Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Foto: © Peo Rask
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Svartöstaden
  2. Luleå
  3. Stockholm
  4. Uppsala

Staffan Westerberg

1934 Svartön, Luleå

Att peka ut några "arvtagare" till Staffan går inte, men hans betydelse för en formmässig utveckling av barnteatern i Sverige ska nog inte underskattas.

Foto: © Peo Rask

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.author-presentation

– Jag har uppstått ur barnteatern. Men med tiden blivit mer provocerande. Folk frågar ofta hur jag vågar, men jag har aldrig tänkt på mig själv som djärv. Jag bara gör. Måste det vara så sorgligt, frågar man också. Det vill jag inte själv, men det blir det ändå.

Ur artikeln Staffan står upp skriven av Margareta Sörenson, publicerad i Expressen-GT-Kvällsposten (2003-03-03).

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Staffan Westerberg föddes 1934 på Svartön utanför Luleå. Pappan var disponent vid LKAB, mamman var hemmafru. När Staffan var fem år omkom hans fyra år äldre bror i en trafikolycka, påkörd av en lastbil på väg hem på cykel efter att ha plockat kabbelekor till deras mor på Mors dag. Denna händelse skymtar i flera pjäser och tv-produktioner och som han också bildsatt som en samisk dödssymbol – en vit ren. Och kabbelekan har i hans diktning fått symbolisera döden.

Scenskola i Norrköping

Efter studentexamen åkte han ner till Stockholm för att studera teater, men kom inte in på Dramatens elevskola; så småningom valde han att gå scenskolan i Norrköping. Staffan Westerberg är regissör, manusförfattare, dramatiker, dockspelare, skådespelare, showartist, scenograf, författare. Han har gjort teater och tv-produktioner under hela sitt liv och är bosatt i Stockholm och Uppsala. Han har satt upp föreställning på Dramaten och Stadsteatern i Stockholm, på Teater Brunnsgatan 4, Stockholm, Uppsala stadsteater, olika länsteatrar och då och då återvänder han till Luleå och Norrbottensteatern. På Det Lille Teater i Köpenhamn satte han upp en föreställning redan 1966 och sedan dess har han återkommit ungefär vart fjärde år, sammanlagt 13 föreställningar har det blivit. Den senaste är Lykkens Galoche 2003, en saga om Hans Christian Andersen.

Försvarar den maktlösa människan

Anita Lindvåg avslutar avsnittet om Staffan Westerberg i sin bok Möte med barnteatern (Liber utbildning, 1995) med en sammanfattning: ”Staffan Westerberg har gått sina egna vägar och lyckats hålla leken levande – fri och fantastiskt som barnets – i den originella teatervärld han skapar. Under 70-talet, då svensk barnteater skulle ha ett mycket tydligt politiskt innehåll som riktade sig mot maktens förtryck, passade han inte in i klimatet, utan blev mer eller mindre utfrusen. Han begav sig till Danmark, där han lättare fick gensvar för sitt poetiska teaterspråk. Så småningom blev han erkänd även i Sverige. Det är ju den lilla maktlösa människan också Staffan Westerberg vill försvara på sitt mycket personliga sätt.”

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

I en artikel i Expressen/GT-Kvällsposten (3 mars 2003) ger Margareta Sörenson en karaktäristik av Staffan Westerbergs gärning och verk: ”Den lilla formen är Staffans, men hans teatergärning har gigantiska mått. Sedan 60-talet har han gjort teater: "vanlig" teater till att börja med som skådespelare. Sedan som regissör och som dockmakare, dramatiker och framförallt med tiden totalteater-konstnär med stora produktioner för televisionen och rader av pjäser med sig själv i huvudrollen.

Drömspelskaraktär

Att peka ut några "arvtagare" till Staffan går inte, men hans betydelse för en formmässig utveckling av barnteatern i Sverige ska nog inte underskattas.

Hans pjäser har en drömspelskaraktär med snabb flykt från ett ämne till ett annat, hans spelstil är ett slags stå-upp mitt i ett kabaretartat flöde av stort och smått, musik, sång och tal. Ramen är ofta litterär: H C Andersen, Willy Sörensen, Werner Aspenström. "Att upphöja sardinasken till hav – vilken bild". Vilse, Lillstrumpa, Einstein, Snäll-Pelle, Calle Karlsson – är det inte alltid en Staffan, en man, en pojke?”

Mörkt lysande självbiografi

Den självbiografiska boken Elvaåringen, som gavs ut av Black Island Books 2010, beskriver Ingegärd Waaranperä i Dagens Nyheter (28 december 2010) som ”en mörk lysande liten bok. Allt det beklämmande, solkiga, allt han under åren velat gömma och glömma, allt ska fram och gås igenom. Sorg och syfilis, social tafflighet, hopplös kärlek. Här och där en gnutta ljus – som under storebrors begravning, när dammkornen dansar i solstrimman. Någonstans en lysande röd Amaryllis. Men det överväldigande är känslan av besvikelse, av att inte ha blivit förstådd, aldrig ha fått tillbaka det han i barndomen berövades, och skammen över att vara den som förlorade det.

