Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: © Marianne Berglund/Haparandabladet
Tidigare namn Tyra Mukkavaara
Geografisk anknytning
  1. Mukkavaara
  2. Övertorneå
  3. Uppsala

Tyra Helena Lindström

1940 Mukkavaara, Övertorneå

Tyra Helena prästvigdes för Luleå stift år 1993 och tjänstgjorde en period i barndomsförsamlingen Övertorneå. Sedan arbetade hon i Märsta pastorat med ansvar för tre små församlingar som slogs ihop till en enda större församling. Slutligen tjänstgjorde hon som flygplatspräst på Arlanda innan pensioneringen. Samtidigt med den tjänsten fungerade hon som präst för de finsktalande i Märsta.

Foto: © Marianne Berglund/Haparandabladet

Egen presentation

År 2005 blev jag pensionär. Sedan dess har jag haft möjlighet att äntligen fullfölja och förverkliga min önskan och längtan att få sammanställa material som jag samlat på mig sedan slutet av 1980-talet.

Mitt första språk var finskan som den talades i Tornedalen. Det tog tid innan svenskan utvecklades och växte till känslans språk. Känslan fanns men inte orden på svenska. Sedan tjugo års ålder har jag skrivit korta komprimerade noteringar när livet varit komprimerat av glädje eller bekymmer. Jag har regelbundet skrivit för att genomleva livets olika skeden.Dessutom har jag haft glädjen att genom mitt arbete inom kyrkan bidra med utformning av församlingsblad och dylikt. Ibland har jag framfört mina egna dikter i samband med något evenemang. Jag har älskat att framföra gratulationer och hålla tal särskilt till kvinnor på deras jämna födelsedagar. Jag har velat lyfta fram kvinnor som utfört stora verk i all tysthet. Deras rördhet över att jag bekräftat deras liv är stort att uppleva.

Min tillfredställelse är också stor över att jag lyckats förmedla Matildas liv till den generation som fortfarande minns sina egna strävsamma mödrar. Till min glädje får jag även mejl av yngre människor som uppskattar att få läsa om kvinnors liv och förhållanden.

Jag arbetar för närvarande med min tredje bok som kommer att handla om Matildas äldsta sons familj och deras öden.

Jag har hälsans gåva idag och har stort utbyte av personliga möten på somrarna när jag vikarierar som präst i Övertorneå som är min barndoms församling.

Tyra Helena Lindström, oktober 2011

Om författaren

Tyra Mukkavaara föddes i mitten på mars 1940, ett par dar efter att Finska vinterkriget upphört och fred slutits. Tyra var tredje barnet och växte upp i skuggan av Andra världskriget i jordbrukarhemmet i Mukkavaara i Övertorneå församling tillsammans med fem syskon.

Tyra började skolan som sexåring och gick sju år i skola. Som trettonåring blev hon inackorderad i Övertorneå för att gå i realskolan där. Hon tog realexamen 1957, gick lanthushållsskola i två terminer i Vojakkala. Därefter följde många år av praktik inom djur- och växtområdet för Tyra. Hon var inriktad på att utbilda sig till lanthushållslärare, men av olika skäl fullföljde hon aldrig utbildningen. Hon gifte sig och födde två söner; hon skilde sig och flyttade 1968 till Uppsala och hade ensam ansvaret för sönerna. Där arbetade hon halvtid, bland annat med nattjänstgöring på sjukhus, för att ha tid med sönerna och för att kunna läsa in studentexamen - med målet att börja läsa vid Uppsala Universitet. Efter gymnasiestudierna utbildade hon sig till församlingsassistent och diakonissa. Under den här tiden var skrivandet en nödvändig ventil.

Tyra, som hade börjat kallas Helena och då bar efternamnet Svensson, fick anställning inom Uppsala Domkyrkoförsamling och arbetade först ett år inom sjukhuskyrkan och sedan i arton år inom församlingen med gruppverksamhet för olika åldrar.

Hon fullföljde sina teologiska studier och prästvigdes för Luleå stift år 1993 och tjänstgjorde en period i barndomsförsamlingen Övertorneå. Sedan arbetade hon i Märsta pastorat med ansvar för tre små församlingar som slogs ihop till en enda större församling. Slutligen tjänstgjorde hon som flygplatspräst på Arlanda innan pensioneringen. Samtidigt med den tjänsten fungerade hon som präst för de finsktalande i Märsta.

Tyra Helena Lindström är bosatt i Uppsala och lever i äktenskap med Hans Lindström sedan 1983.

Om författarskapet

Tyra Helena Lindström debuterade 2008 med dokumentärromanen Matilda - 24 gånger med barn. Matilda Olsdotter Raumaniemi är Tyra Helena Lindströms farfars mor. Matilda föddes 1863 och levde i Mukkavaara, fyra mil från Övertorneå, under åren 1863-1954.  Hon gifte sig som 16-åring med Johan Henriksson och födde deras första barn när hon var nyss fyllda 17 år. Därefter fick paret ytterligare 15 barn, men Matilda hade också flera missfall; hon var gravid 24 gånger fram till år 1908 då hon födde deras sista barn, dottern Kaisa. Där slutar också berättelsen om denna familj, om deras strävsamma, men aldrig fattiga, liv som småbrukare.

I en stor recension i Uppsala Nya Tidning (2009-01-25) skriver Agneta Lilja: ”Matilda är en fascinerande bok inte minst för att den så rakt och chosefritt berättar om svåra och omvälvande saker. Författaren visar övertygande vilken oerhörd dramatik ett människoliv kan innehålla. Boken är förvisso inget skönlitterärt mästerverk, men ändå så oemotståndligt lockande att läsa. I sin enkelhet påminner den mig om de stora medeltida isländska berättelserna, mer dramatisk än episk, korthuggen i sin dialog - något som ytterligare understryks av att dialogen återges också på tornedalsfinska, meänkieli - och nykter i sitt förhållningssätt gentemot det skildrade. Jag ser fram emot att läsa den fortsättning som utlovas i nästa bok!”

Den utlovade fortsättning kom 2010: Matildas liv – efter alla födslar. Romanen för berättelsen vidare till år 1954 då Matilda avlider, 91 år gammal.
”Romanen är innehållsrik och ger en levande bild av livet på gården, allt med husmodern i centrum. Den speglar livet för många kvinnor i Tornedalen. Språket är levande och varierat och visar också författarens känsla för och kunskap om naturen. Den tvåspråkiga dialogen, meänkieli och svenska, är något kärv, närmast fåordig på tornedalskt vis.”, skriver Irma Ridbäck i Haparandabladet (2011-04-15).

Båda böckerna baserar sig på material som Tyra Helena Lindström hämtat från arkiv som till exempel Landsarkivet i Härnösand, Krigsarkivet i Stockholm, kyrkoarkiv, tidningsarkiv. Författaren har också intervjuat Matildas yngsta barn, Kaisa, barnbarn och släktingar.

Kuriosa

Som artonåring var jag 4-H instruktör inom Tärendö och Junosuando distrikt. Då hade jag mina första lektioner inför skolklasser och lärde barnen hur man skulle odla grönsaker. De som accepterade att bli med i 4-H klubben fick sedan besök av mig under sommaren för råd och bedömning. Färdmedlet var en moped och efter en frusen färd till Kainulasjärvi lärde jag mig att klä mig för de långa färderna på mopeden.

Låna och läs

  1. Matildas sonhustru (2014)

    Undertitel hur kunde hon?
    Språk Svenska
    Förlag Barents
    ISBN
    1. 9789189144958
  2. Matildas liv - efter alla födslar (2010)

    Språk Svenska
    Förlag Barents Publisher
    ISBN
    1. 9789189144675

    Provläs

    Ur Matildas liv : efter alla födslar

    Hanna åter hemma

    När Isak kör den sista foran medan snön ligger kvar följer Hanna hem med honom. Hon sitter på kuskbocken längst fram bredvid Isak. En säck med hö gör sittbrädan något mjukare. Den här gången får Isak göra fler stopp än normalt. Kuskbrädan ger inte den bekvämaste ställningen för en havande kvinna.

    Under färden försöker Isak varsamt höra sig för vem som fader till det väntade barnet. Han hoppas att Hanna ska öppna sig inför honom som är hennes äldsta bror. Hon är tio år yngre än Isak. Tio år ger ett avstånd. Hanna var tretton när Isak gifte sig med Fiia. Isak ger henne en liten knuff i sidan och säger:
    – Kyllä sie saatat sanoa mulle, en mie sano kelheen. Nog kan du säga åt mig, jag säger inget åt någon.
    Hanna förblir tyst.
    Isak börjar berätta om sina egna erfarenheter innan han gifte sig i hopp om att göra Hanna frimodigare att berätta om den förälskelse hon haft eller var det kanske ett övergrepp. Han berättar hur svårt det kunde vara som man, men han höll sig.
    – Tyttäriä ei saa pittää vängälä. Flickor får inte tas med våld.
    – Niin isä sano kerran ko met poikaset kerran hullustelima. Så hade far uttryckt sig en gång när vi pojkar raljerade om flickor.
    – Sen mie olen aina muistanu. Det har jag alltid kommit ihåg.

    Isak sneglade i ögonvrån efter en reaktion hos Hanna och ser att hon sakta tittar ner och bort ifrån honom rakt in i skogen och där stannar hennes blick under en lång stund.
    Hannas beteende rör till det inom Isak. Han får onda aningar av hennes sätt att sjunka in i sig själv. Han får behärska sig för att inte ge utlopp för den ilska han känner.
    Isak tiger och väntar, han är liksom alla andra människor här i bygden vana att vänta på svar även om det dröjer. Hästens stilla lunk ger en rytm åt den djupa tystnaden mellan granarna. Tystnaden är lika djup hos Hanna. Tystnaden går också in i Isak och där kan han vila i sin vana ställning på kuskbocken med armarna mot knäna, med löst hängande tömmar i händerna.
    Så går färden vidare och efter en stund är inte tystnaden besvärande. Bägge har accepterat tystnaden och vilar i den.

