Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
© Norrländska Socialdemokraten. Fotograf okänd.
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Töre
  2. Kalix
  3. Luleå
  4. Stockholm

Folke Macke Nilsson

1929 Töre – 1982 Luleå

Macke Nilsson intervjuade en gång Lewi Pethrus för NSD och kallade honom då ”Guds verkställande direktör”. Varken förr eller senare har NSD mist så många prenumeranter för en enda texts skull.

© Norrländska Socialdemokraten. Fotograf okänd.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Folke Macke Nilsson föddes i Töre, Kalix kommun, den 12 maj 1929.

Efter realexamen började Macke Nilsson sin journalistbana vid Norrländska Socialdemokratens (NSD:s) nyöppnade redaktion i Töre år 1947. Två år senare flyttade han till huvudredaktionen i Boden men i början på 1950-talet lämnade han NSD och flyttade till Stockholm för att jobba på Aftonbladet. Han skrev även för Stockholms-Tidningen, Aftontidningen, Aktuellt i politiken och Statsanställd.

Macke Nilsson tilldelades ABF:s litteraturstipendium (2 500 kr) för verksamhetsåret 1968/1969 för sina insatser att som journalist belysa aktuella samtidsproblem i kommun och stat och för sitt engagemang för arbetarrörelsens kultur- och bildningssträvanden.

Från 1969 skapade han sig en profil som egensinnig radio- och TV-kritiker i Aftonbladet, där han också skrev om allmänpolitiska frågor. Macke Nilsson var den förste TV-krönikören som konsekvent satte in TV-utbudet i ett större samhällsperspektiv.

Tror på människan

I början av 1970-talet återvände han till Norrbotten. I Luleå startade han en redaktionsbyrå samtidigt som han medverkade i Aftonbladet och i en rad andra tidningar som reporter och krönikör.

Macke Nilsson breddade sin verksamhet med reportageböcker och dokumentärer som Striden om Vindelälven - makten, människorna och verkligheten kring ett beslut (1970), Samtal med Olof Palme. Det gäller våra jobb och vår miljö i alla delar av landet (1972), Stålverk 80 - hur kom det till? (1975).

Med pamfletten Hermelinarna (1977), omarbetad senare till scenpjäs i samarbete med Lars Molin, och skådespelet Vi ger aldrig upp (1979) gav Macke Nilsson sin bild av Norrbottens industriella historia samtidigt som han deltog i debatten om den aktuella lokaliseringspolitiken.

I en artikel i Norrländska Socialdemokraten (1971-05-06) ger Lennart Eldebrink följande karaktäristik av honom: ”Macke Nilsson är en ganska kärv och mycket allvarlig skrivare. […] För en del framstår han nog som den store samhällspessimisten. Men det är han ju inte, tvärtom. Han tror på människornas vilja att lägga sig i och påverka. Han tror att människorna begriper mer och vill mer än vad exempelvis myndigheterna (och även tidningarna) tror. Han tycker att det hos arbetarrörelsen ännu finns kvar mycket av levande demokrati och chans till påverkan, särskilt i fackföreningarna.”

Folke "Macke" Nilsson avled den 19 mars 1982.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

Macke Nilsson debuterade som romanförfattare 1979 med Profeten i Pajala. Profeten boken handlar om är Lars Levi Laestadius (1800-1861), som i det tidiga 1800-talets Norrbotten grundade en lutheransk väckelserörelse som fick ett kraftfullt genomslag hos breda befolkningsgrupper. Puritanism och lidelse gick hand i hand på den smalaste av vägar mot himmelriket.

Laestadianismen kom att förknippas just med den dogmatiska kampen mot all flärd (gardiner var djävulens kalsonger, cyklar var hortrillor, färggranna kläder och smycken var bannlysta etc) och med liikutuksia, det vill säga det extatiska tungomålstalandet. Men laestadianismen ställde också hårda moraliska krav på individen: personligt ställningstagande, kamp för lag och ordning, kamp mot korruption och framför allt kamp mot brännvinet. Den utbredda fattigdomen, nöden och brännvinsmissbruket i Norrbotten var en idealisk grogrund för väckelsen.

Upprorsledare

I Macke Nilsson roman framträder Laestadius som en upprorsledare i det utsugna och koloniserade övre Norrland. Hans idéer är ett hot mot både den världsliga och den kyrkliga makten. Han förtalas och hans rörelse glider honom ur händerna. Romanen kulminerar med morden i Kautokeino i november 1852.

