Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Norrbotten
  2. Uppsala

Birger Sandin

1936

Kanske har Den översvämmade kusinen större möjlighet idag att accepteras och bli läst ”på sina egna villkor” än när den kom ut för 37 år sedan. Den borde inte minst kunna utmana med sin anarki, sin vildsinta framfart i språket, och sin bortvändhet från det passande och välanpassade.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Ur Spåret lockar vid källan. Norrbottens prosa i presentation och urval av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné (Kantele, 1997):

Den översvämmade kusinen var titeln på en av Bonniers debutantromaner hösten 1960. Handlingen i boken kretsade kring några människor som satt instängda i ett hus efter en översvämningskatastrof. Den var intensivt framberättad, på ett språk som ofta gled över i det surrealistiska och poetiska. Författaren, Birger Sandin, en 24-årig norrbottning, som bedrev humanistiska studier i Uppsala, ville att man skulle uppfatta hans berättelse som en allegori över människan i det moderna samhället.

Boken recenserades i klunga tillsammans med några andra nykomlingar och den stod sig av allt att döma väl i en jämförelse med vad t ex den jämnårige debutanten P C Jersild åstadkommit. ”Flödande berättarfantasi”, ”suveränt intellektuellt grepp om ämnet”, ”säker stil”, var några av kritikernas omdömen. Helmer Lång avslutade sin entusiastiska recension med att påpeka att ”vi har fått en ny, begåvad författare”. Men Den översvämmade kusinen blev trots allt Birger Sandins enda skönlitterära verk. Efter debuten drog han sig tillbaka från det litterära för gott och har alltsedan dess levt ett liv utan skrivandet – ett bra liv, försäkrar han när vi träffar honom hemma i lägenheten i en stockholmsförort. Den tystlåtne Birger har idag inte så mycket att säga om sin roman. Den finns där, och den tillhör hans förflutna liv. Kanske är han snarast lite förvånad över den uppmärksamhet den nu blir föremål för.

Ingen substans?

"Björn ställde sig i fönstret. Utanför var vatten och mörker. Bara halvannan meter under fönstret skvalpade vattnet mot väggen. Sotflagor och tunna löv hade av vågorna kastats upp och fastnat på väggen. Ett cykelskjul av trä hade vräkts upp och ner och flöt som en båt med en cykel på bottnen. Den törnade gång på gång mot huset, studsade tillbaka och snodde runt. Längre ut syntes ingenting genom mörkret.

Jorden har översvämmats och ett antal människor har lyckats rädda sig till en lägenhet högst uppe i ett hyreshus. De försöker göra det bästa möjliga av situationen och hittar på olika sätt att fördriva tiden medan de väntar på att någonting skall hända. Men ångesten lurar runt hörnet och jagandet efter medel att döva den får alltmera drag av desperation. Världen därutanför håller sakta på att förvandlas till havsbotten, snart har de bara varandra, varandras tankar, drömmar, kroppar.

Hela förmiddagen gick utan att någon samlade sig till att göra någonting. Frisörn plockade åt sig mat, tuggade och tittade då och då ut genom fönstret. Björn låg med armarna under huvudet och tittade i taket. Han räknade de fyrkantiga plattorna i taket fram och tillbaka tills han fick andra tvångsföreställningar och en lång stund bara kunde tänka: skor och skalle, skor och skalle, jag har skor och skalle, skor och skalle är i ordning. Siv löste korsord och Maria hjälpte till. Ferm och användbar tingest? Skottspole."

Ingenting tycks äga riktigt fast substans. När som helst rämnar en bild och glider över i en annan. Det sker snabbt och oförmedlat som i en dröm – och vem är figuren som under namnet Kusinen dyker upp överallt? Kanske alla – eller omvänt: att de uppträdande gestalterna i själva verket bara är projektioner av Kusinens undermedvetna? I en personförteckning till romanen står det onekligen: ”Kusinen, vilken omväxlande benämnes, Björn, frisörn, krögarn, Maria, Siv…” Situationerna är overkliga – och verkliga – som i en surrealistisk målning, eller absurda och burleska som i ett Beckettdrama. Det är ”en bok full av rödaste galenskaper, vilka man kan sätta i vrångstrupen en och en i taget”, som författarens alter ego uttrycker det.