I Elvaåringen gör Staffan Westerberg som han ofta gjort i sina scenskapelser: han placerar sig på barnets plats och ger ord åt dess aningar och missförstånd, hela vägen genom vuxenlivet också. Ur det översiggivna allvaret, ur summan av små och stora avslöjanden, ur självförakt och skam hörs, när allt är sagt och gjort, plötsligt precis just detta: den rena oskuldens röst, tvärs igenom alla år som gått.”

Gränslöst med Gunnar och Vitrenen

Året därpå kom Onyttingen, berättelsen om Gunnar Renlund som rymmer från hemmet för gamla svamlingar för att leta efter Vitrenen. Regine Nordström skriver i Norrbottens-Kuriren (11 oktober 2011): ”Rymningen blir ett drömt verkligt äventyr mellan magiska platser som Haparanda, Hindersön och Lapporten – som inte alls är någon port utan bara ett uppochnedvänt valv enligt Gunnar, plötsligt så där ordentlig som hans pappa ville att han skulle vara och bli".

"Visst finns det en port att låsa upp. Dumlimpa", svarar Sankte Per som kan öppna den. Och Gunnar kan äntligen få resa med Vitrenen in i den Stora sagan.”

Lars Linder, Dagens Nyheter (6 oktober 2011), kan inte avgöra om Staffan Westerbergs saga är skriven för barn eller vuxna; den har en lekfull gränslöshet som han uppskattar: ”Och säkert kan man läsa den för barn som ett knyckigt och skimrande drömspel, dock med viss risk för att man en dag beskylls för att ha varit storpotät. Men mest är det nog en bok för alla vuxna som har öra för Westerberg och tonen i hans speciella värld där allt fast förflyktigas och huvudpersonen på en och samma gång kan vara barn, åldring och ängel.”

Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "westerberg, staffan" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.awards

Staffan Westerberg utsågs till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet 2002 och har förärats en rad andra utmärkelser.

1985 fick han Svenska teaterkritikers förenings Barn-och ungdomsteaterpris; föreningens Hederspris tilldelades han 2010 med motiveringen: ”Unik, personlig och universell har Staffan Westerberg i drygt fyra decennier skapat ett alldeles eget kapitel teaterhistoria i Sverige”.

1998 fick han Svenska Dagbladets Poppepris

Mensa-priset 2001

2006 tilldelades han den kungliga medaljen Litteris et Artibus som utdelas sedan 1860 för "framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur".

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

Staffan Westerberg har två motton: Sluta aldrig hoppas och Jag vill vara ren. Och en favoritdrink: whiskey med Fanta.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Girafferna (2017)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789188645067
  2. Onyttingen (2011)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Black Island Books
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789186115395

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Onyttingen (2011)

    Järnvägsvagnarna lossar järnmalm

    • Änglapojken flyger till Hindersön

    Änglapojken satt högst uppe på Svartöberget. Stjärnorna syntes för pojken samtidigt som pojken syntes för stjärnorna eftersom de bodde i samma evighet. De duktiga elefanterna hade rullat ut på malmkajen och börjat lasta järnmalm i lastfartygens hungriga magar. Den skulle sedan fraktas till Rotterdam, Hamburg och Antwerpen. Över detta var Gunnar Renlunds far chef, eller som det heter, disponent för LKAB.

    Änglapojken blickade ner mot villan.
    Det var skönt att han inte behövde bry sig längre. För honom hade detta redan hänt, när han var liten och rädd. Vad mycket man måste göra, när man är liten och rädd. Dansa vals, bocka och visa att man duger.
    – Men Gunnar måste bry sig, han ska ju växa upp, men jag har mina vingar och kan när som helst flyga min väg. Det är just det som gäller. Att kunna flyga sin väg. Tänk om jag skulle flyga till Hindersön. Vad det vore gott med fars nyrökta abborrar. Fast mycket ben.

  3. Elvaåringen (2010)

    Undertitel [en självbiografisk resa]
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789186115296

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Elvaåringen (2010)

    Lasse
    […]
    Min storebror Lasse som skulle ha blivit något stort när han blev stor, blev påkörd av en bil, nio år gammal, på mors dag med kabbelekor på pakethållaren.
    Jag var bara fem år då. Det som hände efter detta var inte värt att veta för min mor.
    Det finns sorg som snärjer som nervtrådar men min mor måste vidare. Det skulle hända så mycket. Hon skulle få en dotter. Hennes make skulle bli befordrad och få flytta in i villan. Det skulle komma jular och midsomrar och resor på havet.
    Och alla påskarna i Björkliden med familjen och umgänge på kvällarna och härliga skidturer uppför fjället och apelsinskal i snön och varm mjölkchoklad.
    Varje gång jag ser dessa kabbelekor i dikeskanterna förvånas jag över att de gör mig så glad, trots allt. Ofta ser jag dem från min cykel men jag cyklar alltid förbi. Det är som om de inte vill bli plockade, som om de visste att de skulle vissna om de kom inomhus.

    Gula förunderliga norrlandsblomma.
    Du, dikeskanternas hyresgäst.
    Som förebådar både sorg och glädje.
       Bliv där du är.
    Jag har dig ändå i mitt minnes
    vardagsrum varje tidig vår.
    Kabbeleka. Calta palustris

  4. Silverpelle (1997)

    Undertitel teater om en åsna
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Upsala Stadsteater
  5. Staffans sagor (1986)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Ruotsi
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Rabén & Sjögren
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9129576121