Munkhammar skriver i inledningen till Hemligskrivaren: ”Visst var Romanen om Olof en bra bok, men att som norrbottning ägna sig åt just den av alla böcker vore väl ändå att bli hängande på gärdsgårn på vägen ut.” Så småningom fann hon också sig själv och sin bakgrund i den romanen.

Eftertänksam ömhet

Lisbeth Larsson skriver i Expressen (2000-11-10): ”Det finns en stark affinitet mellan Birgit Munkhammar och den Eyvind Johnson hon skriver om i Hemligskrivaren. Inte på så sätt att hon, som så många litteraturvetare och biografer, ställer sig framför eller slukar sitt objekt. Den uttrycks snarast genom en stor och eftertänksam ömhet. Kanske är det därför denna berättelse om Eyvind Johnson också känns så egenartad och alltigenom gripande. Hemligskrivaren är en vacker bok. Alltifrån omslag till text. En vacker och lite melankolisk berättelse om en svensk författare av internationell rang som aldrig kunde lämna det Norrland, som ändå inte var hans”.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.awards

1999 fick Birgit Gerhard Bonniers essäpris 1999 och 2006 Samfundet De Nios Särskilda pris.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

Birgit Munkhammar började bevaka konståkning för sporten i Dagens Nyheter i början av 1990-talet. Om likheterna i hennes till synes oförenliga sysselsättningar har hon skrivit bland annat detta, vid VM i Helsingfors 1999:

”Medan det förr räckte med att klippa ihop tre lösa musiksnuttar, styra ut vilken bonnläpp som helst i turkosblå sidenbyxor och skicka ut honom på isen, har vissa nummer idag en originalitet och estetisk kvalitet, som är verklig konst och inte bara tafatt härmande av sådan.

Visst finns här mycket bedagat och vulgärt, men knappast mer än under en normal bokhöst. Snillena är lika sällsynta - och när de väl dyker upp kan de lika gärna göra det till Puccini i mörkblå sammetsbyxor som till Sjostakovitj i modernistisk balettsvid.
För en lekman är startfältet i en bedömningssport också ett utmärkt tillfälle att pröva på kritikerrollens vedermödor. Vad skiljer det som är bra från det som är dåligt? Ta ungraren Szabolcs Vidrais flotta och påkostade motorcykelprogram. Kanske är det lustigt första gången man ser det, men det innehåller liksom ingenting. Aha! tänker man, det är det alltför stora inslaget av "programmusik" eller "teater" som är felet. Men då kommer man strax att tänka på fransmannen Philippe Candeloro, vars framträdanden som Conan barbaren, Gudfadern, Lucky Luke, Napoleon eller d'Artagnan tillhör de verkligt geniala skapelserna i genren.

Outtröttligt söker man efter kvintessensen, förklaringen, de generella påståenden som man kan grunda sin bedömning på. Och lika ofta måste man ge upp: det som är bra och det som är dåligt kan vara likt intill förväxling, åtskilt bara genom att något där antingen finns eller saknas. Kalla det själ, tanke, geni, vad ni vill, men i förmågan att konstatera dess närvaro eller frånvaro i ett verk finns den enda väsentliga kompetensen hos en kritiker.
Detta geni är också ett lika stort mirakel hos en konståkare som hos en poet. Att skriva med handen på papper är för somliga betraktare lika meningslöst som för andra att skriva med foten på is - ändå representerar bådadera människans sköna och djupt meningsfulla vilja att göra något av sin stund på jorden.”.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Hemligskrivaren (2000)

    Undertitel en essä om Eyvind Johnson
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.series [Eyvind Johnson-sällskapets årsbok]
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.part-number [2002]
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9100572209

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Hemligskrivaren

    SAGAN OM ARBETSDELNINGEN****

    Det kanske märkvärdigaste med Romanen om Olof är att den skapar en form för tigandet och tystnaden, att den förmår återge det skygga och misstrogna förhållande till språket som präglade de människor bland vilka Eyvind Johnson växte upp.
    Olof och människorna omkring honom framstår alla som ytterligt ensamma. Fast de i så hög grad behöver varandra är kommunikationen mellan dem svår, ja omöjlig. Deras värme och känslighet tycks ohjälpligt vara innestängd i dem själva, och de intar ständigt en försvarsattityd gentemot sin omgivning. Det karga och kalla land de lever i blir både en förklaring till och en symbol för deras slutenhet och oförmåga att öppna sig för glädje, sinnlighet och gemenskap.
    Hos Eyvind Johnson framstår denna slutenhet varken som en yttring av någon exotisk folksjäl eller som något kärvt men naturligt vikingalynne. Den är betingad av människornas livsvillkor och kan beskrivas i sociala termer. För de utsatta och hårt arbetande människor som romanen berättar om är det verkligen ett riskfyllt företag att blotta sina känslor. Det är hungern som lagt bojor på dem, det är deras elementära och autentiska behov som förslavat dem. Att yppa än mer svaghet, att vidgå ytterligare drifter och behov, vore att riskera att utnyttjas ännu mer.
    Särskilt ger sagorna uttryck för denna skygghet. Sinnesrörelse, spontan glädje eller njutning kräver ensamhet därför att allt sådant innebär fara. Det får människorna att känna sig utlämnade, otrygga och vidöppna för angrepp utifrån. I ”Sagan om lungsoten” i Nu var det 1914 är Isak och hans hustru handfallna inför sötman i det portvin som hittat till deras stuga endast som en senkommen lindring för en dödssjuk tuberkulospatient:
    ”Han känner knappast hur det smakar. Han blir blyg för själva smaken, den är så fin att han inte vågar öppna sig för den. Man skulle varit ensam när man drack sånt här”.
    Man måste alltid vara på sin vakt mot att ta munnen alltför full eller att gapa för stort:
    ”Hon hade vackra, stora, vita tänder, det var konstigt häruppe. Hon skämdes nästan för dem, hennes leende blev så stort och vräkigt, tyckte hon, det passade inte till torpet”.
    Ur det yttre hotet föds inte heller någon självklar samhörighet mellan dem som befinner sig i samma situation. Livet igenom bär de flesta av dem sin längtan och sin dröm inom sig utan att kunna eller våga dela den med andra. Att lita på någon är att kunna svikas av någon. Ensam är – om inte stark så i alla fall trygg för den förfärande möjligheten att förrådas eller överges. Att öppet visa sina känslor är att riskera beroende; fri kan man förbli bara om man radikalt förnekar dem.

  2. En piga läser (1998)

    Undertitel kritik och litterära reflexioner
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Rabén Prisma
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9151833190
  3. Staden mellan pärmarna (1998)

    Undertitel litterära friluftsessäer i Stockholm
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Bonnier
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Munkhammar, Birgit
    2. Bergh, Magnus
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9100566012