    Hanna känner sig fri att berätta om livet i Matarenki och om den senaste tiden hos familjen Ström. Isak får höra hur många män som arbetet med den nya järnvägsstationen, hur hon och Johanna har fått laga mat och servera tjänstemän och byggherrar som varit inbjudna till länsman.
    – Heän elämä oon aivan erilainen ko meän. Deras liv är helt annorlunda än vårt liv.
    – Niilä oon monta huonetta. De har många rum.
    – Net syävä erilaisempaa ruokaa ko met. De äter annorlunda mat än vi.
    – Niilä oon erilaisemat astiat. De har annorlunda kärl.
    – Net puhuvat enimiten ruottia. De talar mest svenska.
    – Kotona met aina puhuma suomea. Hemma talar vi alltid finska, inflikar Isak.
    – Pikku tyttäret halvaava oppia ruottia. Små flickorna vill lära sig svenska, fortsätter Isak.
    – Hilduri talkkaa ruottin sanoja niile. Hildur tjatar svenska ord för dem.
    – Hilduri oon vasta toisela luokala koulussa vaikka hään oon kakstoisto vuotta. Hildur är ännu i klass två fastän hon är tolv år.
    – Välhin tyttäret tuleva meile ja oon niin iloisia ko ne saatava sanoa uusia sanoja. Ibland kommer flickorna till oss och är så glada när de kan säga nya ord.
    – Samala mie opin vähän. På samma gång lär jag mig lite.
    – Tyttäret oon jo kuus ja seittemän vuotta! Flickorna är ju redan sex och sju år!
    – Maja saapi alkaa kulkemhaan koulussa syksylä. Maja får börja skolan till hösten.

    Det blåser kallt från Jomotusjärvi så Isak skyndar på hästen så att de kommer in i skyddande granskog.
    – Heti met olema Ruokjärvessä. Snart är vi i Ruojärvi.

  3. Matilda – 24 gånger med barn (2008)

    Förlag Barents Publisher
    ISBN
    1. 9789189144507

    Provläs

    Ur Matilda : 24 gånger med barn

    Sammandrabbningen, lysningen och vigseln

    ...
    En kväll i slutet av september hände det. Olof hade kommit in efter dagens sysslor, tvättat ansiktet vid kommoden, satt sig sedan självklart och högtidligt vid husbondens plats. Hans bestämda steg utan svikt vid knäna talade sitt språk. Han avslöjade sig utan att tänka på det. Matilda kunde som de övriga läsa de andras kroppsspråk. Det hade varit sjukdom och död i huset och de hade lärt sig att utforska de andras sinnelägen utan att använda ord.

    Nu hade han något att komma med. Han började äta den framlagda kvällsmaten. Matilda hade redan lagt sina två småsyskon att sova i soffan i pörtet. Marta satt vid andra ändan av fällbordet och Matilda stod vid diskbänken lite avvaktande.

    Olof hade grunnat hela dagen på saken och det var som Guds skickelse att barnen sov och inte krävde uppmärksamhet av honom. Det var en mycket lämplig stund. Han var också stärkt av tanken att Matilda inte kunde vara alltför trött, nu när dagarna var kortare, när mörkret kom tidigare.

    Så mullrade faderns röst varmt men bestämt.
    – Kyllä met hääymä päättää nyt. Nog måste vi bestämma oss nu.
    – Pienlaiset oottava tietoa. Ylinenpääs väntar på besked.
    Matilda blev varse faderns bestämda blick och gjorde sig otillgänglig genom att se ner i golvet.
    Hela hennes kropp var avvisande.
    Fadern läste henne och fyllde på med.
    – No mitäs sie sanot? Nå vad säger du?
    Hon tog ett bestämt steg mot kammaren, gick in och låste dörren.
    Här skulle hon få vara ifred.
    Hon lägger sig på magen i sin säng.
    Nej, nu är han utanför och vädjar viskande till henne.
    – Aukase oven! Öppna dörren!
    – Jussa on hyvä mies. Johan är en bra man.
    – Aukase! Öppna han höjer sin röst.
    – Öppen då! Försöker han, på sin egen bondska.
    – Aukase, muuten mie nostan ovan saranoista. Om du inte öppnar så lyfter jag loss dörren från gångjärnen.

    Matilda ligger kvar i sängen.
    Nu knackar han på gångjärnen. Det är allvar i kväll.
    Matildas hjärta bankar i takt med de lätta hammarslagen mot gångjärnen.