Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: Joachim Lundgren
Geografisk anknytning
  1. Pålmark
  2. Piteå
  3. Stockholm

Liza Marklund

1962 Pålmark, Piteå –

Liza Marklund fick utmärkelsen Årets Pitebo 1999, i klassen utflyttad Pitebo. Kommunen har dessutom förärat henne en nedsänkt stenplatta på Storgatan, á la Manhattan.

Foto: Joachim Lundgren

Om författaren

Liza Marklund föddes 1962 i byn Pålmark utanför Piteå, Norrbotten. Vid 16 år fyllda lämnade hon byn och flyttade till Piteå men inte för att plugga på gymnasiet, hon arbetade bland annat som servitris och städerska. Efter en tid i Stockholm reste hon utomlands och arbetade.

Mellanöstern och USA

Liza Marklund har rest och bott i Mellanöstern och USA, och där hon bestämde sig för att ansöka till journalistutbildningen vid Kalix Folkhögskola. Hon antogs och efter utbildningen började hon som samhällsreporter på Norrbottens-Kuriren i Luleå. Hon har berättat i en intervju att natten innan hon skulle börja på tidningen läste hon in basfakta om hur en kommun fungerar eftersom hon inte visste det. Det är även från denna tidning hon fått uppslag till en del figurer som passerar revy i böckerna om Annika Bengtzon. Hon har också arbetat en tid på Norrländska Socialdemokraten i samma stad.

Startade Piratförlaget

Ganska snart flyttade hon till Stockholm där hon arbetade som kriminalreporter på de båda kvällstidningarna, hon har även varit chef på TV 4:s nyhetsredaktion. Det är med dessa erfarenheter hon så träffande kan beskriva livet på en kvällstidning.

Liza Marklund skriver också krönikor för Expressen och ofta märks hennes engagemang för utsatta människor, och då i främsta rummet kvinnor.

Liza Marklund startade Piratförlaget med Sigge Sigfridsson, Jan Guillou och Ann-Marie Skarp. Här har hon publicerat alla sina böcker från och med Studio sex 1999.

Om författarskapet

Liza Marklund fick en hejdundrande uppmärksamhet med Sprängaren (1998) som handlar om journalisten Annika Bengtzon. Spänningsromanen gavs ut på ett litet förlag och såldes där impulsköparna fanns, som på exempelvis bensinmackar. Boken kom att säljas i drygt 400 000 exemplar. För romanen fick Liza Marklund Polonipriset samt Deckarakademins debutantpris.

Anmärkningsvärd debut

Inledningsvis kom inga recensioner men så småningom började de dyka upp i pressen. Birgit Munkhammar imponerades av den stressade storstadsmorsan Annika Bengtzon (DN 1999-01-04): ”Sprängaren är en anmärkningsvärd debut: rapp, stilsäker och aktuell in i minsta detalj. Liza Marklund har lyckats dra in romanens brott i sin egen värld och som kvinna så att säga göra dem till sina. Hennes brottslingar och offer lever samma liv och ställs inför samma slags problem som hennes hjältinna, den stressade småbarnsmamman och nyblivna kriminalchefen på Kvällspressen… ”.

Nu var inte Sprängaren Liza Marklunds debutbok, det var Gömda (1995) som hon skrev tillsammans med Maria Eriksson, uppföljaren Asyl (2004) kom nio år senare.

Manligt och kvinnligt

År 2003 kom Den röda vargen. Det var många recensenter som imponerades av romanen. Så här skrev Ulrika Kärnborg i DN (2003-06-14): ”Det är hennes skarpaste bok hittills. Kanske skulle man kunna kalla den för ett försök i en ny genre, spionthrillern. Upptakten är klassisk. Bengtzon som hamnat i Kvällspressens beryktade ’kylskåp’ och alltså kan se sig i månen efter att få sina texter publicerade åker till Luleå på privat spaningsuppdrag och hamnar mitt i en mordhärva. Mordoffret är en journalist, lokaltidningens skjutjärn”.

Liza Marklund har även, tillsammans med Lotta Snickare, skrivit Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Det är en bok om manligt och kvinnligt, fakta och forskning om jämställdhet samt författarnas egna erfarenheter och råd finns att ta del av här.

Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "marklund, liza " i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Priser/stipendier

1998 - Debutant-diplomet

1998 - Polonipriset

1999 - Årets författare (SKTF)

2002 - Sankt Eriksmedaljen

2004 - Piteå kommuns kulturpris

2007 - Svenska Litteraturpriset

2010 - Pocketpriset, platina för En plats i solen

Kuriosa

Liza Marklund fick utmärkelsen Årets Pitebo 1999, i klassen utflyttad Pitebo. Kommunen har dessutom förärat henne en nedsänkt stenplatta på Storgatan, á la Manhattan. Pitebornas kärlek till Liza Marklund har dock svajat en aning. Det blev många upprörda känslor när Liza Marklund, i några av sina krönikor och i andra officiella sammanhang, nämnde sin hembygd i inte allt för smickrande ordalag. Det fick till följd att många pitebor krävde att Liza Marklund skulle lämna tillbaka de utmärkelser hon fått.