”För Macke Nilsson är den sociala sidan av saken det intressanta, och vad det hela handlar om blir det klassiska valet mellan revolt och reform. Båda vägarna leder här till nederlag: de som grep till våld blir avrättade och profeten själv blir offer för kvalificerad repressiv tolerans vid den biskopsvisitation som avslutar berättelsen.”, skriver Gun-Britt Sundström i Dagens Nyheter (1979-08-30).

Barbro Gummerus i Arbetet (1979-09-01) läser ”en dramatisk och tänkvärd roman med ett idéinnehåll som är brännande aktuellt i den tid vi nu lever. […] den är ett exempel på hur ett historiskt material kan användas för att få människor att tänka efter vad som pågått och fortfarande pågår.”

Dukat bord

Kursgården Allas Hem Norrboda är skådeplatsen för Macke Nilssons andra roman Bordet är dukat, mina herrar (1980). Kursgården är en bild av Sverige, ett Sverige där folkhemsideologin är döende och där de nya ledarna inom politik och industri lanserar sina omvälvande planer på att förvandla Allas Hem till koncernen Alternativ Värld – Norrboda. I detta samhällsexperiment ska småskaligt jordbruk förenas med stordrift och effektivitet, den gamla bruksandan ska återuppväckas, nya vattenkraftverk ska ge energi åt en elektronisk industri, vars arbetskraft ska bestå av kriminalvårdens fångar. Alkoholister och utslagna ska sysselsättas inom jord- och skogsbruk. Understödstagandet och miljardrullningen av skattemedel ska stoppas. Och så vidare.

I sin recension i Sydsvenska Dagbladet (1980-10-06) ställer Per Gahrton frågan: ”Om det nu inte går med stålverk, massaindustrier etc på grund av världskonkurrensen – varför inte fångfabriker och älgjaktssafarier? De frågorna ställs också av fackets majoritet i boken. Och de får knappast andra svar än indignation och burleska skälmhistorier. ” Gahrton menar att ”satir förutsätter en gemensam referensram. Det är väl det som är dess största brist. Man måste i stort sett tycka som Macke från början, då har man roligt”.

Macke Nilssons tredje och sista roman, Hjältar och hjältar (1981), behandlar de sista månaderna i slutet på 1944 då Finland slutit stilleståndsavtal med Sovjetunionen och därmed utfäst sig att driva ut tyskarna ur landet. De finska soldaterna blir sina tidigare vapenbröders fiender och satta att handla och agera på order av sina tidigare fiender.

Barbro Gummerus anser i Arbetet (1981-08-20) att romanen har ”mycket att ge den generation för vilken andra världskriget börjar bli historia. Boken avglorifierar kriget, visar på dess smuts, tristess, huvudlöshet och omänsklighet. Och sist men inte minst påvisar den den lilla människans totala maktlöshet i dessa sammanhang. Macke Nilsson använder ett rakt och enkelt språk som för berättelsen framåt utan åthävor. Boken är både en historisk skildring och en tankeställare inför de krig som fortfarande pågår runt om i världen”.

Om författarskapet: Under Låna och läs har vi samla t ett urval av titlarna. Prova att söka "nilsson, macke" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.awards

Macke Nilsson tilldelades ABF:s litteraturstipendium (2 500 kr) för verksamhetsåret 1968/1969 för sina insatser att som journalist belysa aktuella samtidsproblem i kommun och stat och för sitt engagemang för arbetarrörelsens kultur- och bildningssträvanden.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

I sin ungdom spelade Macke Nilsson fotboll; han var en ”synnerligen lovande målvakt i Töre SK”, ofta bäst på plan. Ända tills han råkade kollidera med ena stolpen. En kvinnas ljumma intresse för fotboll bidrog också till att ha la skorna på hatthyllan, sägs det.

…

Macke Nilsson intervjuade en gång Lewi Pethrus för Norrländska Socialdemokraten och kallade honom då ”Guds verkställande direktör”. Varken förr eller senare har tidningen mist så många prenumeranter för en enda texts skull.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Bordet är dukat, mina herrar (1980)

    Undertitel en skälmroman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 915181353X

  2. Profeten i Pajala (1979)

    Undertitel roman
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9151812738

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Profeten i Pajala

    Första boken
    Om en gudstjänst i Herrens och patrons tempel och vad som sedan händer
    […]
    Brukspatron på Kengis är van att bli åtlydd, och hans röst är knektens. Om han någon gång uppträder som människa bland människor i glad samvaro, kan han vara uppskruvat bullrig. Bland långväga gäster av god klass har han anseende som en generös värd. Hans svenska språk är tydligt och ordknappt, de ord han kan på finska och lapska är mest befallningsord. Han är bekant med alla och fruktad av alla, men ingen känner honom. Reslig och mörk i uppsynen vandrar han omkring i vardagslivet och utsäger order samt månar om sin egendom. Att plötsligt bli betraktad som mindervärdig, det är ovant och det roar honom inte.