Konstnärligt uttryck

Men det förvridna eller groteska är inte blott självändamål eller lek med surrealistiska effekter, säger författaren, berättelsen är en allegori, över den moderna människan, som håller på att förlora sin förmåga att leva spontant och oreflekterat. Hon är fången inte bara i den gemensamma buren, utan också i sig själv och sina tvångsmässiga föreställningar om livet och om hur det bör levas. Som flockvarelse bekämpar hon det naturliga och ursprungliga hos sig själv genom att ge efter för det kollektiva förtrycket. Och hon gör sig olycklig genom att inte acceptera världen som den är, i all sin motsägelsefullhet och mångfald.

"Människan kan aldrig vara säker på sin verklighet. Verkligheten har varje sekund lika många skiftningsmöjligheter som ett flugöga har speglar. Den enda garantin vi har för att vi skall få leva ett säkert, lyckligt och ungt liv är paradoxalt nog det faktum att verkligheten är så osäker. Det är bara de som inte vill eller vågar förlita sig på den garantin som är olyckliga eller missnöjda med en verklighet som de aldrig ger en ärlig chans att exponera sig."

Att försöka förklara Birger Sandins roman bjuder på svårigheter, det vill säga om man har ambitionen att ”förstå” allt som står i den. Den är i sig själv i långa stycken ett konstnärligt uttryck för den mångtydighet och osäkerhet den talar om. Kanske har Den översvämmade kusinen större möjlighet idag att accepteras och bli läst ”på sina egna villkor” än när den kom ut för 37 år sedan. Den borde inte minst kunna utmana med sin anarki, sin vildsinta framfart i språket, och sin bortvändhet från det passande och välanpassade.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Den översvämmade kusinen (1960)

    Undertitel roman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Bonnier

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Den översvämmade kusinen

    […]
    Hon plockade upp tobakspaketet från sängen, satte sig där och sade: 
      Karlar är besvärliga. De har alldeles för mycket drifter och kan aldrig behärska sig. Det hjälper inte om de får ligga hos oss en gång om dagen; så snart de inte har ett öppet hål i närheten börjar det sjuda i buken på dem och de blir ilskna som tjurar. Min farfar var den värsta som har funnits i den vägen; han och farmor ynglade av sig otroligt och när farmor gick med barn var han alldeles omöjlig. Han kunde inte sitta stilla utan irrade omkring ilsket som en geting i en glasbur och en av hans favoritsysselsättningar var att av låtsat misstag hugga folk i vristerna med lien när han höll på att slå och någon kom i närheten. Tack och lov att jag inte är karl: alla egenskaper som jag har skulle ha drunknat i den fantastiska drift som jag kunde ha ärvt från farfar.
      Åja jag förmodar att den drift du har inte är så liten den heller, sade Maria. Att vara beredd en gång om dagen: det är inte dåligt.
      Nej, sade Siv, jag tycker att det är bra. Bra på alla sätt för jag lider varken när jag tillfredsställer driften eller när jag har den och bär på den. Jag slåss inte och brukar inte klä av mig offentligt; min hjärna fördunklas aldrig av drift. Men tro mig: så är det inte med karlar. När de är barn kan de se himlen och skogsbrynet som går i vågor under stormen; de kan tänka på myrornas små klor och på vecken i sin mors handflata. Men när de har vuxit upp kan de i bästa fall tänka på sitt arbete i några timmar för att sedan när de går hem från arbetet helt upptas av att studera kjolar som blåser upp, bröst som guppar och munnar som ser mjuka och blöta ut. Världen är för dem bara deras egen drift; de förlorar utblicken: det finns för dem ingenting avlägset och stilla; de lever helt i ett oroligt och hetsigt begär. […]

  2. Spåret lockar vid källan (1997)

    Undertitel Norrbottens prosa
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Kantele
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Linné, Bert
    2. Leif-Lundgren, Åke
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9163055171