Kluvet förhållande

När hon tilldelades kommunens kulturstipendium 2004 stod det i motiveringen: ”Liza Marklund och Piteå har ett något kluvet förhållande. Å ena sidan är vi omåttligt stolta över henne och hennes framgångar, å andra sidan är vi på pitevis lite sårade över hennes ibland kritiska hållning till hemstaden”.

Eller som Liza Marklund skrev i en krönika i Aftonbladet: ”Och ingen blir profet i sin hemstad, vare sig man är hob, världsberömd regissör eller något annat”.

Låna och läs

  1. Pärlfarmen (2018)

    Språk Svenska
    ISBN
    1. 9789164205858

  2. Järnblod (2015)

    Förlag Piratförlaget
    ISBN
    1. 9164204537

  3. Nya röster sjunger samma sånger (2014)

    Språk Svenska
    ISBN
    1. 9789164241665

  4. Postcard killers (2010)

    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Patterson, James
    ISBN
    1. 9789164241450

  5. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra (2005)

    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Snickare, Lotta
    2. Hellström, Monica
    ISBN
    1. 9164201643

  6. Den röda vargen (2003)

    Förlag Piratförlaget
    ISBN
    1. 9164200795

    Provläs

    Ur Den röda vargen

    Långsamt svängde hon av från leden och in bland bostäderna i Svartöstaden.
    Det var verkligen ett annat land, eller åtminstone en annan stad. Inte Luleå, knappt Sverige. Annika lät bilen glida genom kåkstaden, förundrad över dess atmosfär.
    Estniska landsbygden, tänkte hon, polska förstäder.
    Strålkastarna spelade över slitna träfasader på kringbyggda gårdar med uthus och vagnslider, lutande tak och ojämna staket. Husen var små och krumma, kunde varit byggda av sockerlådor. Färgen flagnade på de flesta, fönstrens ojämnt munblåsta glas glittrade. Hon passerade en Emmausbutik med klädförsäljning till stöd för befrielsekampen, oklart vilken.
    Hon stannade till bakom en återvinningsstation på Bältesgatan, lämnade sin bag i bilen och gick ut. Dånet från järnverket nådde hit som en svag sång i fjärran. Hon gick långsamt några steg, spanade över staketen in bland gårdarna.
    – Letar du efter något?
    En man i stickad toppluva och graningekängor kom emot henne utifrån ett av pepparkakshusen, sneglade på hennes hyrbil.
    Annika log.
    – Jag råkade bara passera och var tvungen att stanna, sa hon med händerna i jackfickorna. Vilket fantastiskt område.
    Mannen stannade till, rätade på ryggen.
    – Jo, sa han, det är lite speciellt. En gammal arbetarstadsdel från förra sekelskiftet. Stark sammanhållning, det finns en jävla kämpaglöd här. Man flyttar inte gärna härifrån.
    Annika nickade artigt.
    – Jag förstår att man blir kvar här.
    Mannen drog upp en cigarett ur innerfickan, tände den med en Bictändare, nappade på hennes lösa krok och satte igång att prata.
    – Vi har ju dagis numera också, sa han, tre avdelningar, Villekulla, Mumindalen och Bullerbyn. Fick vi kämpa för i åratal innan kommunen gav med sig. Skola upp till sexan, och så fritids. Bredband. Nu ska vi strida för att få ha kvar NJA:s gamla disponentvilla, det är förjävligt att rivningsraseriet aldrig tar slut.
    Han blåste ut röken i en hård stråle, såg på henne under mösskanten.
    – Så vad gör du här?
    – Jag skulle träffa Benny Ekland, men när jag kom upp fick jag höra att han blivit överkörd.
    Mannen skakade på huvudet, stampade med fötterna.
    – Vilken jävla historia, sa han. På väg hem och påkörd sådär. Alla tycker det är hemskt.
    – Alla känner alla här? frågade hon, ansträngde sig för att inte låta påfluget nyfiken.
    – På gott och ont, sa han, fast mest gott. Vi tar ansvar för varandra, det är alldeles för lite sådant i världen idag…
    – Vet du var det hände?
    – Bortanför Skeppargatan, på väg ut på leden, sa han och pekade. Ganska nära Blackis, det är det stora huset uppe i skogsbrynet. Ungarna gick dit med en blomma förut. Nej, nu måste jag…
    Mannen gick iväg ner mot vattnet.
    Annika stod kvar och såg efter honom.
    Jag önskar mig ett liv som hans, tänkte hon. Höra hemma någonstans.
    Hon satte sig i bilen, körde åt det håll mannen pekat.

  7. Studio sex (1999)

    Förlag Piratförlaget
    ISBN
    1. 9197338087

  8. Sprängaren (1998)

    Förlag Ordupplaget
    ISBN
    1. 9036485207

  9. Gömda (2000)

    Undertitel [en sann historia]
    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Eriksson, Maria
    ISBN
    1. 9189426002