    Prästen behandlar honom nedlåtande de få gånger de måste träffas. Och prästernas trosfränder, ja, herregud han möter dem numera i sitt kök och i arbetarbarackerna och i smedjor och verkstäder, och de aktar inte längre sina överordnade. Dagligen angrips brukspatron och uppmanas i mycket begripliga ordalag att göra upp sluträkningen med sitt eländiga liv och bekänna sina synder och undfå nåden. De betraktar sig alla som präster och Guds enda företrädare på jorden.

    Angreppen på näringsfriheten och företagsamheten stör Sohlberg mest. Regler och förbud kan vara bra, men de ska då gynna sunda affärsintressen. Värst utsatt är den brännvinstillverkning och brännvinshandel som är en icke föraktlig näring här nedom lappmarken. Den fria handeln är samhällets blodomlopp och förvisso kunde den vara friare. Men nu angrips allt, ja, hederligt handelsfolk fördriva, ty all flärd, allt utom den nödtorftigaste födan är synd, och skuldsättning är synd, och snart är det väl synd att arbeta och få lön.

    Men vad är det prästfan står och säger i predikstolen?
    Motvilligt måste Karl J. Sohlberg erkänna för sig själv, att tala det kan Laestadius. Till det yttre ser han inte sådan ut. Han börjar tjockna till och ryggen är böjd, han plirar illmarigt under lugg på folk och ser ut som en tjuv, vilket han nog är. Till vardags kan han vara skojfräck, särskilt med kvinnofolk, och han vandrar omkring som en fridens apostel och har ord till alla. Märkligt nog kan han omvandlas i predikstolen och bli en dånande fors av ord och tillmälen och fördömanden. Hans tal kastar mellan lågmäld intimitet och utbrott som kan uppfattas utanför kyrkobyggnaden. Han hetsar de sina mot dem som står för samhällsordning och herrans tukt.

    Nu hörs skymforden igen. Brännvinskrögaren vid den brusande forsens nedre ände, vem han menar vet alla. Brukspatron Sohlberg känner sig bestirrad av hatiska laestadianer i den kyrka han själv byggt och rår om. Han lägger orden på minnet, liksom han och hans vänner lagt många av kyrkoherdens ord på minnet och antecknat dem, ty snart måste något göras, mycket snart.
    [...]
    Nu börjar rörelserna i kyrkan bli påträngande. Laestadius piskar dem, de andliga piskrappen hörs i människors plågoskrik. Någon börjar tala i tungor, andra dansar i kyrkogången. Hur länge ska kristet folk behöva stå ut med detta vanvett?
    Nu sänker han rösten. Nu har han dem i sina händer och han talar tröstens ord. På vilket sätt är kvinnan iklädd solen och på vilket sätt har hon månen under sina fötter och en krona på huvudet? Har du mod att föda den nya människan inför drakens ögon? Har du mod att visa honom din själanöd, fast hans anhängare gör spe av de kristnas tårar?

    Ingen tvivlar i det ögonblicket på vilka som är drakens anhängare och gör spe av de troendes våndor. Även Karl J. Sohlberg känner anklagelsen.
    Har du mod att bekänna den nya människans rätte Fader inför draken och hela världen?
    Ja, ja, ja. Jublet stiger. Människorna dansar i salighetens liikutukset, den laestadianska extasen fyller kyrkorummet i Sohlbergs kyrka.
    Hur länge ska prästen fortsätta? Hur långt ska han driva dem?
    Nu hetsar han kvinnorna och han fortsätter att vränga till Uppenbarelseboken, den satans ormen, tänker Sohlberg och ändrar ställning som om han var stridsberedd.
    […]

  3. Stålverk 80 (1975)

    Undertitel hur kom det till?
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Tiden
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.series Tidens samhällsstudier
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9155017940

  4. Ombuds-Sverige (1968)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish