Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: Kurt Engström ©
Geografisk anknytning
  1. Hedensbyn
  2. Överkalix
  3. Kalix

Bosse Johansson

1946 Hedensbyn

Jag hade inte avtalat tid med någon, jag tittade bara in i de hus där det var någon hemma.

Foto: Kurt Engström ©

Egen presentation

Då min pappa sänktes ned i graven 1984 gav jag ett tyst löfte som jag strävat efter att hålla sedan dess. Det handlade om att vara rättvis, att alltid försöka stå på ”den lille människans” sida. Att följa den ledstjärnan har inte varit lätt alla gånger.

Rollen som postmästare i Kalix medförde status i samhället, och de åtföljande medlemskapen i Rotary och Odd Fellow gjorde att jag flitigt frotterades med övriga etablissemanget. Samtidigt följde jag min ledstjärna så gott det gick. Försökte i det längsta behålla god postservice i byar och glesbygd; genom samarbete med butiker och bibliotek men även genom att placera postlådorna på en sida av vägen så utbärningen blev rationell.

Att stå på ”den lille människans” sida innebär att man prioriterar solidaritet framför lojalitet. Detta förhållningssätt accepterades av många liberala byråkrater i gamla Postverket, men inte av de nyliberala klipparna i Nya Posten. En konsekvens av detta blev att jag sadlade om till journalist.

De första tio åren på redaktörsstolen i Kalix blev för mig en stor befrielse, faktiskt rena hänryckningen där pennan glödde och kreativiteten flödade. Jag drog nytta av mitt förflutna i etablissemanget och ingen makthavare gick säker. Men chefen tillhörde etablissemanget och ogillade närgången granskning av de sina. Det medförde att den journalist som försökte stå på sig kunde utsättas för starka påtryckningar även från chefen och det var förstås jobbigt.

Arbetsglädjen blev lidande men skrivglädjen lyckades jag behålla tack vare flitigt reportageskrivande; roligast var att åka små grusvägar och knacka på hos vanliga strävsamma människor. Nöjda läsare uppmuntrade mig att skriva en bok och vid det här laget har det blivit tre, alla vilande på lokalhistorisk grund.

Tack vare att jag klev av ekorrhjulet i tid har jag fått ett rikare liv. Kan ”slösa” mycken tid och kärlek på mina barnbarn och har även energi att etablera mig som författare.

Den fjärde boken finns i mitt huvud och fler lär det bli om hälsan står mig bi. Vad dessa ska handla om får tiden utvisa men eden jag svor vid pappas grav - den gäller så länge jag lever.

Bosse Johansson, mars 2011.

Om författaren

Bosse Johansson är född 1946 i Hedensbyn, Överkalix. Efter realskolan tog han studenten 1966 i Kalix. Där träffade han sin blivande maka Ulla-Greta som också hon var från Överkalix och de har tre barn tillsammans.

Efter att Bosse Johansson gjort lumpen som telegrafist på S3 i Boden flyttade paret Johansson till Umeå där de pluggade ekonomi. Det kom att bli Bosse Johanssons inkörsport till Postverkets chefsutbildning i Stockholm.

Så småningom blev han postchef i Kalix, en av de yngsta postmästarna i landet. 1992 sadlade han om och blev journalist, först på Norrbottens-Kuriren och sedan på Norrländska Socialdemokraten. Sedan hösten 2011 är Bosse Johansson pensionär.

Författardebuten kom 2006 med boken Dit vägarna bär. Året därpå kom Flottare med färg och sommaren 2010 Svanesången. Böckerna som Bosse Johansson gett ut på sitt eget lilla bokförlag Stigfinnaren handlar om tider som varit och är i vår nordliga landsända.

Om författarskapet

Bosse Johansson debuterade som författare 2006 med boken Dit vägarna bär. För Marianne Söderberg på Norrbottens-Kuriren (2010-06-18) berättar han att det var ett reportage han gjorde som journalist på Norrländskan som var upprinnelsen till boken: "-- Jag fick en idé och följde Västbyggevägen från Långsel i Luleå kommun och upp till min hemby Hedensbyn utanför Överkalix under en dag. Startade tidigt på morgonen och kom hem på nattkröken. Jag hade inte avtalat tid med någon, jag tittade bara in i de hus där det var någon hemma […].”

Det blev sedan fler tidningsreportage under åren 2002 - 2006 och efter omarbetningar och tillägg kom materialet ut i bokform, Dit vägarna bär. Här får vi läsa om vardagens och gårdagens hjältar i avfolkningsbygder i Norrbottens inland; om möten med människor längs Västbyggarvägen (Överkalix), Edeforsvägen (södra Gällivare), Ängesåvägen (Överkalix) och längs E 10:an. I boken finns också ett relativt utförligt avsnitt om den riksbekanta ”spionhistorien i Morjärv” från 1960- och 1970-talen då Sanfrid Eriksson misstänktes för att ha sålt information om den så kallade Kalixlinjen till ryssarna.

Om flottningen

Bosse Johanssons andra bok, Flottare med färg (2007), bygger på berättelser som författaren fångat upp vid sina möten med människor som var med under åren då flottning bedrevs i de norrbottniska älvarna (främst åren 1930-1975). Många blev flottare redan i tonåren och var med ända till slutet av epoken.

Mauritz Nyström skriver i Norrbottens-Kuriren (2007-10-23): ”Det som gör livsberättelserna särskilt intressanta är att de handlar om en generation som hittills har sett större samhällsförändringar än någon före dem, och även efter, åtminstone hittills. […] Försörjningen var relaterad till tungt kroppsarbete, bekvämligheterna var få och människa och natur var förenade.".

Det är en bok som ”andas mycket nostalgi, som tack och lov aldrig slår över i romantik. För det handlar om tungt, slitigt, farligt och mestadels dåligt betalt arbete. Trots det fanns det förstås även stunder för skämt och 'Haderian hadera' i dessa de hårdaste av yrken, som ofta, när tiderna var sämre, kombinerades med skogsarbete” (Norrländska Socialdemokraten 2007-09-28).

Hyllning

Svanesången (2010) handlar om människors umbäranden, såsom olösta mordgåtor, svartfötter, torparliv.

I tolv rikt illustrerade kapitel berättar Bosse Johansson om ett stort antal byar (Alvik, Kråkhed, Svanaträsk, Teurajärvi, Rönsjärv, Lomheden, Metträsket), många av dem helt folktommma idag. ”Det är en lättforcerad, journalistiskt flyhänt skriven bok. Den är en hyllning till de strävsamma människor, nybyggare och torpare, som bosatte sig i väglöst land. Den är också en kärleksförklaring till den karga och storslagna naturen i norr.”, skriver Lars Rask i BTJ-häftet (2010:21).

Priser/stipendier

Bosse Johansson tilldelades Hembygdsförbundets Årets utmärkelse 2008. Motiveringen lyder: "Bosse Johansson har i sina böcker speglat livet och vardagen i de 'glömda' byarna, vägarna och älvarna. Han har lyssnat på de röster som har funnits och finns i Norrbottens landsbygd".

Kuriosa

Bosse Johanssons främsta fritidsintresse har sedan ungdomsåren varit fjällvandring med tillhörande fiske. I Överkalix fanns en ivrig sportfiskare som hette Rindström och drev frisörsalong. En vacker dag avslöjade han för sina frisörskollegor och väntande kunder att han snart skulle skriva sina memoarer.
”Boken ska förstås heta 50 år bakom flötet”, tillade då en av hans snabbtänkta kollegor.

Den titeln har även varit påtänkt för Bosse Johanssons nästa bok (planerad utgivning 2012), men efter moget övervägande blev arbetsnamnet Paradis i norr.

Låna och läs

  1. Paradis i norr (2012)

    Förlag Stigfinnaren
    ISBN
    1. 9789163709494
  2. Svanesången (2010)

    Språk Svenska
    Förlag Stigfinnaren
    ISBN
    1. 9789163308437

    Provläs

    Ur Svanesången (2010)

    Rötter och ruskor

    Naturintresset, förkärleken för detaljer och en stor portion fantasi har satt färg på mitt liv. Jag älskade att skriva uppsats under min skoltid i Överkalix. Ibland tog jag hem uppsatsboken och skrev vid köksbordet så blyertspennan glödde. Då jag gick i tredje klass (det var 1955 och innan Thore Skogman gjorde succé med Storfiskarvalsen) skrev jag en lång uppsats om en lyckad fisketur till Rönsjärv. Tillsammans med morfar L-E Andersson, morbror Tore och storebror Ulf fyllde jag båten med fisk.

    Men inte nog med det – hemresan blev minst lika givande och tröttsam:

    Halvtio på kvällen åkte vi hem men då vi kört fem minuter fastnade vi med bilen. Vi slapp upp klockan tolv på natten.

    Då vi hade kört trehundra meter kom tre älgar gående över vägen, vi höll på att köra över en. Då vi kört femtio meter till sprang en hare rakt i kofångaren. Den dog och då tog vi hem den för harkött är ju gott.

    Tvåhundra meter längre fram flög en stor tjädertupp i vindrutan och tuppade av. Vi satte tjädern under sitsen, nu hade vi en hare och en tjäder. Efter en kilometer började det gunga under framsätet. Först visste vi inte vad det var men då vi såg efter hade tjädern kvicknat till, det var den som levde om men vi slog ihjäl den.

    Ulf och jag somnade och då vi vaknade var vi hemma i Hedensbyn. Tore hade knäppt oss i bilen då vi låg och sov. Klockan var halv tio då vi for från Rönsjärv och nu var den fyra på natten.

  3. Flottare med färg (2007)

    Förlag Stigfinnaren
    ISBN
    1. 9789163308420
  4. Dit vägarna bär (2006)

    Språk Svenska
    Förlag Stigfinnaren
    ISBN
    1. 9197634700