Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Foto: Ylva Sundgren
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Boden
  2. Stockholm
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.media-urls
  1. www.youtube.com/watch?v=-Kr8f_ZQZ4A

Andrea Lundgren

1986 Boden

Det största arbetet sker i huvudet, och efter mycket vånda och prestationsångest skriver jag intensivt. Ändrar väldigt lite.

Foto: Ylva Sundgren

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

E-postintervju med Andrea Lundgren i mars 2010

Du har vuxit upp i Boden och tog också din studentexamen där, på musikestetiska programmet. Därefter, 2005, flyttade du till Stockholm. Vilken är din relation till Boden och Norrbotten?

— Saknar ständigt det säregna lugn som bara finns i Vittjärv, men behöver viss distans. Boden är det centra som jag kretsar kring, både geografiskt och psykiskt. Det är en speciell plats, med barndomens och vuxenblivandets alla minnesskikt som jag stundtals förnimmer.

Hur ”viktigt” är skrivandet för dig? Är det något som du ”alltid” har gjort, eller?

— I princip. Dock fokuserade jag mycket på musik tidigare. Skrivandet blev allvar först då jag av en slump flyttade till Stockholm. Jag förvånades över hur självklar prosan kändes som estetiskt uttrycksmedel och var därmed fast.

Kan du berätta lite om din skrivprocess? När, var, hur skriver du? Låter du någon läsa dina texter under arbetes gång?

— Det största arbetet sker i huvudet, och efter mycket vånda och prestationsångest skriver jag intensivt. Ändrar väldigt lite. Efter några år på skrivarlinjer är jag van vid textkritik och vet dess fördelar och nackdelar. Nu försöker jag att lita mer på mig själv.**

Kan du berätta något om bakgrunden till I tunga vintrars mage? Hur fick du idén till berättelsen? Hur har den vuxit fram?

— Riga, huvudkaraktären i romanen, dök upp i sitt barnjag i en dröm som jag hade för flera år sedan. Jag ville ta reda på vad som hade hänt honom.

Din debutbok har fått många fina recensioner i tidningarna. Vad betyder det positiva mottagandet för dig?

— Det inger väl något slags självförtroende, men i överlag har jag inte varit särskilt brydd.

*Din framtid som författare – hur ser du på den? *

— Relativt hoppfullt. Att det är praktiska omständigheter som hindrar mitt skrivande är frustrerande. Dock är jag vid gott mod!

Vad slags litteratur läser du själv? Några böcker som du särskilt vill lyfta fram, som har gjort stort intryck på dig?

— Jag är intresserad av kontraster och varvar gärna Torgny Lindgren med Jeanette Winterson. Nyfunna favoriter är Mare Kandre och Djuna Barnes. För tillfället läser jag Ovidius.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Andrea Lundgren är en av de ovanligt få debutanter som förlagen presenterar 2010. Hennes debutbok, I tunga vintrars mage, som fått många och fina recensioner, är berättelsen om pojken Riga som fyra år gammal blir övergiven av sin mor. Bokens första del handlar om pojkens tröstlösa sökande efter mamman. I den andra delen har Riga hunnit fylla nitton år, en ung vuxen, alltid rädd och osäker. Så träffar han Charlie på en konstkurs, en stark och färgstark flicka…

I Landskrona-Posten (2010-01-14) skriver Therese Eriksson att romanen är en ”väldigt insiktsfull och fängslande skildring av barndomen och det lilla barnets upplevelser av tillvaron. Om sorgen, vreden och frustrationen”. Erik Löfvendahl avslutar sin recension i Svenska Dagbladet (2010-01-14) med orden: ”Detta är en debut som inte bara gestaltar ett människoöde och är vackert skriven, den är också provocerande på ett välgörande sätt, inte minst för att den skildrar en omanlig värld som faktiskt fortfarande mest efterfrågar determinerade, icke-grubblande män med muskler och viljekraft.”

Andrea Lundgrens andra roman, Glupahungern, är en släktkrönika om tre generationer kvinnor - Elina, Ingrid och hennes oefterlikneliga dotter Baba - och tar sin början i slutet på 1940-talet i utkanten av en liten by i Norrbotten. Jonas Thente, Dagens Nyheter (2014-03-20), låter sig imponeras: "Skildringar av de Norrbottniska skogarna, märgkylan och originalen är allt annat än sällsynta, men Lundgren har verkligen bäddat in sig i den mjuka mossan och doppat pennan i svartvattnet."

I Glupahungern är naturen besjälad. Om det skriver Paulina Helgeson i Svenska Dagbladet (2014-03-20): "Tjärnen och Trädet blir en bild av skogens bultande hjärta med precis rätt tonfall. Familjens öden är oupplösligt sammanflätade med skogen och det som gömmer sig djupt därinne. Den magiska realismen känns inte det minsta sökt, utan bilden av en tillvaro där människan hela tiden lever sida vid sida med det okända med bara en tunn hinna emellan blir självklar och bärande." Helgeson avslutar sin recension med att konstatera att Glupahungern är "en tilltalande roman, där saga och kärv norrbottnisk realism existerar i samma fruktbara symbios som Tjärnen och Trädet."

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

Andrea Lundgren försöker att lära sig överluleåbondska samt att spela dragspel.
Hon drömmer om att flytta ut i skogen, men bidar sin tid.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Nordisk fauna (2018)

    Undertitel noveller
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789127153066
  2. Glupahungern (2014)

    Undertitel roman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789127137646

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Glupahungern (2014)

    I mörkret var man fri att se åt vilket håll man ville. Då det var lika becksvart inne som ute och man kunde föreställa sig att det inte längre fanns några tryckande väggar, att man kunde vandra fritt. För i denna mörka halvårslånga tystnad, som obönhörligt återvände år efter år, kunde ingen undgå att höra vargarna tjuta i djupskogen. Man kunde skylla på vinden bäst man ville, vissa till och med så övertygande att det blev en sanning, men det var ändå inte vinden. För dessa förunderliga vargars utdragna tjut, vars innehåll var svårt att definiera, kändes i  varje människokropp som hörde dem. För vissa som osynliga darrningar, för andra som en sköld eller ett ilande magont. För de som hårdast förnekade att ljudet var annat än vinden kändes det nästan inte alls, kanske som en skälvning, eller ett stick i halsen eller ögonen. Men för ett fåtal, utvalda eller förbannade, ljöd det starkt och klart som vitaste sorg och förtvivlan. Som en isblå feber drev tjuten blodet genom dessa människors ådror i en plågsamt hetsig rytm. Och de vred sig i en inre frossa och kramp när det skedde, under de ögonblick av klarsyn eller skarp hörsel som de uppfattade ljuden som tydligast. Och de visste, att vargarna som flöt över bergen, över den mörkblå nattsnön, inte var annat än hunger. En hunger som ylade och tjöt kring människorna i byn, ett uppror, en desperation som fick de fördömda att drivas till flykt, de utvalda att känna en drift så stark att de trodde de skulle sprängas.

    Detta var Glupahungern kommen ur Bråddjupet som dväljdes någonstans långt inne i djupskogen, omringad av svarta tallar. Och de som var mottagliga för denna vidunderliga kraft hade i sina kroppar, i sina egna djupskogar av kött och vävnad, en sällsam kärna som svällde och pulserade då ropen från vargarna kallade på dem. Och den fick människornas kroppar att krampa, i förtvivlan över den instängdhet som hindrade dem från att ta sig vidare, därifrån, ut, ut, för att mättas, för att bli av med denna nerviga känsla av livets otillräcklighet, av det egna sinnets dvala.

  3. I tunga vintrars mage (2009)

    Undertitel roman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Natur & kultur
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789127119840

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur *I tunga vintrars mage *(2009)

    PÅ DAGARNA LEKER JAG med klossarna eller bilbanan. Farmor säger att den väsnas så jag leker mest med klossarna. Farfar frågar farmor om jag inte är för gammal för att leka med klossar.

    • Han är bara fyra år, säger farmor.
    • Varför har han ingen kamrat som han kan leka med? frågar farfar.
    • Det bor inga barn här, säger farmor. Det vet du väl.

    Ingen säger vart mamma har gått eller varför hon inte kommer tillbaka. Jag frågar farmor och farfar och farmor igen, men de är upptagna med andra saker som att lösa korsord och farmor gömmer huvudet i kökshandduken när jag frågar ännu en gång. Jag vill att hon ska lyfta upp mig, men hon säger att hennes händer är blöta och att hon inte kan. Farfar reser sig och går ut för att skotta bort snö ifall någon skulle komma och hälsa på. Det är aldrig någon som hälsar på. Farmor och farfar känner ingen här eftersom de flyttade från sitt eget hus för att komma och ta hand om mig när pappa jobbar.

    Jag vill följa med farfar ut och springer till hallen, men han stänger dörren när jag nästan är framme. Jag hör hur han låser utifrån med silvernyckeln så jag springer tillbaka till köket. Farmor tar torkat händerna men lyfter ändå inte upp mig.

    Jag söker igenom alla hemliga ställen mamma har visat mig. Bakom soffan, under sängen och i garderoben. Hon är väldigt bra på att hitta på gömställen. Mamma gömmer sig aldrig på samma ställe två gånger men jag söker igenom de gamla ändå. Man kan aldrig veta.

    Men hon finns ingenstans. Jag tänker att hon kanske har gömt sig i väggen. Det skulle vara ett bra ställe för jag hittar ingen öppning hur länge jag än letar.

    Ibland glömmer jag bort att leta. Jag hittar klossarna eller följer med farmor ner i kallkällaren där det kanske finns råttor. När jag minns mamma igen måste jag skynda mig att söka igenom allt på nytt. Kanske bytte hon gömställe när jag glömde att leta. Ibland är det nästan som att jag ser henne byta plats. Men när jag rusar dit är hon borta.

    I skjulet i skogsbrynet finns det verktyg. Spadar och en sak som kallas för grep. Mamma är i skjulet. Det är det enda ställe jag inte har letat på. När jag kommer på det sitter jag på golvet i köket och plockar upp saker ur en låda. Jag har en kavel, visp, slev och en blank silversak som jag inte vet vad det är.

    • Det där är en tårtspade, säger farmor.
    • En liten spade, säger jag.
    • Vi har större spadar i skjulet, säger farmor.
    • Jag vill titta på spadarna, säger jag genast.
    • Nej, det går inte nu när det är så mycket snö.
         Mamma måste ha gömt sig där. Världens bästa gömställe.
    • Jag vill gå dit nu!
    • Inte när det är vinter.
    • NU!

    Jag skriker åt farmor. Slänger sleven och vispen längs golvet. Griper tag i kaveln och kastar den rakt på ugnsluckan så att den spricker.

Boktips

  1. I tunga vintrars mage

    By: Lundgren, Andrea Review by: Hilkka Horsma

    Jag måste erkänna – jag var skeptisk till den här boken från början. Tänkte att den nog är lite tråkig. En dyster barndomsskildring där det inte händer något. Men jag blev golvad direkt!

  2. Glupahungern

    By: Lundgren, Andrea Review by: Hilkka Horsma

    Vilken fascinerande släktsaga det här är, som griper tag och håller fast ända till slutet! Allt utspelar sig i en fiktiv by i Luleälvens närhet i det norrbottniska inlandet.