Lars Gunnar Lasse Eriksson

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

1. 

   De norrbottniska satansverserna (2006)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Uppsala Publishing House

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.part-number 1

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Eriksson, Lasse

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9170053200
   2. 9789170053207
2. 

   Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort (2005)

   Undertitel en ståuppares tankar kring stressens humor, hemligheter och skamligheter

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Uppsala Publishing House

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. De Geer, Carl Johan

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9170052972
3. 

   Jag har kokat tvåhundratusen potatisar - men kan inte erinra mig en enda av dessa (2002)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Uppsala Publ. House

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9170052387

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

   Scen för Uppsala Stadsteater 2009

   3 665 Tecken om tystnaden

   Under min barndom i Piteå spelade mamma ofta Frederik Chopin och Franz Liszt. Jag ville också bli pianist och började hos Kantor Sigurd Ronald Norberg i 7-årsåldern. I takt med att jag blev allt bättre avtog emellertid mammas spelande och när jag lärt mig Månskenssonaten och Für Elise slutade hon helt att spela. Kanske av hänsyn till mig, jag vet inte.

   I pubertetens och tidens virrvarr glömde jag snart bort att mamma över huvud taget kunde spela piano. Ända till dess jag en dag kom hem från skolan för att hämta en viktig bok som jag glömt hemma. I farstun möttes jag av toner ur Chopin och Liszts repertoar. Mamma spelade! Förundrad och överraskad satte jag mig i trapphuset och lyssnade i närmare två timmar. Sedan smet jag tillbaka till skolan. Jag hämtade aldrig boken jag avsåg att hämta och tog tigande mitt straff.

   Efter den dagen spelade jag allt mer sällan och snart slutade jag helt. Åtminstone när mamma var hemma. Jag tolkade det så att hon inte ville störa mig och riskera att min självkänsla skulle hotas. Men jag ville ju heller inte bära skulden till att hennes utveckling hämmades.

   Så kom det sig att vårt hem befolkades av två tysta pianister som ingen yppade sin hemlighet om den andre, men som båda spelade när ingen var hemma. Så fort jag var ledig och alla försvunnit till sina jobb spelade jag för Ingen. Ända till dess jag av en granne fick veta att mamma, ibland, när hon vandrat till sitt arbete, brukade återvända och länge sitta i trapphuset som om hon lyssnade till något.

   Denna egensinniga musikaliska tystnad mellan min mor och mig kom med tiden att ge mig ett komplicerat förhållande till musik: Jag trivdes aldrig på konserter då jag fylldes av en känsla av att jag störde de som spelade. Ja, ibland fick jag för mig att de skulle sluta spela bara för att jag var där och när verkligt duktiga solister spelade blev jag okontrollerat nervös och måste lämna lokalen. Det var bara när musikerna satt tysta som jag kände mig lugn.

   Ju större orkester som satt tyst desto lugnare kände jag mig.

   Under mina ungdomsår i slutet av 50-talet och början av 60-talet läste jag om tystnadens betydelse i musiken hos Anton Webern och Arnold Schönberg men jag lyckades inte bli av med mitt problem.

   Den som kom att förlösa mig var John Cage, amerikansk komponist och avantgardist. I början av 60-talet bröt en stark kulturell våg genom landet med konkreta poeter, happenings och experimentell musik av bl.a. Terry Riley och denne John Cage. Jag fastnade för två meningar som tillskrevs honom. Den första var:

   – Jag har ingenting att säga, men jag säger det. Och då blir det poesi.

   Den andra sentensen löd:

   – Har du haft tråkigt i tio minuter, försök med 20.

   Dessa små utsagor tilltalade mig på ett i det närmaste våldsamt sätt. Jag läste allt jag kom över som gällde denne John Cage. Jag studerade hans förhållande till svampar och jag såg hans slumpmässiga och konsekventa minimalistiska filmer. Jag trivdes fantastiskt gott i hans sällskap och läste hans böcker Silence, A year from Monday, ”M”- writings, Empty Words och For the Birds genom årtiondena framåt. Idag tar jag dagligen del i diskussionerna genom scilence@list.realtime.net

   Cage är kanske mest känd för den bredare allmänheten genom sitt verk 4'33'' vilket innebär att orkestern som framför verket sitter tysta i 4 minuter och 33 sekunder. Nyligen framförde jag detta verk tillsammans med en av landets symfoniettor förstärkt med 6 blåsare och 1 harpist. Det var en fantastisk upplevelse och jag önskade hela tiden att mamma var där.

   Min mor befinner sig nu i den stora tystnaden men om hon levt idag är jag säker på att vi både skulle kunna sitta tysta och spela fyrhändigt.

4. 

   Boken om Gerda (2001)

   Undertitel Lasse Eriksson i ständiga samtal med Kristina Östberg

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Östberg Eriksson, Kristina

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9170052123
5. 

   Kalla fakta om Piteå (1990)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher L. Eriksson

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Eriksson, Ronny

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

   Ur Kalla fakta om Piteå (1990)

   Pitemålets uttrycksfullhet

   […]
   Ett annat språkligt exempel är orden för sova/vila:
   Oiil = Snabbvila, kläder på, skor av
   Stuul = Snabbvila, med kläder på och skorna på, utanför sängen
   Léeg = Vila i allmänhet
   Dona å = Tvärsomnande med kläder på av hårt fysiskt arbete
   Soim å = Tvärsomna på ett närmast sjukligt sätt
   Såvva = Vila utan kläder

   Man kan tänka sig följande dialog:
   A: I gå å lägg mä.
   B: Sko du såvva eller sko du leeg?
   A: I sko leeg.
   B: Jamen, sko du oiil eller sko du stuul?
   A: I sko stuul.